Dela detta

Idag var vi i byn Mellau på middag hos familjen Natter. Jättetrevligt, och spännande att få komma hem till en österrikisk familj! Framförallt en som har sin egen lilla hemproduktion av både det ena och det andra (med tanke på mitt eko- och hälsotema på denna resa).

Utöver ett växthus med tomater, ett grönsaksland och de 40 hönorna jag nämnde i ett tidigare inlägg 😉 hade de även ankor och en biodling i sin prunkande trädgård. Vi behövde som tur var inte äta upp någon av ovan nämnde flygfän, däremot blev vi på sätt och vis bjudna på äggen; i form av vackra och smarriga tårtor som mamman i familjen bakat.

Att de både smakade och såg så proffsiga ut fick sin förklaring när hon berättade att hon bakade åt en av restaurangerna i byn, Naze’s Hus. Vi visste dessutom vilket ställe det var eftersom vi övervägt att gå just dit häromdagen, lockade av den trevliga atmosfären och menyn. Det hade inte blivit så men nu gjorde det ju inget eftersom vi ändå fick smaka i alla fall deras goda kakor – som alltså kom från våra vänner Natters! Festligt :-).

Men Petra bjöd också på nyttigheter, jag fick till exempel smaka hennes hemmagjorda kamomillte som hon bryggde på torkade kamomillblommor från den egna trädgården. Mmmm, vad jag gillar sånt!

När vi vandrade omkring i idylliska Mellau häromdagen spanade jag också in mig på ett spa jag bara måste besöka medan vi är här; det på Hotel Sonne. Ett trendigt hotell byggt av en arkitekt som är väldigt i ropet här nu; Bernardo Bader. Bland annat har de en futuristisk avslappningsbädd som jag faktiskt redan skrivit om i ett spareportage för en av Amelias specialtidningar. Den gången hänvisade jag dock till ett annat österrikiskt spahotell, nämligen Mavida som också har samma bäddar.

Imorgon blir det dock en utflykt med helt annat syfte, varken med middag hos vänner som mål eller spabesök. Vi ska till Lichtenstein. Förra gången vi var där besökte vi furstens vinkällare, men det tror jag inte det blir tid till denna gång. Vi ska nämligen till det svenska konsulatet och rösta! Men vem vet? Vi kanske hittar något ”spaigt” på vägen…