Dela detta
_MG_3768_1
Patienter på Lukovska banja tar ett ordinerat fotbad. Foto: Heidi Rovén.

Fortsatt rapport från Serbien! Efter några dagar i vilsamma Prolom var det dags att fara vidare. Nu styrde vi kosan mot nästa sydliga kurort, nämligen Lukovska som lär vara Europas högst belägna spaort med naturligt varma källor.

Lukovska ligger 700 meter över havet i natursköna omgivningar. På vägen dit passerade vi björnbärs- och hallonodlingar (Serbien är en stor hallonproducent) och vi stannade också för ett besök i ett kloster.

Väl på plats var det först dags för en rundvisning. Vi fick se behandlingsrum, pooler med varmt vatten (33-35 grader) både inne och ute och det mer moderna spaområdet. Främst stod traditionella behandlingar i fokus även här, och jag fick senare testa på en klassisk lerinpackning. Återkommer om det.

lukovska banja
På Lukovska Banja badar man i källvatten, besöker den mer moderna wellnessdelen och packas in i lera.

På menyn stod också laserterapi, massage, bad med undervattensmassage med mera. I den nyare wellness-delen från 2014 fanns saltbastu, ångbastu och torrbastu, jacuzzi samt varma keramiska vilbänkar.

Dr. Živorad Stojanović från hotellet visade oss även runt i omgivningarna. Här fick vi se källans ursprungsplats dit man också kunde gå för att ta fot- och ”benbad”. Temperaturerna varierade mellan 20-68 grader, vattnet är inte radioaktivt men väldigt välgörande vid exempelvis reumatism, högt blodtryck med mera.

lukovska doktorn och källorna
Dr. Živorad Stojanović berättar om källvattnets positiva effekter.

Platsen för dessa källor var väldigt speciell. Runt omkring låg bergen och läkaren förklarade att här stod luften ständigt i rörelse. Han menade också att man här kunde dra nytta av ett ämne som växter ger ifrån sig, phytoncider. Detta är kemikalier som växter producerar för att skydda sig från röta och insekter, men som forskare menar även gynnar oss människor på flera positiva sätt.

_MG_3765_1
Foto: Heidi Rovén.

Själv hade jag velat ta ett dopp i detta mystifierade badhus med en ikon på väggen. Tänk att ligga där i det varma läkande vattnet och blicka upp på en vem-vet-hur-gammal ikon på ett helgon…

Nu blev det tyvärr aldrig tillfälle till det men det hade verkligen varit något jag hade ”gått igång på”, precis som när jag vid ett besök till Dalarna kom på att jag skulle idka ”kurbits-spa” 🙂 .

Hur som helst, hur spännande och serbiskt som helst! Och är det något jag verkligen vill på mina sparesor så är det att hitta varje lands genuina spatradition, att tränga in i själva spasjälen…

Efter rundvisningen följde en flera timmar lång dignande lunch, också den serverad på en vacker plats i naturen.