Dela detta

Reserapport 26/1:

Jag har börjat få, om inte mat oftare, så i alla fall mer mat. Om det nu hjälper. Jag har synpunkter på det mesta de serverar och får hittills bara i mig ungefär en fjärdedel av vad tallrikarna bjuder. Bara lukten och åsynen…huu…

Det värsta är att vi nu inte alls kommer åka hem idag (nåja, skrivas ut i alla fall, sen återstår ju nästa problem – nya flygbiljetter) som läkaren trodde igår. Vi blir kvar ett tag till. Nu är nämligen sambon dålig! Det var igår kväll som han plötsligt kollapsade enligt mitt tidigare mönster, stackarn, och jag kunde ju bara säga I know how you feel…eftersom jag just genomgått helvetet. Så ett par prover, EKG och röntgen (fråga mig inte vad de letade efter!) senare är nu även han uppkopplad med dropp och har i sjukhusjournalen gått från status ”medföljande” till ”patient”…

I alla fall, tillbaka till detta med maten. Sambon tycker jag borde starta en matblogg istället. Han motiverar det med att jag gillar att prata mat, planera mat, äta mat :-). Och visst, jag har synpunkter på det mesta jag äter och dricker. Som här på sjukhuset till exempel; hur kan de exempelvis låta det gå 5-6 timmar mellan målen till en gravid magsjuk? I båda fallen ska man ju äta lite och ofta hellre än mycket och sällan. Och hur ska jag veta om jag blivit bättre eller inte när jag mår illa av hunger? Hungern i sin tur kommer sig ju av att de antingen serverat så attans lite eller sådant jag inte velat ha. Ex: en kopp te och en liten äcklig äppelkompott med skum bismak, alltså lämnade jag den med resultatet att den lilla måltiden bestod av; en kopp te, yippiie.

En av de senaste och smakligare matbrickorna…

Andra reflektioner kring ruskig sjukhusmat:
– Om man serverar te i samma kopp som kaffe luktar ju teet kaffe när man ska dricka det! Ingen höjdare.
– Varför ger de en buljong och andra soppor som både till lukt och smak mest liknar det man precis spytt upp? Panik!
– Kritvit getost fullständigt utan smak (mer än just get och ladugård) är ingen höjdare på frukostmackan.

Men nej, någon matblogg blir det inte. I alla fall ingen som i filmen ”Julie & Julia” där en ung tjej startar just en matblogg som bygger på att hon ska laga sig igenom en världskänd kokboks alla recept på ett år. Det blir succé, men så lagade hon mat också, och beskrev det.

Nog för att jag kan laga mat, men det är verkligen inget brinnande intresse. Nej, det är just det; jag tycker om att uppleva maten, själva njutningen med att låta hela min kropp ta del av smakerna, näringen, det välgörande i en vällagad måltid som såväl tjänar ett syfte för öga, gom som kropp. Men laga, nja…det får gärna någon annan göra! 🙂