Spabanken - Sveriges enda riktiga spablogg

Idag blev jag intervjuad av tidningen Restauratören, Sveriges största nyhetstidning om hotell och restaurang. De ville veta det mesta om mina åsikter om spa. En del fick de veta i alla fall och resultatet kommer i en artikel inom en inte alltför avlägsen framtid gissar jag.

Faktum är att jag själv har funderat en hel del om både spa och trender på området på sistone. Men jag har inte funderat klart än. Personligen känner jag (och jag hoppas jag inte får sota för att jag säger det här) en viss leda…och stagnation. Inte så att jag tycker att det alltid måste gå snabbt fram, jag tror den här ledan jag känner är bra. Men helt ärligt, jag kan inte säga vart jag vore lockad att åka just nu. Så jag fortsätter att fundera, och när jag har ett svar lovar jag att dela med mig.

Kvällen ägnade jag åt lite rekreation på hemmaplan. Först stängde jag in mig i sovrummet med min Iphone. Medan de lugnande tonerna från Deva Premal fyllde rummet rullade jag ut min Agoy-matta och satte mig att meditera. Den vanliga rastlösheten lyste med sin frånvaro och jag satt läääänge. Det var så skönt. Sen fortsatte jag med yogaandningsövningar innan jag satte igång med själva rörelserna.

För att underlätta graviditeten och stärka bäcken och andra svaga punkter gör jag särskild gravidyoga enligt en bok av Estela Mathlein jag lånat på Biblioteket. Den är toppen. Pedagogisk och tydlig.

När jag var klar någon timme senare fortsatte jag till badrummet där jag tappade upp ett lavendeldoftande fotbad. Medan mina fötter fick sig en skön badstund smaskade jag på ett äpple och drack vatten. Jag vet, det låter präktigt men den här stunden var precis vad jag behövde ikväll.

Mitt hemmaspa fortsatte in i duschen med efterföljande pedikyr, manikyr, hårpyssel och särskilda krämer för fötter (fet och vårdande), benen (för cirkulationen), låren (mot att de ska ”sagga ihop”), armar och överkropp (fuktgivande med mild god doft). För ansiktet har jag en alldeles särskild kur just nu men det ska jag återkomma till en annan gång .

Nu känner jag mig härligt redo att möta resten av veckan och dagen imorgon – som kommer börja kl 8.16 med att min kryssningsbok ska recenseras i tv (Gomorron Sverige)! Hoppas jag kan sova inatt…

Jag berättade ju att jag var på pressmöte hos Dermarome i förra veckan. De presenterade då flera spännande nyheter. Om vi väntar lite med solserierna från Decléor och Carita så var det främst följande nyheter som kändes aktuella just nu:

Cellular Recovery Serum från Priori (1495 kr/50 ml).
En anti-age booster som ska användas som komplement till annan hudvård för att få maximala resultat på ålderstecken på kort tid. Hemligheten ligger i ett DNA Enzyme Complex som ska kunna gå in i cellen och där reparera eventuella skador. Resultaten kan ses som mindre linjer, rynkor, pigmenteringar.
Om inte priset avskräcker så kom kommentaren upp under mötet att det var lite läskigt med en produkt som går in i cellerna och påverkar DNA. Vi blev övertygade om att det var helt säkert att använda, och jag tror väl inte heller att de skulle släppa ut något på marknaden som var tveksamt. Själv kan jag däremot tycka att det blir en himla massa ”kringprodukter” man ska använda, ska inte dag- och nattkrämen göra lite jobb också utan att det ska behövas en extra produkt som ska ”boosta” dem? Hur som helst kändes den väldigt len, mild och som ett lugnande balsam för huden och har man åldersrelaterade problem och stadd kassa förstår jag den som vill prova!

Perfect Creams från Carita.
Vi fick också prova några dyrbara ”krämduttar” ur de nya exklusiva burkarna från Carita. Med extrakt från en mikroalg som ska förhindra nedbrytningen av kollagen, samt anti-age-komplexet Oleo-gen Cellular Complex som ska få fart på cellernas ämnesomsättning och på så sätt rensa bort slaggämnena, ska effekten vara något etxra. Och det får man ju hoppas – 50 ml av Perfect Cream, en ansiktscreme med ovannämnda extrakt kostar nästan 3000 kr för 50 ml. Ögon- och läppkrämen i samma serie går lös på närmare 1200 kr för en liten burk på 15 ml…

Slim Effect från Decléor.
Personligen fastnade jag mest för den gudomligt fräscha doften i den nya slimserien från Decléor! Förutom koffein och andra växtextrakt innehåller serien en mix av dränerande oljor från grapefrukt, elemi (ett exotiskt träd) samt mejram. Åhhh…så fräsch doft – jag skulle kunna ha det som parfym . Men tydligen ska man kunna få fastare och slankare figur också genom att smörja in sig med den.
På morgonen börjar man då med Aromaessence Slim effekt, ett kroppskoncentrat som kombineras med Slim Effect Gel-cream. På kvällen värmer man lite Baume Slim Effect i händerna och smörjer in sina problemområden med innan man går till sängs och låter essenserna verka under natten.

75% kvinnor lär ha upplevt minskad svullnad av aromaessence slim effect,
94% tyckte sig ha fått slätare hud efter användning av Slim Effect gel-cream.

Själv får jag vänta ett par månader till innan jag testar effekten (min bulle på magen lär inte gå att smörja bort, tack och lov ) men som sagt, doften lovar gott i alla fall!

ps. I april kommer det även en ny slimmande behandling med slim effect-produkterna!

Idag har jag inte bara varit på ett spännande pressmöte hos Dermarome, företaget som har märken som Decléor, MD Formulations, carita, Priori och Matis i Sverige. De presenterade sina produktnyheter och pratade sol, celluliter och allmänt om skyddande och föryngrande hudvård. Mer om det i senare inlägg.

Det största som hände idag var att de ringde från Sveriges Television och berättade att min kryssningsbok ska recenseras av Magnus Utvik på tisdag i Gomorron Sverige!!! Gissa om jag blev förvånad, paff, vettskrämd och superglad i en enda salig blandning!

Den som missar det lär kunna se det i efterhand på SVT Play gissar jag. Men själv kommer jag förstås sitta klistrad vid tv:n!

Som jag redan nämnt i tidigare inlägg har boken ett hälsokapitel som inte bara handlar om hur man håller sig i form ombord utan också tar upp en hel del om spafaciliteterna. Ett tips för den som vill åka på hälsokryssning alltså.

Hör du till dem som tänker på vad du stoppar i dig på morgonen? Då har du säkert också valt din frukostflinga med omsorg. Men har du läst på paketet vad produkten egentligen innehåller? Ofta är det nämligen mycket mer än vad vi tror…

Ett par vänner till oss ska också snart ha barn, sitt andra. När hon var gravid första gången drabbades hon av graviditetsdiabetes och var tvungen att se över sin kost. En bov i dramat visade sig vara – just frukostflingan! Den innehöll på tok för mycket socker och genom att byta ut den, och säkert justera kosten lite i övrigt också, gick hennes värden tillbaka till det normala.

Om man tänker på sin hälsa är det ofta fibrer och mättnadskänsla man är ute efter just vid frukosten. Säkert vill man hålla nere sockermängden, en del kanske letar efter att minimiera antalet kolhydrater.

En favorit hemma hos oss är Quakers Havrefras. De innehåller 70 % fullkornshavre och som så många andra flingor på marknaden runt 60 gram kolhydrater/100 gram. Icas Havrekuddar har motsvarande värden, dock innehåller de något mindre socker (11 gram mot 13 hos Quaker).

En flinga som står ut i hälsosammanhang, i alla fall varumärkesmässigt, är flingan med det röda K:et! K-special. Den om någon förknippas i reklamen med viktkontroll och sundhet. Här hoppar dock kolhydraterna upp till 76 /100 gram och mängden sockerarter ligger på 17/100 gr. Långt ifrån lägst alltså. Kostfibrer har den bara 2,5 gram av mot havrepuffarnas 14 gram!

En av de bättre på kostfiberfronten är då Kellogg’s All Bran med sina 15/100 gram. Men så är det också som att tugga bark tycker sambon . Tyvärr är det säkerligen just barkkänslan som fått dem att kompensera med mycket socker…av kolhydraternas 67 gram består nämligen hela 22 gram av sockerarter!!! Det vill säga dubbelt så mycket som i ICAs havrekuddar!

I fullkornsbitarna Weetabix hittar man visserligen bara 3,8 gram kostfibrer, men kolhydratnivån är så låg som 25,7 /100 gram varav sockerarterna bara uppgår till 1,7 gram! En vinnare? Ja, kanske…om man nu inte klickar rejält med sylt på dem för att få det att smaka gott förstås…

Idag var jag hos frissan. Igen, jag vet! Men på Lanzarote klippte jag ju bara, nu var det dags för färg. Det var nästan med svansen mellan benen som jag gick tillbaka till salongen Ecohair där jag färgade håret ekologiskt sist. För den som inte läst det förra inlägget så rackade jag ner på färgen som jag då tyckte var för röd och mest liknade köttfärssås…

Men skam den som ger sig och dessutom satt färgen extremt bra och länge, mycket längre än en vanlig, syntetisk hårfärg vilket förvånade mig positivt. Dessutom har inte håret känts slitet eller lika torrt som vanligt så jag beslöt att ge det en chans till. Inte minst för bebisens skull (inga gifter kommer här fram om jag kan avhjälpa det!).

Min frissa Madeleine var jättegullig, nu som sist . Världens tålamod och hon var verkligen mån om att jag skulle vara nöjd när jag gick därifrån. Denna gång testade vi en annan blandning, som hon gissade skulle bli mörkare och mer brun – man vet nämligen inte riktigt med ekofärgerna och det finns inga provslingor att kolla ut färgen på så det känns lite märkligt men vi körde på – och det blev jättebra denna gång!

När hon tvättat ur färgen torkade hon ett parti av håret så att jag kunde se hur det blev, sen beslöt vi att det skulle vara lite varmare/guldigare och så gick vi tillbaka till tvätten där hon la i lite extra pigment som en tvätt innan hon torkade det igen. Perfekt! Där satt den, MIN nyans. En djup, varm chokladaktig kastanjebrun som bara känns….mumsig!

Så nu när jag imorgon ska på pressmöte hos Dermarome för att lära mer om säsongens nyheter inom bland annat sol och celluliter, så är jag fin och representativ i håret. Det känns jättebra!

Ps. Ecohair ligger på Södra Agnegatan i Stockholm och en ekologisk hårfärgning kostar 850 kr + 150 kr om du måste börja med en rening av håret med vulkanlera. Eftersom jag undvikit syntetiska produkter sedan förra färgningen och bara tvättat håret med Dermanords ekologiska schampon så behövde jag inte börja med leran denna gång.

Sitter och tittar på dokumentären Supersize Me som handlar om hur reportern Morgan Spurlock lever enbart på Mc Donalds mat i en månad. Vitsen är att bevisa hur onyttigt det är, medan Mc Donalds själva menar att den ”mat” de serverar är fullvärdig kost som inte skadar hälsan.

Programmet är superspännande – och äckligt. Till exempel visade de ett inslag från en skola i USA under elevernas lunch och vad de åt. Lunchbrickorna kunde bestå av chips, choklad och läsk eller sportdryck och pommes frites. HJÄÄÄÄLP DET ÄR INTE MAT!!!! Stackars barn. Visst, jag tror det fanns alternativ, det var så skolan ursäktade sin näringsfattiga lunchmeny; att det fanns andra val att göra och att de hoppades att barnen var kloka nog att välja själva den mat som var bäst för dem. Jamen kom igen!

En av de läskigaste sakerna är att experter uttalar sig om hur man kan bli beroende av maten på grund av vad den består av. Exempel på de beroendeframkallande ingredienserna är ost (tydligen innehåller det en opiat..om det gäller all ost eller bara MC Donalds hängde jag inte med på), läsk (socker), kaffe/cola (koffein). Dessutom kommer kolhydraterna från näringsfattiga källor som det vita hamburgerbrödet, feta pommes frites etc. Inte något kroppen har nytta av direkt.

Jag påstår inte att jag aldrig äter på MC Donalds. Ibland befinner man sig ju i ”hunger- eller tidskris”, men jag mår aldrig bra vare sig före eller efter. Får faktiskt ångest varje gång. Jag vet ju vad jag stoppar i mig, eller rättare sagt vad jag INTE får i mig genom att mätta mig med sådan skräpmat.

Nu är det tack och lov väldigt sällan jag besöker det röd-gula-imperiet. Jag är noga med vad jag äter, särskilt nu när jag är gravid. Det visade inte minst de obligatoriska hälsotester jag fick ta idag hos barnmorskan. Alla värden var normala, ja till och med perfekta . Puh, kändes väldigt bra. Vill ju vara en riktig toppenfabrik till vår lilla bebis!

Vad händer i Spa-Sverige just nu? Bland årets första erbjudanden och nyheter finns lite av varje, se tipsen här nedan.

Hotel Tylösand har förnyat både spa- och träningsprogrammet. Till exempel bjuder de på nyheter som entimmes-behandlingen ”Svenska Örter” bestående av närande örtinpackning, en ansikts- och hårbottenmassage samt en helkroppsmassage och avslutande örtdusch för 745 kr. Den som vill röra på sig under sitt Tylösand-besök kan se fram emot nya pass som Flow, Zalsa och Ki-Balance med mera.

På Varbergs Kurort ger man just nu 25 % rabatt på alla behandlingar, inte illa! Menyn bjuder på allt från massager, tångbad och ljusterapi till spaupplevelser du skapar själv. Dessutom ingår tillgång till bad- och bastuavdelningen, gymmet och träningsaktiviteter.

Den som vill övernatta för att njuta och vinterbada på Yasuragi Hasseludden kan se fram emot en liten prissänkning på deras söndagspaket fram till 28 mars. Då kostar dubbelrummen från 1290 kr per person mot ordinarie 1490 kr.

En särskild vinterbehandling har man också tagit fram på Torekov Hotells spa. Den startar med ett fotbad på apelsin och honung, fortsätter med en värmande fuktinpackning med chiliolja och sheasmör (då man samtidigt får en "icemask" som ökar cirkulationen, tillför antioxidanter och fukt). Behandlingen avslutas med en helkroppsmassage. Totalt tar paketet 50 minuter och kostar 695 kr.

Äntligen hemma! Phew så skönt, trots en sänkning av temperaturen på 30 grader. Hemresan gick bra, men jag hade ont så jag grät på flyget. Vet inte vad det var men troligen livmodern som växer? Ligament som spökar? Jag har känt mig grymt förskonad hittills med allt vad graviditetskrämpor heter men det är kanske nu det börjar…

En splittny Volvo S80 med chaufför mötte i alla fall upp på Arlanda och körde oss hem till dörren, min älskling tog hand om allt det tunga och nu ska jag verkligen försöka satsa på att rehabilitera mig maximalt de kommande dagarna: göra graviditetsyoga, ta vilopauser, äta och dricka sunt och så vidare. Ska nog också pigga upp mig med några spakurer om jag orkar och hinner med! Innan jag flög hem besökte jag till exempel också frissan på hotellet och hon gjorde ett kanonjobb med mitt hår! Känns härligt!

En sak jag tänkte på under hemresan, som väl inte direkt har spaanknytning - ni får stå ut med att bloggen blir lite graviditetsrelaterad en tid - var hur människor i olika länder förhåller sig till gravida. Jag har ju läst och hört men nu även fått uppleva det själv...

Här hemma tar ingen direkt någon notis. Medan man själv går och förundras över livets mirakel har ingen annan tid att bry sig i princip, vilket väl i och för sig är helt förståeligt. Alla har ju fullt upp med sitt. Men utomlands, där bryr sig alla! Som nu i Spanien; okända i butiker gratulerade, frågade om månad, om det var första barnet, pojke eller flicka – ja en del började berätta om deras mammor och hur många syskon de själva hade (butiksbiträdet i Tommy Hilfiger-butiken hade 10 syskon!). Jag tycker det är jättegulligt och fint, det är väl för att familjen står i centrum på ett annat sätt utomlands. Här hemma känns det som att man antingen skämtar om graviditeten eller försöker bräcka varandra med äckel och smärtor. Det finns väldigt lite utrymme för gravida att få känna sig vackra, speciella och fina (som motpol till allt det jobbiga).

Däremot på flyget hem fick jag FÖR mycket attention. När jag var uppe och gick i mittgången var det en småfull gubbe som helt sonika sträckte ut handen och tog mig på magen innan han ens hade börjat tilltala mig! Och som alla stirrade! Hade de aldrig sett en gravid förut? Det var liksom inte som att de log vänligt utan de STIRRADE ni vet på det där obehagliga sättet. Suck, svenskar. Fast man kanske ska säga ”suck, chartersvenskar” . Vi flög hem med Novair, Apollos bolag.

I alla fall, jag lovar att komma med lite mer sparelaterade inlägg framöver om nyheter och kurer. Har även en del besök att avverka själv, så snart jag orkar igen.

Yippiee! Igår blev vi urkopplade ur slangar och dropp och utcheckade från sjukhuset! Allt skedde ganska plötsligt när vi till slut fick veta att vi var friska nog att lämna våra sjuksängar och strax därefter att vi hade plats på ett flyg hem på fredag, alltså imorgon. Eftersom två nätter återstod däremellan fick vi flytta över till ett närliggande hotell, H Fariones Playa.

Bortsett från hur ärendet skötts av SOS International (kontakten mellan försäkringsbolaget och den drabbade i sådana här fall) så gick det hyfsat smidigt. SOS International var dock hopplösa. Där satt vi sent på kvällen, fortfarande halvsvaga, jag gravid och dessutom med hamrande huvudvärk som olämpligt nog just dykt upp, utan besked om vilket hotell vi skulle till, hur betalningen skulle ske, bokningsnummer, info om flyg och så vidare. Jag tror vi hann gå igenom fem handläggare totalt, olika personer ringde upp hela tiden, den ena trögare än den andra, och bad oss dra ärendet från början.

Samma sak när vi väl kom fram till hotellet, betalningsintyg som faxades över (efter att vi fått ringa flertalet gånger och påminna) fungerade inte – ja till slut fick vi lägga ut flera tusen själv eftersom vi bara inte orkade sitta i lobbyn och vänta längre mitt i natten. Suck. Man tycker ju att när man betalar en försäkring år efter år och slutligen behöver hjälp så ska det funka.

Men, det där tar vi tag i när vi kommer hem sa vi rätt snart. Nu när vi hade EN dag på Lanzarote, incheckade på ett fyrstjärnigt hotell med stor balkong mot poolen, palmerna och havet, så skulle vi njuta! Jag kollade självklart genast upp möjligheterna till skönhetsbehandlingar och massage och hittade i alla fall en frissa på hotellet med både massageservice och manikyr och pedikyr på menyn. Så idag, efter en låång frukost (nu när vi båda äntligen kan äta igen) och en massa shopping så slog jag mig ner i frissans ganska enkla domäner för att få fina naglar.

Priset var helt okej tyckte jag, 16 euro för en standardmanikyr eller 20 euro för fransk manikyr som jag tog. Ändå upptäckte jag senare när vi tog en vända till ett närliggande shoppingcenter att det fanns ännu billigare ställen. I alla fall så blev det bra, jag är helnöjd med min fina, blanka, rosavita manikyr liksom sambon med sitt hår – han passade på att klippa sig för 20 euro.

Den där solen jag suktade ut till från sjukhussängen har dock lyst med sin frånvaro, det har till och med duggat. Är det inte typiskt? Nåja, desto bättre för mina pigmentfläckar och den lokala affärsverksamheten . ”Rebajas”-skyltarna har lockat in oss både här och där, toppar på Zara för 30 spänn styck kan man ju inte klaga på! Inte heller ett ursött Tommy Hillfiger-babyset med mössa, strumpor, haklapp och två små bodys för 350 kronor. Det blev en hel del annat också så hur väskorna ska gå igen när vi packat återstår att se. Imorgon kväll landar vi i alla fall på Arlanda. Home sweet home, vad jag längtar! Trots att jag vet att det som väntar oss är minusgrader och förmodligen snö.

Alltså, nu orkar jag snart inte längre. Har legat till sängs i nästan fyra dagar. Ändå, när jag nyss var på spatsertur genom korridorerna (får inte gå ut men när jag beklagade mig över magens status från Niagarafall till Saharas torka typ tyckte läkaren att jag kunde ”motionera” lite inomhus) så blev jag ändå yr. Skumt. Så det är väl trots allt rätt att vi är kvar här.

Ute skiner solen med full Afrika-styrka. Det är ju ändå motsvarande breddgrad vi befinner oss på, även om det är svårt att tro eftersom vi småfryser lite på kvällarna och morgnarna när solen inte är uppe. Uttråkad som jag kände mig efter lunchen (som inte var någon höjdare idag heller men mer om det strax) så ordnade jag därför min egen lilla Lanzarote-playa: vände en fåtölj bak och fram mot fönstret, öppnade, smorde in mig med spf 20 och slog mig ner. Ahhh….!

Hitintills har jag varit superdupernoga med att akta mig för solen. Planerade nästintill graviditeten för att undvika att kroppens hormonchock sammanföll med sommarmånaderna. Jag har nämligen sett på andra vad det kan göra; stora bruna leopardlika pigmentfläckar i ansiktet som är svåra att få bort. Men nu; uttråkad som sagt och med avklarad sjuka-from-hell kändes det lilla orosmolnet plötsligt som bortblåst. Att sitta instängd dag efter dag på Lanzarote i januari och SE solen skina? Näää….jag kunde inte hålla mig längre.

Ni har nog redan gissat. Jag fick vad jag förtjänade. Det tog inte många minuter innan jag somnade i fåtöljen och när jag svettig vaknade cirka 20 minuter senare (det var den tid sambon trodde jag slumrat, han ville inte väcka mig, grrrr…) så hade jag REDAN maxade ränder framtill efter linnet och små nougatbruna fläckar i hela ansiktet. TROTS SOLFAKTOR 20! Suck. Jaja, nu vet jag, och har flyttat mig till skuggan på sängen.

Jag undrar hur mycket längre de pallar att ha oss här för övrigt för vi har nog båda lite en tendens att glömma att vi inte är på Yacht Club längre, hihi…
- Nya lakan idag igen, ja tack!
- Badrummet kan nog behöva skrubbas en gång till.
- Vi behöver mer vatten/ juice/yoghurt/frukt….
- Tips på vad jag kan göra åt min rygg? Jag får så ont av att bara ligga i sängen!

Och när de skulle byta tejp runt min droppnål i armen, så gjorde det så ont att jag inte kunde låta bli att säga ”Salon de beleza? Depilacion?” (låtsas-spansk-portugisiska för ”skönhetssalong? Hårborttagning?” typ). Sköterskan förstod nog, men hon drog inte på munnen. Det gjorde de däremot när jag skojade lite vid ”incheckningen”, och sköterskan som körde mig i rullstol förbi receptionen meddelade personalen att min diet var ”bara flytande” varpå jag la till; ”champagne, cocktails, cappucchino…” . Fast inget av det har nått vårt rum hittills.

Och så maten, ja, haha…inte mycket att hänga i julgranen idag heller. Till frukost fick jag ju te eftersom jag bannlyst kaffet för att stabilisera magläget. Men med ÖVERstabiliserad mage nu (typ cementläge) var kaffe plötsligt det enda jag ville ha – så när de kom med teet så ville jag genast byta ut det. Jag möttes av frågande blickar men fick mitt kaffeblask i alla fall. Till lunch fick vi smaklös buljongsoppa med potatisbitar, lite bönor, morot samt äggstrimlor i som simmade omkring, följt av tre bastanta skivor sammanpressat kött av okänt ursprung och tre potatisar (hjälp, ännu mer potatis!) utan sås. Den mosiga grönbruna efterrätten listade jag efter ett tag ut att det var ett ugnskokt äpple. Minst fotogenic på tallrikarna men nog det bästa ändå. Med lite tur checkar de ut oss imorgon.

Reserapport 26/1:

Jag har börjat få, om inte mat oftare, så i alla fall mer mat. Om det nu hjälper. Jag har synpunkter på det mesta de serverar och får hittills bara i mig ungefär en fjärdedel av vad tallrikarna bjuder. Bara lukten och åsynen…huu…

Det värsta är att vi nu inte alls kommer åka hem idag (nåja, skrivas ut i alla fall, sen återstår ju nästa problem – nya flygbiljetter) som läkaren trodde igår. Vi blir kvar ett tag till. Nu är nämligen sambon dålig! Det var igår kväll som han plötsligt kollapsade enligt mitt tidigare mönster, stackarn, och jag kunde ju bara säga I know how you feel…eftersom jag just genomgått helvetet. Så ett par prover, EKG och röntgen (fråga mig inte vad de letade efter!) senare är nu även han uppkopplad med dropp och har i sjukhusjournalen gått från status ”medföljande” till ”patient”…

I alla fall, tillbaka till detta med maten. Sambon tycker jag borde starta en matblogg istället. Han motiverar det med att jag gillar att prata mat, planera mat, äta mat . Och visst, jag har synpunkter på det mesta jag äter och dricker. Som här på sjukhuset till exempel; hur kan de exempelvis låta det gå 5-6 timmar mellan målen till en gravid magsjuk? I båda fallen ska man ju äta lite och ofta hellre än mycket och sällan. Och hur ska jag veta om jag blivit bättre eller inte när jag mår illa av hunger? Hungern i sin tur kommer sig ju av att de antingen serverat så attans lite eller sådant jag inte velat ha. Ex: en kopp te och en liten äcklig äppelkompott med skum bismak, alltså lämnade jag den med resultatet att den lilla måltiden bestod av; en kopp te, yippiie.

Andra reflektioner kring ruskig sjukhusmat:
- Om man serverar te i samma kopp som kaffe luktar ju teet kaffe när man ska dricka det! Ingen höjdare.
- Varför ger de en buljong och andra soppor som både till lukt och smak mest liknar det man precis spytt upp? Panik!
- Kritvit getost fullständigt utan smak (mer än just get och ladugård) är ingen höjdare på frukostmackan.

Men nej, någon matblogg blir det inte. I alla fall ingen som i filmen ”Julie & Julia” där en ung tjej startar just en matblogg som bygger på att hon ska laga sig igenom en världskänd kokboks alla recept på ett år. Det blir succé, men så lagade hon mat också, och beskrev det.

Nog för att jag kan laga mat, men det är verkligen inget brinnande intresse. Nej, det är just det; jag tycker om att uppleva maten, själva njutningen med att låta hela min kropp ta del av smakerna, näringen, det välgörande i en vällagad måltid som såväl tjänar ett syfte för öga, gom som kropp. Men laga, nja…det får gärna någon annan göra!

Reserapport den 25/1:

Jag har övergivit skeppet. Det var visserligen dramatiskt men inte frivilligt, vi höll inte på att sjunka och jag hoppade inte överbord. Däremot baxades jag in i en ambulans minuten efter att vi lagt till på Lanzarote igår morse.

Vår lyxiga kryssning har därför plötsligt förvandlats till en mindre lyxig sjukhusvistelse. De vita handskarna varje butler bar på MSC Fantasia har här ersatts av dito i latex. Visserligen har vi eget rum med ”roomservice” men cirka 60 procent av det som serveras känns inte som något jag kommer tillfriskna på direkt.

Utan att gå in på några detaljer satte en hiskelig matförgiftning from hell in i förrgår natt och efter att ha körts ner med rullstol till fartygets medical center tog de raskt beslutet att jag borde in på sjukhus för prov- och omhändertagning vid nästa stopp, som alltså var Lanzarote.

Jag har aldrig varit på ön förut, och såg verkligen fram emot besöket. Nu ligger jag här i sjuksängen med slangar i armen och olika dropp och kan bara titta ut mot solen och värmen utanför fönstret. Ett par palmer vajar i vinden, och i fjärran kan jag ana det glittrande havet. Det känns förstås väldigt retfullt, men jag är i alla fall glad att sjukhuspersonalen är gullig - och att jag fått göra ultraljud! Vår lilla bebis har inte tagit skada, sprattlar och mår bra verkar det som, OCH, vi fick veta könet vilket de inte kunnat se på tidigare ultraljud hemma i Sverige. Det är en pojke !

Förutom allt kring hur dåligt jag mått/mår (vilket väl säger sig självt med tanke på att jag ligger på sjukhus utan att jag behöver gå in på olika kroppsvätskor och dess skiftande färger…) så är det förstås supertrist att vi fick avbryta vår härliga kryss . Jag hann inte riktigt suga musten ur yacht club-konceptet, inte testa alla bastur i Aurea Spa eller träna igenom maskinerna på det fräscha gymmet, dessutom gick jag miste om en inbokad ansiktsbehandling jag verkligen hade sett fram emot…

Här på sjukhuset fick man visserligen en necessär med produkter när man checkade in men duschen är iskall så det är inget nöje direkt att tvätta sig. Standarden är enkel men fräsch och vi har fått ett eget dubbelrum med tv, så vi skojar och kallar det för vårt ”hotellrum”.

Cafeterian tar dock inte kort så sambon har fått ge sig ut på jakt efter bankomat och kontanter, och dietistens matval är i vissa fall lite underliga kan jag tycka…att jag ska gå på flytande en tid och sådant som soppor etc. kan jag förstå, men serverar man verkligen kaffe med mjölk och päron till en magsjuk?! Båda är ju laxerande och vitsen nu är väl ändå att stoppa upp alla ”onödiga flöden”… Inte var det lätt heller att titta på när sambon mumsade pizza med en öl till nere i cafeterian tidigare. Eftersom jag inte ens ätit upp det lilla jag fått serverat har magen kurrat konstant av hunger. Helt klart är detta en ofrivillig slimkur jag helst hade varit utan.

En av tjusningarna med att kryssa är att varje dag bjuder på nya upplevelser. Igår spenderade vi till exempel dagen på Madeira! Vi började med en god à la carte-frukost i vår Top Sail Lounge, privat för Yacht Club här ombord på MSC Fantasia. Till kaffet kom vår rykande färska, specialtryckta morgontidning. På svenska.

På förmiddagen strosade vi runt och shoppade i Funchal, huvudstaden på ön. Solen sken och temperaturen låg runt 20 grader. Några inköp och kassar på armen senare (priserna är grymt bra och dessutom var det fortfarande rea i många butiker) blev vi upphämtade för ett lunchmöte på spahotellet Golden Residence.

Vi var väldigt glada att återse vår kontakt där, Orhan Simsek, som vi känner sedan tidigare besök. När vi avhandlat de senaste nyheterna från båda håll ville jag kika in i spat för att se vad de ändrat sedan vårt förra besök för ett par år sedan, och inte minst snappa åt mig den senaste spamenyn. Men, självklart ville Orhan också ha mina synpunkter på mer än ytan så jag ”lät mig övertalas” (hehe) till att testa en massage efter lunchen. Sagt och gjort, efter en utsökt lunch bestående av gratinerad aubergine i tomatsås och bacalhau serverad med grönsaker och små potatiskulor, gick jag ner i spat igen för att jobba .

Jag märkte direkt att min terapeut, Sonia Correia, visste vad hon gjorde när hon gravidanpassade massagen. Liggande på sidan fick jag extra kuddar klädda med frottéhanddukar (för oljans skull) både under magen och mellan benen. Jag låg riktigt bekvämt när hon satte igång att först stretcha min kropp och sedan fortsätta att med varm Kurland-olja arbeta igen min kropp från tå till topp.

Det milda ljuset, lugna musiken och goda dofterna vaggade snart in mig i ett skönt avslappnat tillstånd – utan att jag för den skull släppte uppmärksamheten på själva massagens delar och teknik. Halvvägs fick jag vända över på den andra sidan, hela tiden täckt av handdukar på ett väldigt respektfullt och proffsigt sätt.

När jag många långa sköna minuter senare kom ut igen satt Orhan där och ville genast veta vad jag tyckte. ”Ärligt nu!” bad han och uppmanade mig att utan omsvep dela med mig av mina synpunkter. Det absolut enda jag hade att tillägga var i så fall en liten välkomstceremoni, ni vet, de där viktiga sekunderna när terapeutens händer bara vilar stilla, då man kanske får andas in en god aromatisk doft, vaggas stilla eller djupandas för att komma ner i varv. Förutom det – så var det både njutbart och proffsigt på alla sätt!

Några exempel på vad Golden Spa erbjuder i övrigt:

- torr bastu
- ångbastu
- uppvärmd utomhuspool
- stor inomhuspool
- jacuzzi
- från 25-minuters behandlingar till 3-dagars spapaket.

Priserna är riktigt överkomliga också, en 1-timmes Hot Stone-behandling till exempel kostar 58 euro (ca 590 kr), just en sådan behandling ligger ju ofta runt minst 800-900 kr. Lägg därtill att hotellet öppnade 2007 och alltså är helt nybyggt, har superfräscha rum/lägenheter och inte ligger särskilt långt från Funchal eller shoppingcenter som Forum Madeira eller det gigantiska Madeira Shoppingcenter. Med allt detta sammantaget är Golden Residence ett ypperligt alternativ för den som letar fräscht boende för sin Madeira-spasemester med närhet till shopping och andra aktiviteter.

Vår fjärde dag ombord på vår kryssning med MSC Fantasia. Vi har lämnat Medelhavet och fortsatt ut på Atlanten, och är nu på väg mot Madeira. Det är första gången faktiskt som jag befinner mig på kryssning ute på Atlanten vilket är kul, men kombinationen gravid (och medföljande hormonpåverkan) och sjögång är inte helt lyckad ska medges. Jag har tillbringat hela dagen i sängen faktiskt. Tur att vi har en av de finaste hytterna ombord i det som kallas Yacht Club! Idag har vi verkligen haft användning för vår butler som fått serva med både frukost på sängen, mint-te, färsk ingefära och vattenflaskor. De fina småkakorna och fatet med rosa och chokladfyllda macaroons som de också bjudit på har jag tyvärr inte kunnat njuta av.

Igår var det dock ingen sjögång och jag passade på att åter besöka Aurea Spa! Jag hade en balinesisk massage inbokad, deras signaturbehandling då alla terapeuterna är just från Bali. Först tittade jag in i deras bastuavdelning och värmde upp mig lite. Jag hann bara testa en – innan min terapeut kom och hämtade mig, men jag ska absolut tillbaka för att pröva de andra också en annan dag.

Behandlingsrummet var fint inrett och dekorerat med produkter, blommor och andra spagrejer. Inte minst utsikten var fantastisk! En hel vägg bestod av glas och bjöd på full havsutsikt, ett härligt inslag och kontrast mot alla ”lådor” till rum man ibland möter ombord. Eftersom jag är gravid specialanpassade terapeuten massagen lite så att den skulle passa mig och magen . Jag fick ligga på rygg hela tiden medan hon masserade igenom fötter, ben, armar, dekolletage och axlar samt till sist skalpen.

Gissa om det var skönt! Åh så jag njöt! Massagen var precis lagom hård/mjuk – alltså den gjorde nytta men hon tog inte i så jag blev orolig. Det enda ställe det gjorde ont på var axlarna. Mina muskler kring axlar och skuldror är stela och där kändes det som jag ville grimasera, stöna högt eller nästan be henne låta bli ett tag. Men så tänkte jag att kraftig smärta kommer jag ju ändå utsättas för om sisådär 16 veckor så lika bra att öva (dessutom fattar jag ju att detta var en droppe i havet mot DEN smärtan som kommer då…) så jag koncentrerade mig istället på andningen och att slappna av, vilket faktiskt hjälpte! Häftigt!

En sak till jag gjorde som jag läste i förrgår i en av de böcker jag har med mig på resan var att andas ett gyllene, guldskimrande ljus…boken, som jag fått rekommenderad av min spirituella väninna Kerstin, heter ”Spirit Babies” och där stod det i ett parti om hur en änglaenergi, som skulle födas som människa, gett rådet till sin blivande mamma att andas den här guldskimrande energin under förlossningen…låter flummigt jag vet men den intresserade kan ju skaffa boken och läsa själv så förstår man mer. Rätt spännande innehåll faktiskt, särskilt om man är eller funderar på att bli gravid!

Den balinesiska massagen i alla fall är en mix av olika grepp och tekniker; bland annat shiatsu, lomi-lomi och thai. Jag gillade det verkligen och inte minst gillade jag att slippa allt försäljningssnack efteråt som så många andra kryssningsspa prackar på en.

Majoriteten av fartygen spa drivs nämligen av ett och samma huvudföretag, Steiner, och där säljdrillas alla terapeuter hårt. Jag förstår att man måste göra vinst för att gå runt och att produktförsäljningen är en viktig del i det, men själv tycker jag hela vitsen med att få koppla av och bli avslappnad på spa går förlorad.

MSC’s Aurea Spa (de heter så på alla fartyg) verkar ha en helt annan attityd. Även om de självklart säljer och informerar till den kund som är intresserad så behöver man inte ”värja sig” eller ”ta” en massa säljsnack om man inte vill. Jag blev lugnt och skönt utsläppt ur behandlingsrummet och kunde istället gå tillbaka till relaxavdelningen och bara lägga mig skönt och vila ett tag efteråt. Precis som det ska vara alltså!

Äntligen ombord! Men vilket drama innan vi äntligen kom fram till fartyget MSC Fantasia. Inte sov vi mycket innan klockan ringde 04.50 i förrgår. I taxin på väg till Arlanda kom sambon på att han ställt klockan en timme för sent, alltså höll vi på att missa incheckningen! Hur som helst, med en god portion tur och lite fräckhet, och efter byte i Köpenhamn samt två timmars försening på grund av dimma, kom både vi och bagaget fram till slut i Milano där vår privata transfer i flott bil mötte oss.

Underbar lyx att bli körd ända fram till fartyget där vår egen butler Donny tog över innan vi knappt klivit ur bilen. Med hans proffsiga hjälp slussades vi snabbt och smidigt genom hela incheckningsproceduren och vips var vi framme vid vår hytt uppe på MSC Fantasias VIP-avdelning Yacht Club. Här finns bara sviter i olika storlekar, egen concierge redo att ta hand om våra önskemål och en lounge med bar för avkoppling, snacks, måltider och film. Vid fint väder har vi också möjlighet att slappa vid ett eget poolområde, men just nu (det regnar och är cirka 15 grader här i Barcelona idag) föredrar jag att hålla till på Aurea Spa!

På förmiddagen idag tog jag mig därför dit, självklart via vår egen specialhiss som går rakt från vårt VIP-däck direkt in till spat bara en trappa ner. Aurea Spa är så himla fint; väggarna består av läckert ljussatta stenpartier, alla detaljer känns lyxiga och så är det så fräscht – inte undra på, detta är ju MSC’s näst nyaste fartyg!

Först gick jag och hälsade på spachefen Mirko som jag känner bland annat från Orchestra, och bokade in mina behandlingar och önskemål för kryssningen. Sen var planen att köra ett pass yoga. Eftersom de utöver det rymliga gymmet har ett alldeles särskilt yogarum bad jag att få nyttja det, vilket gick alldeles utmärkt. Där inne, med stora fönster ut mot havet, var musiken lugnare och ljussättningen mildare. Perfekt, bara att sätta igång…

Eftersom jag är gravid gör jag särskild gravidyoga nu, med anpassade övningar. Det kändes jättebra efteråt, kroppen blev mjukare och jag kände mig lugn och avslappnad. Sen var det tillbaka till hytten för en dusch innan det var dags för lunch. I vår hytt har vi också tillgång till de särskilda produkter som MSC tagit fram för Yacht Club;

Blå, shampot. På flaskan står det UNWIND och Breeze, Doften innehåller ekmossa och bergamott.

Senap, balsamet. På flaskan står det INDULGENCE och Crave. Doften är tropisk med ton av papaya och andra frukter.

Orange, bubbelbad & duschcreme. På flaskan står det ENERGIZE och Rejuvenating. Doften innehåller bergamott och grapefrukt.

Grön, hand och body lotion. På flaskan står det FRESH och Oasis. Doften har också både grapefrukt och bergamott i sig men med en touch av svarta vinbär också.

Ja, det glömde jag säga också – vi har badkar istället för dusch som de vanliga hytterna har. När jag yogade jobbade sambon på att inviga karet. Han gjorde ett bra jobb han också . Ja vad ska man säga, rese-/spa-/kryssningsskribent…it’s a dirty job but somebody’s got to do it! Fast i detta fall var det ju rent då förstås…