Dela detta
I hotellreceptionen i väntan på taxi, nystajlad i håret och med magen i vädret!

Äntligen hemma! Phew så skönt, trots en sänkning av temperaturen på 30 grader. Hemresan gick bra, men jag hade ont så jag grät på flyget. Vet inte vad det var men troligen livmodern som växer? Ligament som spökar? Jag har känt mig grymt förskonad hittills med allt vad graviditetskrämpor heter men det är kanske nu det börjar…

En splittny Volvo S80 med chaufför mötte i alla fall upp på Arlanda och körde oss hem till dörren, min älskling tog hand om allt det tunga och nu ska jag verkligen försöka satsa på att rehabilitera mig maximalt de kommande dagarna: göra graviditetsyoga, ta vilopauser, äta och dricka sunt och så vidare. Ska nog också pigga upp mig med några spakurer om jag orkar och hinner med! 🙂 Innan jag flög hem besökte jag till exempel också frissan på hotellet och hon gjorde ett kanonjobb med mitt hår! Känns härligt!

En sak jag tänkte på under hemresan, som väl inte direkt har spaanknytning – ni får stå ut med att bloggen blir lite graviditetsrelaterad en tid 😉 – var hur människor i olika länder förhåller sig till gravida. Jag har ju läst och hört men nu även fått uppleva det själv…

Här hemma tar ingen direkt någon notis. Medan man själv går och förundras över livets mirakel har ingen annan tid att bry sig i princip, vilket väl i och för sig är helt förståeligt. Alla har ju fullt upp med sitt. Men utomlands, där bryr sig alla! Som nu i Spanien; okända i butiker gratulerade, frågade om månad, om det var första barnet, pojke eller flicka – ja en del började berätta om deras mammor och hur många syskon de själva hade (butiksbiträdet i Tommy Hilfiger-butiken hade 10 syskon!). Jag tycker det är jättegulligt och fint, det är väl för att familjen står i centrum på ett annat sätt utomlands. Här hemma känns det som att man antingen skämtar om graviditeten eller försöker bräcka varandra med äckel och smärtor. Det finns väldigt lite utrymme för gravida att få känna sig vackra, speciella och fina (som motpol till allt det jobbiga).

Däremot på flyget hem fick jag FÖR mycket attention. När jag var uppe och gick i mittgången var det en småfull gubbe som helt sonika sträckte ut handen och tog mig på magen innan han ens hade börjat tilltala mig! Och som alla stirrade! Hade de aldrig sett en gravid förut? Det var liksom inte som att de log vänligt utan de STIRRADE ni vet på det där obehagliga sättet. Suck, svenskar. Fast man kanske ska säga ”suck, chartersvenskar” ;-). Vi flög hem med Novair, Apollos bolag.

I alla fall, jag lovar att komma med lite mer sparelaterade inlägg framöver om nyheter och kurer. Har även en del besök att avverka själv, så snart jag orkar igen.