Som jag skrev i det föregående inlägget; idag testade jag en Dr Hauschka-ansiktsbehandling. Jag var jättenyfiken på vad som skulle skilja den från en ”vanlig”, om man nu kan säga så – alla är väl speciella på sitt sätt. Varianten jag var inbjuden att pröva var i alla fall den klassiska på två timmar. Jepp, ni läste rätt – två timmar! Först fick jag ett fotbad med salvia. Jag gillar när en behandling startar från fötterna. Det är vackert på något sätt, och inte minst skönt. När mina fötter blivit varma och mjuka fick jag lägga mig ner varpå min terapeut, Ing-Marie som också äger Riddarkliniken som salongen heter där jag var idag, pysslade om dem med Dr Hauschkas fotlotion med rosmarin samt efterföljande fotkräm. Därefter var det dags även för mina händer och armar att få liknande omvårdnad. Slutligen - med betydligt lättare ben och armar, varma och goa, samt mjuka och stimulerade av insmorningen – kunde själva ansiktsbehandlingen börja.
Att leda er genom varje steg i en tvåtimmarsbehandling skulle som ni nog förstår bli en rätt så lång historia, så jag ska försöka sammanfatta det hela lite översiktligt. Först och främst märks filosofin bakom Dr Hauschka genom hela behandlingen, helt som sig bör alltså. Bortsett från lätt portömning är alla steg milda, smekande, lena och mjuka. Här märks inga skrubbande tag eller pirrande syror utan rengöring och exfoliering görs med hjälp av lätta tryck, masserande rörelser och en lermask som Ing-Marie beskrev ”åt upp” det översta hudlagret (om jag inte fick det om bakfoten…det var något med svavlet som åt proteinet vill jag minnas i alla fall…).
Behandlingen innehöll också sköna inslag som töjningar av armar/axlar samt huvud/nacke, och självklart signumet för Dr Hauschkas ansiktsbehandling; den speciella lymfmassagen med penslar. Med mjuka strykningar ”penslade” Ing-Marie upprepade gånger min hud horisontellt i pannan och sedan i motsatt riktning ner längs vardera sidan av näsan, munnen och ner på hakan. För att stimulera lymfflödet krävs nämligen endast en mycket lätt massage eller beröring och genom detta moment kan man minska svullnader, blockeringar och stagnation. Hur många härliga produkter som ingick i de olika stegen tappade jag räkningen på någonstans mellan alla rosampuller och varma lavendelomslag, men vad jag kunde känna var i alla fall de olika goda dofterna som avlöste varandra vilket kändes väldigt lyxigt.
Sakta men säkert kände jag också hur min hy började ta till sig alla godsaker och här måste jag faktiskt, med risk för att låta flummig, ändå säga att det ÄR skillnad mellan de syntetiska krämerna (ofta från dyra så kallade ”lyxmärken”) och de naturliga (i mitt tycke från de verkligt lyxiga märkena…). Flummig säger jag för att jag har ju inga bevis för denna känsla som är just bara en känsla, men många krämer känns så ”döda”, som en plastfilm på huden, medan de naturliga känns levande och fulla med näring och ”hudföda”.
Självklart kunde jag inte låta bli att titta mig själv i spegeln efteråt och jovisst, nog såg min hy rejält piggare och fräschare ut. Ja till och med en aning föryngrat! Men framförallt känns den mer levande! Trots naket ansikte helt utan make up, lite mosig efter behandlingen och sådär som man kan känna sig ni vet, så kände jag mig ändå strålande när jag tog mig hem mitt i rusningstrafiken med en väldoftande air av biodynamiskt odlade örter omkring mig
Andra bloggar om: riddarkliniken, naturlig hudvård, fotbad, rosmarin, ansiktsbehandling, dr hauschka, dofterörter





Hade min första lilla testsession igår kväll. Självklart valde jag (med tanke på min stukade? brutna? tå) att pröva fotkitet. Det innehöll badsalt, skrubb, mask och olja (för fötterna) samt en påse vitt te (att dricka under tiden). Fotbadets starka tångdoft tog mig direkt tillbaka till somrarna på Bjärehalvön - en lycklig slump förstås, Dharmazone kunde ju inte veta att jag spenderat de senaste 5-6 somrarna där! - och klipporna mot Kattegatt i Torekov där tången ligger i drivor. Sköööönt var det också med det heta badet för mina spända fotmuskler. Därefter tog jag en klick fotskrubb och smorde noggrant in under- och översida av varje fot och gned tills de kändes alldeles mjuka och lena. Kornen i var alldeles lagom stora och gav god effekt. Nästa steg var en fotmask vilket faktiskt var nytt för mig. Och här ska sägas att lite meckigt var det med den gröna alggeggan (säkert lättare att göra sommartid vid havet). Så här gjorde jag i alla fall: först bytte jag vattnet i badbaljan till rent ljummet vatten som jag placerade bredvid mig. Sedan bredde jag ut en plastpåse att placera fötterna på när jag hade fördelat algmasken över dem. Masken var ganska lös och geléaktig och att den skulle vara kylande stämde faktiskt (eller svalkande snarare). I vilket fall var det en skön kontrast efter det heta fotbadet. Den var också drygare än man först tror, man behöver inte ha ett centimetertjockt lager, nån millimeter räcker (ett fel vi ofta gör - tar för mycket av allt). Efter ungefär en kvart fick man gno lite för att få bort den gröna masken, särskilt mellan tårna, så det var bra att ha baljan med vatten. Slutlligen duschade jag av fötterna lite extra och tassade sedan till sängen. Där smorde jag varsamt in mina nu babylena fossingar med den sista produkten som kanske också kommer att bli en favorit; den värmande fotoljan. Uppbyggd av kallpressad olja från tistel, oliv, mandel och kokos samt "kryddad" med eterisk olja av rosmarin (cirkulationsökande), lavendel (läkande) och enbär (stimulerande) gav den både välbehövlig näring och elasticitet åt huden på fötterna. Sen på med ett par ankelsockor. Inom bara någon minut sov jag gott hela natten.



Jag som rapporterar till dig från Stockholm och resten av världen heter Heidi Rovén och är frilans-skribent. Allt om Resor har kallat mig Sveriges spadrottning och av Metro med flera har jag tilldelats den generösa titeln spaexpert. Själv skulle jag säga spaoholic!
