Dela detta

Idag testar jag en ny variant att hotta upp mitt morgonkaffe (jo jag är fast i det träsket fortfarande…) eller rättare sagt; kyla ner. Istället för mjölk har jag hällt i en skvätt soyamjölk.

Allt började för en massa år sedan när jag skrev ett laktosintolerans-reportage för tidningen Tara (någon som läste det kanske?), och då testade igenom en faslig massa icke-mjölkar. Jag hade aldrig ens funderat över att sluta dricka mjölk men när jag i samband med det här jobbet plötsligt fick mig tillsänt en hel massa olika prover så drack jag förstås upp dem. Det var rismjölk, soyamjölk och havremjölk av olika märken, men ingen som mjölkats fram ur någon spene i alla fall :-). Tyvärr hade de alla en negativ sak gemensamt; de skar sig i kaffet och omvandlade morgonkoppens innehåll till en äcklig grynig sörja.

I alla fall. Det var under den här tiden som jag började fundera, för plötsligt var min mage lite lugnare och min hy lite snällare. Kunde det vara…? Jag hade ingen lust att chansa i alla fall utan fortsatte att dricka de vita alternativen. Idag köper jag både och, lusten styr. Jag tror inte jag är intolerant (läste för övrigt att försäljningen ökat lavinartat av dessa icke-mjölk produkter men att det inte fanns underlag att tro att närmelsevis så många skulle vara intoleranta i Sverige) men man kan ju ha andra skäl.

Den jag testar idag är en ny färskvariant av alpro soyamjölk. Bortsett från argument som att det kan vara mer miljövänligt att välja vegetabiliskt än animaliskt, hälsosammare med sojaprotein för kolesterolet, gynnsamt för t ex skelettet att få sig isoflavoner mm, så är jag själv mest glad att jag äntligen hittat ett mjölkalternativ som inte skär sig och blir grynigt i kaffet! 🙂