Eko/Miljö

Lycka! Igår var jag på spa! Tyckte jag hade hållit mig länge nog . Det hela började med att jag såg en snygg helsidesannons i en turistbroschyr för några produkter som bar namnet Susanne Kaufmann. Den drog genast mina ögon till sig, särskilt som det stod ”organische”.

Lite snabba eftersökningar visade att det var fråga om kroppsprodukter, som dessutom användes på tre stycken spahotell – varav ett, Hotel Post, ligger så nära som i grannbyn Bezau (5 min bort med bil…hur tur får man ha?!). Där ligger otroligt nog även kontoret till de här supertrendiga produkterna. Den där företagsamheten igen :-)…

Att jag skriver ”otroligt nog” är för att vi verkligen är ute på ”vischan”. Traktorer verkar nästan vara det vanligaste fortskaffningsmedlet, och det luktar faktiskt lika ofta gödsel som frisk alpluft . Just nu verkar de flesta byborna ägna sig åt att skörda gräs som väl ska bli hö åt kossorna och de kommande byfesterna handlar just om att titta på när korna kommer tillbaka ner från bergen efter sommaren. Och trots detta lantliv finns det alltså här i Vorarlberg, eller närmare bestämt Bregenzerwald där jag befinner mig, gott om trendiga spa!

Jag tog kontakt med Hotel Post i Bezau och fick reda på att de hade ett helt spa uppkallat efter denna Susanne Kaufmann. Min nyfikenhet bara växte ännu mer. En kort presentation senare kunde jag glädjande nog motta en inbjudan från dem på mailen.

Eftersom jag inte läst in mig än på filosofi och tanke utan bara klev in för att uppleva spat opåverkad så ska jag också bara berätta just det för tillfället: hur jag upplevde det (återkommer till det andra). Här hänvisar jag till det som de själva kallar "Badehaus", med spa avser de själva behandlingsavdelningen.

Det första man kom in i var ett slags allrum med tebuffé, lite frukt och vatten/saft. Därifrån gick kvinnor och män åt varsina håll. Man skulle ju kunna fråga sig varför eftersom man på österrikiska span (liksom på tyska) går lika mycket naken som påklädd, men så var det i alla fall. Nästa lite märkliga sak var att dörren till damernas ledde in till ett pyttelitet utrymme med yttterligare en dörr. Genom att stänga båda blev det som en slags sluss som fungerade som omklädningsrum. På andra sidan fanns endast sex skåp (!) vilket jag tror betyder att det mest är deras egna hotellgäster som är där (och de byter väl om på rummet).

Härifrån fanns förutom toaletter bara en smal gång ut till spat. Inga dörrar, ingenting sådant. Lika avskalat var det första intrycket när jag kom ut på andra sidan. Hade jag inte hunnit snegla på deras behandlingsmeny och sett att de verkar vara specialiserade på kinesiska behandlingsterapier så hade jag gissat på japansk estetik för det var på något sätt lite Yasuragi över det.

Jag gissar att denna första del jag kom ut i med en inomhuspool har funnits först och senare har de byggt på med en modern spadel. Via en bro över poolen gick jag direkt in till bastuavdelningen, hittade en tyvärr avstängd ångbastu och fortsatte vidare upp för en spiraltrappa. I bubbelpoolen kramades ett förälskat par så jag lät dem fortsätta med det ifred ;-), vilket gjorde att jag hamnade direkt i torrbastun med ett par nakna gubbar och en och annan tant.

Men så är det det här med att ta seden dit man kommer. Det var ju inte dem som var konstiga, det var ju jag, eftersom jag var den enda som satt med badkläder därinne… Jag brukar i och för sig inte vara blyg men jag hade frågat i receptionen om det var okej att behålla bikinin på och det var det. Kunde inte heller låta bli att småle när jag upptäckte de olika delarna vidare och tänkte att sådana texter skulle man aldrig hitta på ett svenskt spa: ”Vänligen, med badkläder” (t ex innan man gick ut i utomhuspoolen på takterrassen).

Från takterrassen, och även från relaxavdelningarna (ett ”vanligt” och ett ruheraum där absolut tystnad gällde), var vyn fantastisk ut över bergen. Det var nog faktiskt en av de starkaste fördelarna; läget och utsikten. Härlig utsikt hade man också från bastun för övrigt; jag kunde se hur korna betade där ute på de gröna ängarna!

Sammanfattningsvis tycker jag spat har både för- och nackdelar. Till nackdelarna hör att när man tagit sig över poolbron och upp för spiraltrappan är så långt från te- och fruktrummet att i alla fall jag inte orkade gå tillbaka när jag blev sugen. Å andra sidan fanns vatten i sådana där drickfontäner på ett par ställen. Spiraltrappor är heller aldrig en favorit på spa. Man kan halka om de är hala och är man redan snurrig av alla avslappning så vill man balansera omkring så lite som möjligt. Jag vet inte om det är meningen att man ska ta sig till deras tysta Ruheraum efter exempelvis en massage, men är det så blir det långt och opraktiskt.

Till fördelarna hör att det är minimalistiskt elegant i sin avskalade design. Det är naturen utanför spat som får tala, inte inredningen inuti. Ett annat plus var att det på toaletten och i duscharna (som det bara fanns gemensamma av i spat) fanns tillgång till de läckra Susanne Kaufmann-produkterna; handtvål och duschcreme. Och gillar man att frottera sig med jetsetare så skulle jag bedöma klientelet som sådant; av kategorin som iklär sig enorma, svarta men självklart totalt diskreta solglasögon och lika sobra, svarta badkläder från svindyr klassig butik. Nästan alla var äldre, snygga, solbrända med lätt gråsprängda tinningar och i något fall med yngre fru…ja, jo, det är nog lite James Bond över spat på något sätt!

Hur som helst så upptäckte jag ytterligare delar på utvägen som jag inte hann med att testa! Typiskt…men jag ska ändå tillbaka för att pröva en av deras behandlingar så jag får testa dem då.

Bara en sak till: det var inte bara jag som gjort efterforskningar om Susanne Kaufmann, det visade sig att hon även hade koll på mig. När jag var på väg ut och passerade receptionen ropade en av receptionisterna på mig. Susanne Kaufmann var där och ville träffa mig! Det visade sig nämligen att hon ägde hotellet. Och gissa vad det första hon sa var? ”Är det du som ska gifta dig med någon från Bizau?”. Inte för att Kristofer är därifrån men familjen har ju hus där så det var väl så hon tänkte. Jag blev hur paff som helst i alla fall. Men det är väl så på vischan; rykten sprider sig snabbt!

Idag tog vi verkligen igen att vi suttit inne ett par dagar på grund av regnet. När morgondimmorna lättat gick vi in till byn. Sambon hade ärenden till banken vilket slutade med ett hjärtfullt möte inne på hans bankmans kontor och att vi blev hembjudna till honom, hans fru, deras tre barn och 40 (!) höns . Vi ska dit på söndag.

När vi kom ut var himlen så blå som den bara blir i alperna. Vi bestämde oss för att inte gå hem och äta lunch utan gå till Gasthof Taubes nya uteservering. I skuggan var det fortfarande svalt (det märks att hösten är på väg…) men i solen var det så hett så man svettades! Gissa var jag satt . Lika bra att passa på när vädret ler…

En läcker förrättssallad och en stor wienerschnitzel senare styrde vi stegen mot nyöppnade Ediths cafe. Det trevliga fiket ligger inne i en butik som nyligen utökat till tre våningar med inredning, kläder och lite hudvårdsprodukter. Det är det jag säger – det sjuder av företagsanda här. Trots byns blygsamma invånarantal satsas det, vilket lett till att Ediths nu är känt vida omkring. Butiken var full av folk när vi var där men vi fick ändå bästa platsen i café-delen. Ett romantiskt bord (se bilden) med utsikt över de snöklädda bergen…det var så man fick nypa sig i armen!

På vägen hem stannade vi till hos Werner Feurstein som har eget ysteri. De ligger på bara 5 minuters gångavstånd från vårt hus så mer närproducerat än så blir det knappast . Vi fick följa med ner i källaren där de hade sina stora ostar på lagring längs höga hyllor. Vi köpte en bergkäse som var lagrad i 6 månader. Riktigt god! Dessutom köpte vi hemkärnat smör av dem vilket jag ser fram emot att lägga i pannan imorgon när jag steker mig min morgonomelett. Tänk vad man kan känna sig lycklig inombords av så enkla nöjen!

Men inte nog med det. Eftersom solen var på sitt allra mest generösa humör ville jag passa på. Vi körde till Egg där vi besökte familjen Metzler som också gör sina egna ostar; ölost, rödvinsost, bergkäse men också en österrikisk variant av camembert som jag föll pladask för! Krämig och lite ”fluffig”, inte sådär stabbig som de kan vara ibland.

Den främsta anledningen till att jag ville besöka dem var dock den produktion som de började med för cirka 20 år sedan och som bygger på det som tidigare sågs som en oanvändbar restprodukt från osttillverkningen; vassle. Men mer om det i nästa inlägg!

Naturens krafter har tvingat oss till inomhusliv i ett par dagar nu. Regnet har öst ner nästan non-stop. Igår hade vi närmare storm. Det ven utanför huset och jag var beredd på att fönstren skulle slitas upp i vilken sekund som helst (ungefär som i dramatiska filmer ni vet ). Som tur var lugnade sig ovädret och enligt väderprognosen ska vi få tillbaka det fina vädret från och med imorgon. Hoppas de har rätt.

Under tiden har jag ägnat mig åt Isac förstås, men också åt att läsa på om vad vi ska hitta på under våra kommande veckor här i Vorarlberg i Österrike. Det är ingen brist på upplevelser och även om byarna på ytan ser ut att slumra så råder det en otrolig aktivitet bakom de blomsterprydda fönstren med spetsgardiner .

Om vi håller oss till mat och hälsa så produceras här inte bara ost, smör och andra mejeriprodukter – det finns också flera naturkosmetiska tillverkare i regionen. Självklart ska jag kolla upp dem närmare! Och med hänvisning till mitt tidigare inlägg om bergens energier – imorse läste jag i en broschyr om en energivandring i byn Langenegg inte långt härifrån. Jag ska försöka ta reda på om den är genomförbar med barnvagn…vi har visserligen bärsele med oss men trots att Isac bara väger drygt 6 kilo så blir han rätt tung att bära på längre sträckor .

Idag blir det dock lite praktiska ärenden vi ska beta av; banken, kanske matvaruaffären, några skrivuppdrag…häromdagen sammanställde jag en spaanalys jag fått en beställning på. För jag jobbar så smått även härifrån. Utsikten från min arbetsplats är lika fin men annorlunda; istället för vy över Karlbergskanalen och Karlbergs slott ser jag nu en äng, en liten bäck och höga alptoppar!

Äntligen framme, installerad och uppkopplad! Befinner mig i en liten mysig alpby i Vorarlberg, den västraste delen av Österrike, där jag och min lilla familj har tänkt bo i minst en månad framöver.

Vadan nu detta upptåg? Jo, när Isac kom till världen tappade jag helt sugen för storstan. Jag har i och för sig alltid haft en större dragning till öar och lantliga byar än städer, men nu blev buller, avgaser och jäkt ännu mer påtagligt. Så vad gör man då? Tja, om man som jag har fritt jobb, nyinköpt miljöbil med bra packutrymme och en kvartsösterrikisk friherre till partner vars familj äger ett sommarhus i en idyllisk alpby, då bantar man ner sitt liv så det får plats i ett par resväskor och sätter sig i bilen och börjar rulla!

Efter ett par trevliga stopp på vägen är vi nu här. Sommaren är i full blom och solen skiner. I byn bor det drygt tusen människor, ängarna som omger huset är så gröna att det sticker i ögonen och bergen syns åt alla håll. Det mesta som stör är en fluga som surrar, då och då en bil som kör förbi. Annars är det lugnt. Precis som jag vill ha det just nu.

Här ska jag leva ”det lilla livet” och bara ha det skönt. I matvarubutikerna finns hyllvis med ”bio-produkter” vilket inte bara innebär att de är ekologiska utan biodynamiska (enligt min sambo gror de sina grödor efter månkalendern). Att hitta lokalproducerad mat är inte särskilt svårt. Vi bor mitt i ”Käsestrasse”, det vill säga ostvägen, så ysterier som gör himmelskt goda ostar finns det gott om. Kvaliteten på mjölken (och köttet också för den delen) kan ni ju tänka er själva när korna betar detta klorofyllstinna gräs ute hela dagarna med bästa utsikt! Min kära lär mig; håll utkik efter sådant det står ”Ländle” på vilket är smeknamnet på regionen.

Igår var vi i den intilliggande staden Dornbirn. Besöket var nödvändigt eftersom vi behövde få tag i någon som sålde bredbandspaket, men kompenserades av att de hade marknad. Tänk er Bondens marknad i Stockholm fast på Österrikiskt vis. Fina ostar, korvar, kött, sylt, kakor - och så brännvin! Här görs ett fruktbrännvin som heter Obstler. Doften av päron avslöjar vilken frukt som är inblandad och även om jag inte är någon förespråkare av alkohol eller sprit så måste jag tillstå att detta är värt att pröva.

För övrigt blir även de enklaste sysslor njutbara när man eliminerat stress och stadspuls. Både att byta blöjor och att hänga tvätt blir tusen gånger annorlunda när man slipper mörka källare och instängda badrum och istället blickar ut över ängarna och bergen!

Det finns mycket mer att berätta, vilket jag också kommer att göra då och då, härifrån Österrike. Jag har ju till exempel inte nämnt alla spahotell i regionen varav ett ligger på gångavstånd från huset där vi bor…!

Ni undrar förstås varför jag inte skrivit något på så länge. Jag har planerat. Reseplanerat. Och temat är förstås wellness…

Efter många dagars packande och förberedande av jobb och hem, har jag nu lämnat Stockholm. Lägenheten är uthyrd, distanskontoret förberett. Just nu befinner jag mig på västkusten, tillbaka i de underbara trakterna av Bjärehalvön. Men även om spahotellen här alltid lockar är det inte därför vi rest hit. Det är snarare en mellanlandning inför en mycket längre resa.

Vi är på väg till Österrike! Närmare bestämt en idyllisk liten alpby där vi ska leva grönt och skönt. Oftast brukar jag ju förflytta mig till någon havsnära ort men denna gång är det frisk luft, klara alpbäckar, gröna ängar och lokalproducerad mat som lockar.

Ekologi och naturliga produkter, så väl ätbara som sådana man smörjer sig med, är stort i Österrike. Här är inte kneipp en konstgjort uppbyggd pool att kliva runt i på spa, utan en naturlig procedur man ägnar sig åt i närmaste bäck när man ångandes varm kommit ner från bergen. Barfotavandring är en annan naturlig aktivitet liksom mat utan konstigheter.

Planen är att leva enkelt och naturnära för att se vad det kan ge. Tappar jag de ”sista retfulla” graviditetskilona gör det förstås ingenting men viktigast är den inre hälsan. Jag ser verkligen fram emot vårt 6 veckor långa äventyr!

I dagens Svenska Dagbladet finns en artikel om skönhetsindustrin som globalt omsätter 250 miljarder dollar. Artikeln tar upp trenderna men diskuterar också olika marknader och vad som förutspås växa i framtiden. Anti-aging är ett sådant segment men också hudvård för känslig hy.

Vad jag tycker är särskilt intressant i artikeln är raderna om ”en oroande utveckling”. Det som syftas på är att unga kvinnor köper färre produkter och preparat. Anledningarna till detta kan vara både ekologiska och hälsomässiga; för såväl människa, natur som djur.

Som fortsättning på detta vill jag förutspå en positiv trend som man kan se hos företag som faktiskt utnyttjar detta till sin fördel. Ett företag har jag redan nämnt här på bloggen; NutraVendo, som föreslår flera olika användningsområden för sina oljor – en som i huvudsak är menad för rengöring och en för återfuktning. Men det finns fler exempel.


Hårvårdsmärket Davines lanserade i början av sommaren serien Authentic med just multifunktionella produkter. Innehållet är naturligt och ekologiskt där så är möjligt. Resultatet är fyra produkter med hela 15 varierande funktioner.

Authentic Cleansing Nectar – för rengöring av både kropp och hår.
Authentic Moisturising Balm – funkar både som balsam, make up remover och kroppslotion.
Authentic Nourishing Oil – en olja med anti-age effekt för såväl ansikte, kropp som hår (till torra hårtoppar).
Authentic Replenishing Butter – en rik kroppskräm som passar både att smörja in torra armbågar, nagelband eller andra kroppsdelar med som att använda som en inpackning till håret.

Jag välkomnar starkt denna trend där företagen tar ansvar för miljö och natur utan att frånta oss nöjet med skön och väldoftande hud- och skönhetsvård! Vid sidan om företagen som kommer ta fram allt fler specialprodukter för varje litet område och tillfälle kommer vi förhoppningsvis få se allt fler exempel framöver av denna slags skönhetsvård; den multifunktionella.

Så svettvarmt som vi hade det i Stockholm idag hade man kunnat stå i duschen hela dagen. Men det kan man ju inte som bebis, alltså blev det ett skönt bad för Isac nu sju veckor ”gammal”!

Han gillar mer och mer att bada! Idag vaggade jag honom i vattnet för att framkalla känslan såsom jag själv minns det från meditationsbadet på Centralbadet; man flyter i kroppstempererat vatten medan en terapeut mjukt drar ens kropp fram och tillbaka så att vattenrörelserna gör att små vågor liksom smeker kroppen…den förvånade och nöjda blick han gav mig var helt obetalbar!!!

Jag har nu också testat och hittat flera olika baby-produkter:

Jag har redan skrivit om Apotekets nya babyserie, se tidigare inlägg. Jag har insett att schampo är det lite för tidigt för ännu; hans små fjun behöver det inte och skalpen blir så lätt fnasig om den blir uttorkad. Lite olja i badvattnet är dock jättebra, och de mjuka tvättlapparna är perfekta att tvätta hans lilla kropp med.

Idag testade jag ett annat märke; babyserien från tyska Logona. De här ekologiska, naturkosmetiska produkterna är Ökotestade och märkta med BDIH. Du kan läsa mer om märket och dess märkning här. Innehållet av ringblomma ska vara lugnande för babyns ömtåliga hud. Efter badet doftade han härligt och var alldeles sammetslen…jättemysigt!

När vi var på Oriflames sommarmingel för ett tag sedan upptäckte jag att även de har produkter för bebisar. ”Mjuk som en mammas smekning” utlovar broschyren . Serien innehåller en badprodukt, talk, kräm och tvätt. Jag har inte testat dem men det blir det kanske tillfälle för längre fram!

Hela helgen har jag funderat på vilken Spabankens nya favoritprodukt ska bli! Jag kom fram till att en duschprodukt kändes rätt eftersom den har med vatten att göra samt att den - i alla fall om det är en bra produkt både avseende innehåll och doft - kan ge ytterligare en dimension av njutning till rengöringsproceduren...

Ganska snabbt kunde jag utse mina kandidater;



Weleda Citrus Creamy Body Wash, 105 kr/200 ml (0,52 kr/ml)

Dharmazone Shower Gel, 139 kr/250 ml (0,56 kr/ml)

Wise Duschgelé Balans, 179 kr/290 ml (0,61 kr/ml)

Estelle & Thild, Ecorganic Body Wash, 125 kr/200 ml (0,63 kr/ml)

Baborganic Wake up Shower Gel, 290 kr/200 ml (1,45 kr/ml)

Gemensamt för alla dessa är att de är fria från en rad kemikalier som exempelvis petroleum, parabener, syntetiska doftämnen och starka tensider som SLS. De håller alla någon form av naturlig/ekologisk nivå på sitt innehåll. Jag upplever dem alla också som dryga och väldoftande så att stunden i duschen blir till en extra skön upplevelse.

Privat har jag senast använt den dyraste duschgelén av dem; Baborganics. Superfrisk, skön och härlig men ingen förbrukningsprodukt till vardags direkt på grund av priset.

När den nyligen tog slut gick jag över till den billigaste av kandidaterna; Weledas Citrus Creamy Body Wash. Underbart krämig, väldoftande och återfuktande. Dessutom är förpackningen uppiggande i sina klara färger! Men även om jag verkligen vill tipsa om denna får den stå tillbaka denna gång eftersom jag just haft en favorit från Weleda (deras havandeskapsolja).

Av de återstående är Dharmazones örtigt frisk i doften och passar både honom och henne; alltså smart att ha på hyllan om man delar duschprodukt med sin partner. Dessutom dryg och håller ett förhållandevis bra pris i den här kategorin.

Nyast, och också den enda ekologiskt certifierade enligt Ecocert, är Estelle & Thilds Ecorganic Body Wash. Den hamnar högt bland favoriterna och har också en snygg, stilren förpackning, men eftersom doften påminner mig lite om diskmedel så blir den tyvärr ingen vinnare.

Wise Duschgelé Balans tycker jag har den tydligaste och mest lustfyllda doften av dem alla, bland annat av eterisk olja av rosengeranium som är hudvårdande, avstressande och upplyftande. I värmen från det strilande vattnet frigörs doften fint och duschen blir till en spainspirerad stund som ger välmående och njutning. Dessutom är Wise duschgelé den produkt som funnits längst av kandidaterna vilket visar på insikt när det gäller att undvika till exempel starka tensider och att Wise är föregångare när det gäller naturlig hudvård som gör gott både för sinnet, hälsan och miljön.

Om du inte listat ut vem vinnaren är, kika i rutan ”Favoritprodukt just nu” här till höger!

Idag har jag varit på lakritsfestival!

Det var andra året i rad som denna minimässa ordnades. Lokalen var smockfull med lakritsälskare som alla ville prova, veta mer och köpa med sig olika varianter av salt, söt eller helt osötad, ren lakrits. Det fanns lakrits från bland annat Sverige, Finland, Norge, Danmark, Island, Holland, Italien, Australien och Nya Zeeland. Och här kunde man också få tag i ekologisk lakrits, choklad med lakrits, lakrits-te, lakritsknäckebröd med mera. Eller testa att kombinera lakrits med ost!

På ett podium tronade ett konstverk av lakrits, vi hittade en nystartad lakritsklubb man kunde gå med i, det fanns böcker att köpa samt att stå-upp komikern Zinat Pirzadeh var där och invigde festivalen med sin härliga stil.

Både jag och min sambo är förtjusta i lakrits, men det jag tänkte berätta för er här är inte om smakerna, utan om de skönhetsprodukter med lakrits som jag hittade på festivalen.

Dels har det italienska företaget Amarelli ett lakritsschampo och en lakritsparfym med en rätt så intressant doft, dels såldes ett svensktillverkat läppcerat, en skrubb och en tvål med innehåll av lakrits.

De tre sistnämnda produkterna visade sig vara speciellt framtagna inför festivalen av ingen annan än Lisen Sundgren, örtterapeut och homeopat som även gett ut böckerna Lisens örtspa samt nyligen Lisens indiska spa (båda är otroligt vackra och genomarbetade böcker som bågnar av härlig inspiration, inte minst tack vare Charlotte Gawells fina foton).

Riktigt vad lakrits har för effekt utanpå huden vet jag inte, invärtes har den en laxerande verkan. Man ska akta sig för att överdosera eftersom det kan ge förhöjt blodtryck också. Men i "lagoma" mängder; MUMS!

Idag ”premiärade” jag med ett nytt schampo+balsam. Jag är lite knasig men tycker det är fånigt kul när jag får sätta tänderna (eller håret denna gång) i nya produkter . Alltid lika spännande!

Mitt Dermanord schampo & balsam är nämligen slut, något jag knappt trodde skulle hända, de har varit förbluffande dryga och räckt en mindre evighet (och varit riktigt bra - skulle de hotta upp sina förpackningar dessutom skulle de nog kunna dubbla sina försäljning...)! Nu är det ett chokladschampo och aloe vera-balsam från Faith in Nature som fått ta plats i duschen istället.

Vanligtvis är jag inget stort ”fan” av chokladprodukter för kropp och hår, choklad ska ätas tycker jag (även om inte ens det lockar mig just nu – som gravid får man bara halsbränna av choklad). Detta har tack och lov bara en svag doft och den mustiga bruna färgen är anpassad för mörkt hår. Ekologisk choklad och salvia ska ge extra glans och djup till hårfärgen. Balsamet doftar friskt av citrus och innehåller också mycket riktigt eteriska oljor från friska frukter. Innehållet av ekologisk aloe vera ska ge näring åt hår och hårbotten.

Min spontana reaktion är att chokladschampot är lite rinnigt i konsistensen, däremot behövdes bara en liten mängd för att håret skulle bli knastrande rent. Mina torra hårtoppar kan nog behöva ett kraftigare, mer återfruktande balsam, men visst kändes det ändå bra. Framförallt passar dessa två perfekt att använda till mitt ekofärgade hår! Och så är de miljövänliga...

Båda produkterna är ekologiskt certifierade, har inte testats på djur och bär ”The Vegan Society”-märket. Inga parabener, syntetiska färg- eller konserveringsmedel. Biologiskt nedbrytbara och ph-balanserade. Precis som det ska vara alltså!

Påsk…vår…(ja, i alla fall fram till igår! Idag snöar det ju...)…plusgrader och vi vaknar ur våra bleka instängda vinteriden. Det är inte bara klädbutikerna som börjar spraka av friska vårfärger, se bara på den här härliga korgen som kom hem till mig häromdagen med nya hårvårdande produkter från Apoliva!

Lite intressant är det allt. Med tanke på alla förändringar på apoteksmarknaden på sistone så talas det en hel del om att hälsa och skönhet kan utöka/bli en ny nish på de nya apotekens hyllor. Inte bara kommer vi säkert att se många nya namn inom Apotekens väggar, märken som Apoliva som bara finns på apotek, verkar också försöka blir lite ”roligare”…

Bara förpackningarna är som visuella vitaminbomber och serien innehåller schampo+balsam för olika hårkvalitéer och tillstånd (att de som skrivit produktbeskrivningarna sedan inte varit konsekventa och gjort några språkmässiga tabbar är väl tyvärr snarare vanligt än ovanligt…ex: det finns både schampo för skadat hår och för glansigare hår – men var är exempelvis schampot för matt hår kan man ju i så fall fråga sig ).

Doftar gott gör de i alla fall och att de gör håret rent betvivlar jag inte heller. Däremot håller jag på att kolla upp detta med innehållet. Av pressreleasen framgår nämligen att de ska vara både snälla mot hud och miljö. På vilket sätt frågar jag mig då? Innehåller Sodium Laureth Sulfate gör de i alla fall vilket betyder att de inte passar mitt ekofärgade hår särskilt bra.

Ett par andra härligt vårdoftande produktnyheter som ramlat in på sistone är en ny citronserie från The Body Shop; Sweet Lemon och en special edition av White Musk kallas White Musk Breeze.

Citronserien innehåller en hel drös friska doftnoter av till exempel citronskal, citronblad, citronblommor och citronjuice men också blommigare och mjuka inslag som magnolia, pion, vit mysk och trä. Resultatet doftar ungefär som den citronkräm mamma ofta kokade ihop när jag var liten på färskpressad citronjuice, socker, vatten och lite potatismjöl . Hela serien består av åtta produkter där Sweet Lemon Body Scrub (95 kr/200 ml) och Sweet Lemon Whip Body Lotion (150 kr/250 ml) lockar mig mest.

Vill man hellre matcha den nya härliga musk-doften för våren 2010 med hudvård så finns både en Sumptuous Silk Shower Gel och en Smooth Satin Body Puree i samma serie. Jag tycker The Body Shop lyckats riktigt bra med sina nya dofter på sistone; alla har varit fräscha och tilltalande! Själv använder jag gärna Aqua Lily men den här myskdoften, trots att jag brukar rata mysk i vanliga fall, kommer nog också kunna bli en favorit i vår!

Vi är utan vatten. Det verkar ha drabbat hela vårt kvarter här i Birkastan. Folk travar gatorna fram och tillbaka med tomma respektive fyllda vattendunkar till den provisoriska vattenpumpen ur ett hål i gatan.

Det lustiga är att sådana här situationer får något att hända. Plötsligt så ler grannar och boende på samma gata som man inte ens känner igen, som man aldrig ens hejat på förut, och börjar prata när man passerar dem. ”Precis som förr” säger de och vi nickar tillbaka i samförstånd… tänk att lite vattenbrist plötsligt kan skapa gemenskap och en förenande känsla .

Vattenbristen får mig också att minnas ett samtal med en indisk man som var på besök i Stockholm för att lära ut sina kunskaper inom Ayurveda; han nämnde just vatten som en njutningskälla vi här i Sverige verkar ta för givet. Själv sa han sig njuta på ett alldeles särskilt sätt av att bara ta en dusch och känna vattnet rinna utmed kroppen.

Och visst, nog för att jag njuter när jag duschar, men det klart vi här i väst tar för givet att vattnet ska flöda när vi vrider på kran. Den obegränsade tillgången till rent vatten är en lyx vi inte ens reflekterar över. Det är först när man står utan det som man blir ödmjuk...

Därför skickar jag denna kväll en tanke till alla dem som är utan rent vatten, ja kanske utan vatten överhuvudtaget. Och när det flödar ur kranarna igen ska jag tacksamt njuta varendaste droppe, vare sig jag dricker dem eller duschar i dem.

Törs jag säga att jag är helt slut efter att bara ha legat inbäddad på en skön bädd i flera timmar och blivit ompysslad med ljuvligt doftande produkter? Faktum är att man kan bli helt slut efter en behandling, vilket hände mig idag. Tröttheten är dock av annat slag än när man ansträngt sig, och handlar mer om att kroppen, efter att ha blivit djupt avslappnad, bearbetar all själslig och kroppslig näring…

Som jag skrev i det föregående inlägget; idag testade jag en Dr Hauschka-ansiktsbehandling. Jag var jättenyfiken på vad som skulle skilja den från en ”vanlig”, om man nu kan säga så – alla är väl speciella på sitt sätt. Varianten jag var inbjuden att pröva var i alla fall den klassiska på två timmar. Jepp, ni läste rätt – två timmar!

Först fick jag ett fotbad med salvia. Jag gillar när en behandling startar från fötterna. Det är vackert på något sätt, och inte minst skönt. När mina fötter blivit varma och mjuka fick jag lägga mig ner varpå min terapeut, Ing-Marie som också äger Riddarkliniken som salongen heter där jag var idag, pysslade om dem med Dr Hauschkas fotlotion med rosmarin samt efterföljande fotkräm. Därefter var det dags även för mina händer och armar att få liknande omvårdnad. Slutligen - med betydligt lättare ben och armar, varma och goa, samt mjuka och stimulerade av insmorningen – kunde själva ansiktsbehandlingen börja.

Att leda er genom varje steg i en tvåtimmarsbehandling skulle som ni nog förstår bli en rätt så lång historia, så jag ska försöka sammanfatta det hela lite översiktligt. Först och främst märks filosofin bakom Dr Hauschka genom hela behandlingen, helt som sig bör alltså. Bortsett från lätt portömning är alla steg milda, smekande, lena och mjuka. Här märks inga skrubbande tag eller pirrande syror utan rengöring och exfoliering görs med hjälp av lätta tryck, masserande rörelser och en lermask som Ing-Marie beskrev ”åt upp” det översta hudlagret (om jag inte fick det om bakfoten…det var något med svavlet som åt proteinet vill jag minnas i alla fall…).

Behandlingen innehöll också sköna inslag som töjningar av armar/axlar samt huvud/nacke, och självklart signumet för Dr Hauschkas ansiktsbehandling; den speciella lymfmassagen med penslar. Med mjuka strykningar ”penslade” Ing-Marie upprepade gånger min hud horisontellt i pannan och sedan i motsatt riktning ner längs vardera sidan av näsan, munnen och ner på hakan. För att stimulera lymfflödet krävs nämligen endast en mycket lätt massage eller beröring och genom detta moment kan man minska svullnader, blockeringar och stagnation. Hur många härliga produkter som ingick i de olika stegen tappade jag räkningen på någonstans mellan alla rosampuller och varma lavendelomslag, men vad jag kunde känna var i alla fall de olika goda dofterna som avlöste varandra vilket kändes väldigt lyxigt.

Sakta men säkert kände jag också hur min hy började ta till sig alla godsaker och här måste jag faktiskt, med risk för att låta flummig, ändå säga att det ÄR skillnad mellan de syntetiska krämerna (ofta från dyra så kallade ”lyxmärken”) och de naturliga (i mitt tycke från de verkligt lyxiga märkena…). Flummig säger jag för att jag har ju inga bevis för denna känsla som är just bara en känsla, men många krämer känns så ”döda”, som en plastfilm på huden, medan de naturliga känns levande och fulla med näring och ”hudföda”.

Självklart kunde jag inte låta bli att titta mig själv i spegeln efteråt och jovisst, nog såg min hy rejält piggare och fräschare ut. Ja till och med en aning föryngrat! Men framförallt känns den mer levande! Trots naket ansikte helt utan make up, lite mosig efter behandlingen och sådär som man kan känna sig ni vet, så kände jag mig ändå strålande när jag tog mig hem mitt i rusningstrafiken med en väldoftande air av biodynamiskt odlade örter omkring mig .

Förra veckans ansiktsbehandling gjorde verkligen min hy gott! Det är lätt att glömma vilken nytta det faktiskt gör att gå och pyssla om sig lite. Eller rättare sagt; låta någon annan göra det . Mitt vintertrötta ansikte fick helt klart nytt liv och nu törs jag möta spegelbilden igen… Idag ska det dessutom – förhoppningsvis - bli ännu bättre!

Om några timmar ska jag nämligen göra ett besök på Riddarkliniken på Östermalm här i Stockholm där jag ska testa Dr Hauschkas klassiska ansiktsbehandling. Märket är jag väl bekant med, men jag har aldrig testat deras behandlingar förut så det ska bli riktigt spännande.

Dr Hauschka är ett tyskt hudvårdsmärke, föregångare inom den naturliga hudvården och många Hollywoodstjärnors favorit sägs det. Deras rosenkräm lyfts ofta fram och jag har själv lovordat flera av deras produkter här på bloggen. Metoderna är ibland lite annorlunda och dofterna kan ta lite tid att vänja sig vid men för den som är intresserad av ”naturlig hudvård” är det nästan ett måste att förr eller senare bekanta sig med Dr. Hauschka.

Här är en presentation jag lånat från Riddarklinikens hemsida:

”Ingredienserna till produkterna kommer från egna biodynamiska odlingar av läkeväxter, från ekologiska kontraktsodlingar i olika länder eller från vilda växter plockade på skyddade platser i naturen. Hudvårdserien lanserades 1967 efter ett intensivt samarbete mellan hudterapeuten Elisabeth Sigmund samt kemisten och forskaren Rudolf Hauschka. Deras innovativa och för hudvården revolutionerande idé var att kombinera Hauschkas gedigna erfarenhet av naturläkemedel och Sigmunds forskning om traditionell hudvård i olika kulturer. Resultatet blev ett hudvårdskoncept som i sig inbegriper allt från hur råvaran tas fram till hur de naturligt balanserande krafterna fungerar i människan.”

Återkommer senare med en rapport om själva upplevelsen.

Idag var jag hos frissan. Igen, jag vet! Men på Lanzarote klippte jag ju bara, nu var det dags för färg. Det var nästan med svansen mellan benen som jag gick tillbaka till salongen Ecohair där jag färgade håret ekologiskt sist. För den som inte läst det förra inlägget så rackade jag ner på färgen som jag då tyckte var för röd och mest liknade köttfärssås…

Men skam den som ger sig och dessutom satt färgen extremt bra och länge, mycket längre än en vanlig, syntetisk hårfärg vilket förvånade mig positivt. Dessutom har inte håret känts slitet eller lika torrt som vanligt så jag beslöt att ge det en chans till. Inte minst för bebisens skull (inga gifter kommer här fram om jag kan avhjälpa det!).

Min frissa Madeleine var jättegullig, nu som sist . Världens tålamod och hon var verkligen mån om att jag skulle vara nöjd när jag gick därifrån. Denna gång testade vi en annan blandning, som hon gissade skulle bli mörkare och mer brun – man vet nämligen inte riktigt med ekofärgerna och det finns inga provslingor att kolla ut färgen på så det känns lite märkligt men vi körde på – och det blev jättebra denna gång!

När hon tvättat ur färgen torkade hon ett parti av håret så att jag kunde se hur det blev, sen beslöt vi att det skulle vara lite varmare/guldigare och så gick vi tillbaka till tvätten där hon la i lite extra pigment som en tvätt innan hon torkade det igen. Perfekt! Där satt den, MIN nyans. En djup, varm chokladaktig kastanjebrun som bara känns….mumsig!

Så nu när jag imorgon ska på pressmöte hos Dermarome för att lära mer om säsongens nyheter inom bland annat sol och celluliter, så är jag fin och representativ i håret. Det känns jättebra!

Ps. Ecohair ligger på Södra Agnegatan i Stockholm och en ekologisk hårfärgning kostar 850 kr + 150 kr om du måste börja med en rening av håret med vulkanlera. Eftersom jag undvikit syntetiska produkter sedan förra färgningen och bara tvättat håret med Dermanords ekologiska schampon så behövde jag inte börja med leran denna gång.