Spabanken - Sveriges enda riktiga spablogg

Spa för hälsans skull? Ja visst låter det självklart, men nix, det är det inte. Jag har gått igenom alla hemsidor för de 36 medlemmarna i föreningen Svenska Spahotell. Ytterst få (jag hittar tre) erbjuder privatpaket eller temahelger som handlar om att komma igång, få en nystart, ta tag i sin träning/vikt eller liknande. Det är så gott som bara Lyx, Avslappning och att Unna sig som den svenska spaindustrin tycks handla om. Jag tycker det är anmärkningsvärt.

Visst, spa är en ypperlig motvikt till all stress vi har i samhället och visst kan det vara skönt att släppa allt och alla pekpinnar en helg, men är det inte just det vi gör för mycket när vi mår dåligt och ”försoffar oss”; unnar oss (tror vi i alla fall, för inte är det att vara snäll mot sig själv att skippa motionen och istället sitta i soffan och trycka i sig ostbågar…)?

Nu låter jag som Anna Skipper! Och det är inte meningen, men vart åker man då om man verkligen vill få en nystart och inspiration till hur man ska träna, äta och leva? Tja, mina bästa tips om vi ska hålla oss inom landet är i nuläget Varbergs kurort, Hotel Skansen och Loka Brunn. Alla har någon form av satsning på området.

Men utbudet är för litet. Jag tycker det finns för få spa där man verkligen kan koppla av och komma ner i varv. Ni anar inte hur många jag hört säga "vi är inte det spa dit man åker för att meditera och finna sig själv". Nähä - men vart åker man då om hjulen snurrar för snabbt och man är på gränsen till utmattning och behöver en rofylld helg NUUUU - innan det är för sent? Indisk afton med magdans, nattklubb, danshelg, champagnelyx, vinprovning eller en spalobby som fullkomligt trycker upp olika skönhetspreparat i ansiktet är kanske inte vad man behöver just då...

Jag tror fler längtar till skog, natur och det totalt rofyllda. Spahotellen börjar i Sverige utvecklas till en underhållningsbransch där många satsar på nöjen lika mycket som hälsa för att inte mista någon målgrupp. Fortsätter detta kommer utvecklingen bli att det inte är till spahotellen man vänder sig om man vill varva ner och komma i fas. Men vart ska man vända sig då? Hälsohemmen är ju redan på utdöende.

Trosa Stadshotell har gjort om sdin badavdelning! Bubbelpooler och relax på gammalt vis är nu ett minne blott. Ytorna är nu moderna både till design och utbud. Man har dock valt att även fortsättningsvis kalla det relax, eftersom det är vad man anser att man erbjuder. En avkopplingsavdelning helt enkelt!

Spabanken har ännu inte varit där men det ser fint ut på bilderna. Badar gör man numera i en varm källa som kan ta upp till 20 gäster samtidigt. I aromarummet kopplar man av på varma mosaikbänkar medan de eteriska oljorna som sprider sig i luften gör sitt. Vidare finns ångbastu samt en torr, klassisk variant. Svalka av sig kan man göra under en kallvattentunna, som när man drar i ett snöre släpper ner hela 25 liter kallvatten. Garanterat uppfriskande! För den som vill träna finns även en ny konditionsdel med löpband, crosstrianers och roddmaskin. Behandlingarna görs med Kerstin Florians produkter.

Priserna är i det övre spannet. Alla 50-minuters behandlingar, som till exempel en aromamassage, kostar 945 kr. 80-minuters behandlingarna ligger på mellan 1245-1445 kr. Tack och lov ingår spaentrén i alla behandlingspriser. Om man inte vill nyttja deras relax drar de av 200 kr på behandlingspriset, vilket känns schysst.

Entrépriser om man bara vill bada och basta:
Måndag - torsdag 325 kr,
fredag, lördag och söndag 425 kr,
för hotellgäster som inte har spa som den del i sitt paket kostar det 275 kr alla dagar.
I entrépriset ingår juice och färsk frukt.

Trosa Stadshotell är inte med i föreningen Svenska spahotell, trots att man var med och grundade föreningen en gång i tiden. Däremot är de med i branschorganisationen Spa & Hälsa.

En av dagarna ombord på min kryssning med Epic löste jag in ett dagspass för att få träda in i det särskilda området för spafrälsta; The Spa Courtyard. Priset är 30 USD då fartyget ligger i hamn, annars måste man lösa ett 4-dagars pass för 99 USD. Tar man en behandling får man halva priset på entrén, det vill säga man betalar bara 15 USD.

Det har blivit lite av en grej ombord på kryssningsfartygen med dessa unika områden där endast vissa har tillträde. Avgiften blir inte bara ett sätt att göra upplevelsen åtråvärd men också för att bibehålla en trevlig stämning. På spa inte minst är det förstås betydligt skönare att tassa omkring i badrock bland max 10-20 andra gäster, som utspridda i pooler, vilstolar och bastur kanske känns som 5 – än att trängas med ett obegränsat antal andra…nej, det skulle ju inte gå.

Redan i damernas omklädningsrum började spakänslan med en god doft som spred sig överallt. I övrigt var det snyggt men ganska kalt med inredning i beige och brunt. Utöver skåp, speglar och bänkar fanns förstås toaletter, duschar samt två bastur: en med ånga och en torr av den traditionella finska typen. Den senare hade enorma fönster och otrolig havsutsikt. Utöver detta fanns en del där man kunde sitta ner och dricka kallt vatten för att släcka törsten efteråt eller före.

Från damdelen tog man sig sedan vidare in i hydroterapiområdet som också kallas ”spa courtyard”. Delen är unisex, det vill säga både för damer och herrar vilket ju är bra om man är ett par som vill njuta ihop. Svårt att undvika kan vara att vissa gäster (läs: tyska främst) tycker att det är deras rättighet att vistas nakna i dessa områden. När jag satt i sanarium-bastun och njöt av den milda värmen och utsikten till exempel så kom det in en rund herre som snabbt knöt upp handduken runt midjan och blottade sig. Lite besvärande javisst, men tydligen något man får räkna med.

I övrigt var det fint men jag var ändå inte så imponerad. Det var faktiskt lite tråkigt. Den riktiga ”ahhh-känslan” ville inte riktigt infinna sig tyvärr. Plus dock för poolen med hydrojets; härligt varm, gott om vrår att stå/ligga i för att få vattenmassage och med flera ”kobror” som sprutade kraftiga strålar uppifrån som man genom att ställa sig under kunde låta massera hårda axlar och ryggpartier.

I övrigt fanns en ångbastu, en torr finsk, ett sanarium (mildare värme) samt gott om vilsängar och ett relaxrum. Man kunde också nå en utomhusterrass samt en relaxlounge inomhus med te och vattenservering. Själv la jag mig ett tag på en av de uppvärmda mosaikbänkarna – de är jättesköna och väldigt lätta att slumra in på… .

Generellt tycker jag att de italienska rederierna MSC och Costa är bäst på spaområden till havs (och är faktiskt också lustigt nog de enda som inte drivs av spaföretaget Steiner). De lyckas få till både meningsfull njutning (bastur som har effekt), pooler och bra relax som också har fin design. MSC är mer elegant och stilfullt medan Costa satsar på mer färg och lekfulla figurer. Vad man föredrar är en smaksak. Jag har skrivit om båda tidigare så det är bara att söka här på bloggen för den som vill veta mer.

I fredags var jag i Halmstad som ni vet. Tylö, som främst förknippas med bastur (även om de producerar duschar och en mängd andra bad/bastutillbehöver också), ligger ju nämligen inte i Finland som jag trodde när jag var liten – utan just i Halmstad.

I mitt barndomshem hade vi bastu. Mamma är från Finland och bastubaden var många och långa. Vi badade ofta och gärna. Självklart hade vi ett Tylö-aggregat, och jag trodde som sagt att Tylö var namnet på en finsk stad, det låter ju så! Men förstås är det en förkortning av Tylösand, den kända badorten på en udde strax utanför stan där man idag för övrigt också hittar det fina och kända spahotellet med samma namn.

Tylö startades för cirka 60 år sedan av en man vid namn Sven-Olof Janson. Han var ung och hade en elfirma i en vedbod. 1951 antog han en lokal affärsmans utmaning att bygga en billigare men bättre bastu än vad som fanns på den tiden. Med åren kom verksamhet att växa till vad det är idag, även om företaget sedan 2008 inte längre är i privat ägo. Idag har företaget 130 anställda och säljer i 90 länder!

Vad har de då att erbjuda den badfrälste som vill skapa sitt eget hemmaspa? Det var min undran när jag klev in i deras lokaler för en introduktion och rundvandring.



En del är ägnad en utställning där de har byggt upp badrum som ger hemmakänsla och ett gott intryck av hur deras produkter ser ut i rätt miljö. Där fanns större mjukt rundade bastur i det klassiska träutseendet, snygga kompakta små boxar med bastufunktion, duschkuber som kunde omvandlas till ångbad och så en kombination där man först klev in i en dusch som också var en slags sluss till bastudelen; allt med stora glaspartier så att känslan blev luftig och behaglig.

Utöver rent ångbad och en ångbastu där man själv kan reglera hetta och fuktighet, har de också sedan ett år en infra-variant; eller flera ska man kanske säga beroende på om man vill kunna sitta en, två eller tre i den.

När jag var rejält inspirerad och suktade som ett barn i en godisbutik uppenbarade sig en ridå där det stod ”Tylö spa”…tror ni inte de hade en egen badavdelning – förstås! Eftersom det hunnit bli fredag eftermiddag hade personalen hunnit gå dit och kopplade nu av med bad, bastu och en uppfriskande dusch emellanåt (de hade till och med den där ”hinkduschen” ni vet som de har på ”riktiga spa”!).

Nej, tyvärr kan man inte åka dit som utomstående och nej, jag hade varken tid eller badkläder med mig så att jag kunde stanna för ett test. Riktigt synd faktiskt, hade ju varit rätt coolt annars att ha badat hos tillverkarna själva! Hur många kan skryta med det (utöver de som jobbar där förstås)? Men jag var välkommen tillbaka sa de .

Sammanfattningsvis måste jag säga att jag inte blev så mycket klokare. Övertygad ja, jag är nu bara ännu mer sugen än innan på att skapa mig ett alldeles eget hemmaspa. Problemet är att jag vill ha allt! En infra tack! Ett ångbad tack! En ångbastu tack! Kanske ska man göra nästa lägenhets vardagsrum till spa och hänvisa gästerna in i en liten kammare för kaffet...

Det lustigaste var nog ändå när jag kom hem igen, efter en lång och inspirerande dag. Utanför lägenhetsdörren när jag står och letar efter nycklarna i väskan kommer min granne samtidigt hem. Vi småpratar och jag berättar om vart jag varit. ”Jaha, säger han, vi har precis installerat Tylös ångbad hemma hos oss!”. ”Nej tyst!” svarade jag på skämt, jag blir såååå avundsjuk!!! Han var tvungen att avge ett löfte att bjuda in mig på inspektion inom en snar framtid.

Jag har hamnat i Hemnet-träsket igen. Anledningen är att jag inte bara drömmer om fler rum nu när vi har barn, utan även ett äkta hemmaspa!

Första frågan är: måste man flytta till villa eller kan man bo kvar i stan och förverkliga drömmen? Visst kan man det, men man behöver nog ganska många sköna kvadrat om man ska få plats med allt man vill ha: hall, vardagsrum, stort kök, arbetsrum, barnrum och master bedroom som gärna öppnar upp till det privata badrummet som förstås är det andra av två; det första är mer en gästwc, eventuellt med dusch… balkong är ett måste, finns öppen spis och bibliotek är det ett plus!

Andra frågan är: vad ska man ha i det där kvadratmässigt pressade hemmaspat för att få ut så mycket njutning som möjligt ur så få kvadrat som möjligt (man får ändå punga ut med en sisådär 50 000-60 000 kr/kvadrat för en lägenhet i Stockholm)?

Jag tänker göra grundlig research. På fredag flyger jag ner till Halmstad för att besöka en av de största aktörerna på marknaden när det gäller välmående via värme och vatten: Tylö.

Igår med posten kom senaste numret av Moderna Hem. Först fattade jag ingenting, satte tummen någonstans mitt i tidningen och slog upp för att se vad den innehöll. Vems nuna var det första jag såg på bild? Jo, min egen!

Då kom jag ihåg den intervju som en medarbetare på tidningen gjorde med mig för en tid sedan. Och som jag nu av en ren slump precis hade slagit upp!

Temat för artikeln är hemmaspa och jag fick ”tycka till” om hur man får tid, vad nyttan med det är osv.
Även om det är svårare att hinna med nu när jag har barn, så har jag mina små badrumssessioner allt som oftast. För mig är det väl investerad tid i hälsa och humör.

Drömmen är förstås att äga ett alldeles eget hemmaspa med såväl ång- och torrbastu (eller infravarianten), ett schysst nedsänkt kar (inget bubbel, gud förbjude! det drickes i glas på karkanten! ), kanske stereodusch eller mono i sköna strilar, massvis med bra förvaring för mina miljoner krämer, oljor och pryttlar, härliga vilstolar och gärna en vacker, vilsam utsikt...

Några inlägg tillbaka nämnde jag spahotellet Sonne Lifestyle Resort i grannbyn Mellau som jag snabbt satte upp på min to-to-lista. Igår var jag äntligen där!

Hotel Sonne är ett av dessa snygga designhotell där man inte lämnat något åt slumpen. Det är det första hotellet i regionen sedan 70-talet som är helt nytt från grunden och varje detalj är noga uttänkt. De bästa ljusarkitekterna har anlitats liksom de rätta personerna inom färg och form. Det som utlovas visuellt redan i entrén införlivas rakt igenom ända ner till deras spa.

Som alltid var nyfikenheten på topp när jag stod i spareceptionen och fick min badrock och mina tofflor. Särskilt en sak lockade lite extra; jag visste att de hade den speciella upplevelsestolen four senses som jag bara hade läst om och sett på bild men aldrig testat. Ni som varit på Strömstad Resort & Spa eller Varbergs Kurort har kanske testat en svensk kusin med liknande koncept; Relaxing Pod.

I alla fall. Den här stolen, eller om jag ska säga bädden, ser ut som en blandning mellan en insekt, ett ägg och den designstol den är – med inbyggda faciliteter för alla sinnen. I samma sekund som jag hade tryckt på startknappen omringades jag av ett doftmoln och i nästa sekund började bädden trumma och vibrera mjukt under mig samtidigt som det spelades ljud och musik omkring mig.

Till en början tänkte jag att ”jaha, det här var ju coolt men var det inte mer?” men snart hade jag dåsat av rejält, det gick liksom inte att stå emot den avslappnande påverkan den här überläckra stolen har! Vi får se vem som blir först att ta in den i Sverige (…har råd att ta in den…den ser DYR ut…). Kom ihåg var ni läste om den först bara . Och det spa som vill veta vem som är leverantör av den behöver bara höra av sig, jag vet . Som tur var avslutade jag med denna upplevelse för efteråt hade jag till och med svårt att formulera mig och hitta orden, så avslappnad var jag!

Ok, så vad hade de mer att bjuda på? Först och främst är detta ett Comfort Zone Spa, det enda om jag förstod hotellchefen rätt. De italienska högkvalitativa produkterna med samma namn är säkert bekanta för den som är bevandrad i olika spa/salongsprodukter, här har man alltså lånat hela namnet till sitt spa, även om de också jobbar med vassleprodukterna från Metzler, österrikiska alpienne och thalassoterapimärket Thali’sens.

Efter en dusch (för självklart duschar man innan man ger sig ut i den våta upplevelsevärlden på ett spa) gick jag in i badavdelningen. Designen är flott och elegant men så är allt väldigt nytt också, hotellet inklusive spat öppnade i december 2008. Först satte jag mig i ”familjeångbastun”, med vilket nog avsågs att den inte låg i ”nakenzonen” utan ute i badavdelningen. Dessa, har jag upptäckt nu, är alltid separerade på ett österrikiskt spa och så även reglerna för om man bär badkläder (i poolavdelningen) eller inte (i bastudelen).

Innan jag lämnade baddelen simmade jag runt ett tag i deras kombinerade inne/utepool helt i rostfritt (hygieniskt men svindyrt har jag förstått). Poolen vette mot ett stort fönster med utsikt över alperna och de typiska bregenzerwaldhusen utanför, och var förstås kantad både ute och inne av snygga vilsängar.

Inne i bastu- och upplevelsedelen fanns ytterligare två ångbastur (vilket gladde mig eftersom jag gillar den här fuktiga och milda bastuformen); en som hette ”High Emotions Damfbad” och en ”Kräuterdampfbad”. I den första belystes man av färgat ljus som med jämna mellanrum varierade mellan rött, orange och blått. Med det blå ljuset kom ett överraskande varmt regn också uppifrån, kul och härligt! I den andra doftade det gott av örter från en stilren skål i rostfritt som belystes uppifrån så att man samtidigt såg ångan stiga.

Utöver dessa fanns det två bastur till; en 60-gradig doftbastu (som jag dock inte tyckte doftade, inte gott i alla fall) och en 90-gradig med utsikt. För att nå den hetaste fick man precis som på Hotel Post ta sig ut i en miniträdgård även om denna på Sonne bestod av mer grus än gräs. Här fanns också en bubbelpool.

Till sist bjöd spat på, liksom hos Bad Reuthe, ett vått utrymme där man samlat duschupplevelserna; hinken med det iskalla vattnet, vattenfallsduschen och den vanliga. Själv brukar jag gå dit mellan varje bastubad, både av hygieniska skäl för att fräscha upp mig och för att svalka av mig. Avslutningsvis kunde man koppla av i deras ruhezone med olika bäddar där gästerna låg och läste, sov eller bara blickade ut över naturen.

Här är en sammanfattning av mina intryck av Comfort Zone Spa på Sonne Lifestyle Resort. Design; 5 av 5. Hygien; 5 av 5. Praktiskt; 5 av 5. Känslan får dock något lägre, kanske 4- av 5. Dels på grund av samma anledning som alla spa här, är man inte bekväm med att spatsera omkring naken eller se andra nakna så blir det svårt att slappna av. Här var det dock ok att behålla badkläder på för den som ville så det nakna var ingen regel, mer ett ok för den som ville (vilket alla här vill, det anses helt naturligt). Man måste dock ha rätt bra självförtroende för att kliva ner i en lågt liggande bubbelpool naken när andra redan sitter där, man blir ju hyfsat exponerad om man säger så…samma sak med ångbasturna; de ligger på rad i små ”boxar” med en sida i glas vilket gav mig en ”skyltfönsterkänsla”.

Plus dock för att de har den unika four senses lounge med designstolen för alla sinnen, och för enkla men praktiska lösningar som nummerförsedda krokar på väggarna intill basturna så att man lätt kan hänga av sig och hitta rätt badrock + tofflor igen. Eftersom jag sa något om gästerna på Hotel Post ska jag väl göra det här med; de bestod till cirka 80% av par, i alla fall när jag var där.

Skulle jag gå dit igen? Jodå, men då helst med sambon istället för själv (vilket just nu inte är möjligt eftersom vi inte har någon barnvakt). Om jag hinner kanske jag går tillbaka för att testa någon behandling, exempelvis har de ett par trevliga bad och en peeling med honung och bergskristall.

Just nu sprider en härlig kanelkaka sina juliga dofter i hemmet och förmodligen hela trappuppgången också . Receptet har jag ärvt av min mamma (får man inte alla bra recept av sin mamma?) och det är perfekt att göra om man har gräddfil eller fil över som kanske passerat bäst-före-datumet med ett par dagar. Jag hittade det faktiskt på nätet också så den som är nyfiken att prova kan klicka här.

Apropå dofter spred jag också dofter i hemmet tidigare idag, men av citrongräs. Jag hade varit på mitt älskade kvartersspa igen (jo jag vet, det blev lite mycket på en och samma vecka men det var inbokat sedan länge och jag kom mig inte för att byta dag…).

I alla fall, jag var alltså på ljuvliga Salt och Hav– det pyssliga spat på Karlbergsvägen 61 här i Birkastan där man mår bra bara av att kliva in över tröskeln.

Anette som äger och driver spat är en mästare inte bara på massage och spabehandlingar utan även på inredning och pyssel. Nu så här till jul ligger det stora grankvistar utanför dörren, det glittrar och lyser i fönstret och på receptionsdisken, och brinner härligt julröda ljus överallt. Dessutom välkomnas man alltid av ett stort fat med godsaker efter säsong. Man blir verkligen bortskämd på bästa sätt!

Bortskämd blev jag också av min fina sambo eftersom han idag bjöd mig på den sköna massagen jag fick på Salt och Hav. Han vet ju hur mycket jag älskar spa och hur stela axlar jag får av alla timmar framför datorn. Nu känns det mycket bättre. Efter två dagar med huvudvärk känner jag mig mycket mjukare i nacke och axlar, vilken befrielse.

Mmmm…dofterna lockar från köket…bäst att gå och se ifall kakan är klar. Önskar er alla en mysig decemberkväll!

Idag var jag trött redan när jag vaknade. Dödstrött. Ingen aning vad det beror på för fredagen var en lugn hemmakväll med middag och mys. Inte la jag mig särskilt sent heller. I alla fall, då började jag fundera på trenden med sömn som en ny lyx på alltfler spa…

En särskild lounge där man kan slumra efter behandlingen, vila och njuta av den djupa avkoppling man kommit ner i är numera snarare standard än undantag. I alla fall på ett riktigt bra spa.

Det jag pratar om är inte samma lounge där man blir hämtad av terapeuten före sin behandling, utan rum med sängar där huvudsyftet är att kunna njuta av och förlänga det nervarvade, meditativa tillstånd man lyckats nå efter till exempel en lugnande massage.

Ofta är lekfull belysning, design och bäddtypen en del av upplevelsen. Sängarna kan till exempel vara uppvärmda, av vattenmodell och ha hörlurar med avkopplande musik. De nyaste typerna kan till och med ha inbyggd rörelse som ska verka positivt på andning och välmående.

Beroende på storleken på spat och antalet gäster, kan dessa ibland kallade ”whisper rooms” ha en begränsning på hur länge gästen får stanna. Hur som helst känns det som att om var jag på spa idag, skulle jag sova där läääänge, länge… .

Jag måste bara rapportera om vad som hände igår med min spajakt. Jo, jag kom ut till slut och hittade faktiskt en liten ”hål-i-väggen-salong” som både hade öppet och tid. Glamourfaktorn var inte hög, priset var desto lägre, och kitschfaktorn var enastående! Ja, jag kunde faktiskt inte låta bli att le åt det hela och knatade in…

En minut senare hade jag fått av mig jackan och koftan, ställt handväskan på en stol och slagit mig ner i en av frisörstolarna. Det var nämligen där, mitt i salongen, jag tydligen skulle få min axel-, nack- och skalpmassage! I couldn’t care less… för tvärtemot vad ni kanske tror är jag nämligen inte särskilt spasnobbig, inte i alla lägen i alla fall . Plus att jag är grymt bra på att slå på njutningsknappen. Vet jag att det vankas en stunds omhändertagande, massage, ja lite njutning helt enkelt, tar jag lugnt ett par djupa andetag, slår av allt och bara sluter ögonen…

Jag har till och med mer än en gång fått kommentarer – kanske ska man säga komplimanger – för min förmåga att koppla av så fullkomligt! Men det är ju helt enkelt såhär: det är min tid som jag betalar för alltså tänker jag njuta till fullo varje minut det varar! Inte ens när en annan kund kom in och ville boka in sig på en pedikyr brydde jag mig om att öppna ögonen .

En knapp halvtimme senare var jag på väg hem igen med betydligt lättare steg och mer avspända axlar. Tänk att en liten massagestund kan göra all skillnad i världen! Och som svar på den nästan ilskna fråga jag fick här på bloggen för ett tag sedan…HUR jag kan ha råd att gå på spa så ofta?!?

Anti-spa-snobbism är ett av svaren. Döm inte hunden efter håren. Tjejen som räddade mig hade kanske inte stans flottaste salong men var duktig och erbjöd låga priser. Sen är ju också allt en fråga om prioriteringar...jag köper inte handväskor för 5-siffriga belopp (inte för 4-siffriga heller för den delen...) och inte partar jag upp pengarna heller. Då har man råd att unna sig även de lite mer kostsamma spabesöken däremellan!

Ni skulle se mig nu, jag sitter här och skakar i ren spa-abstinens!

Jag överdriver förstås en smula men faktum är att jag, eller rättare sagt mina axlar, är väldigt i behov av massage. Mina frusna händer och tår är i väldigt behov av bastu, och min kropp är efter en hård arbetsvecka i väldigt behov av att sjunka ner i ett varmt bad.

Tyvärr verkar omhändertagande inte stå på schemat denna gråmulna fredag. Mitt mysiga lilla kvartersspa Salt och Hav går det så bra för att de inte hade någon ledig tid förrän på torsdag, och till Birka Paradise väller det ju in barnfamiljer den närmaste veckan på grund av höstlovet - vilket jag helt hade missat – så min sparesa med dem blir inte av förrän efter det...

Så ja, här sitter jag och tycker synd om mig själv, hihi, lite i alla fall…jag tror jag ska äta lite och sen ge mig ut på spajakt. Fördelen med att bo i stan är att närmaste, ja inte spa kanske men hudvårdssalong i alla fall, aldrig är långt borta.

Jag har just blivit intervjuad av nyhetsbyrån TT. De ville ställa frågor om spa. Och jag hade mycket att säga förstås!

Till exempel tycker jag att spa i Sverige på flera håll har blivit en fråga om uttryck och design, besökarna kommer mer för att "titta på väggarna" än de kanske förstår att ta för sig av den hälsokunskap som finns tillgänglig. Men, det är inte bara deras fel. Spana måste också vara tydliga med att poängtera hälsosyftet, och även paketera behandlingarna så.

Överlag tycker jag att många spa i Sverige sneglar för mycket på varandra, det är lite same same när man åker runt. Personligen kan jag tycka vissa är lite tråkiga men samtidigt ska de inte bort. Alla trivs inte på ett hyperdesignat flådigt spa som blänker och glittrar eller riktar sig mot ”det vackra folket”. En bastu och en pool kan räcka för många som tycker att en enklare miljö känns hemma och trivsam.

Jag hoppas i alla fall vi får se mer av hälsosyfte på flera spa framöver. Och så ska man komma ihåg att spa är en helhet av allt det vi behöver för att fungera och må bra; näringsrik kost, rörelse, mental avkoppling och beröring…

Slutligen så tror jag terapeuten får allt större betydelse i framtiden. För precis som jag skriver i min bok ”Spaterapeutens 10 budord” så blir inte kundens upplevelse bättre än den som terapeuten förmedlar. När man väl ligger där med slutna ögon på det tjusiga spat med namnkunnig design för miljoner så är det trots allt bara mötet med terapeuten som räknas och avgör; behålls fokus, får du som kund vara i centrum, är terapeuten närvarande i sinnet och skicklig och får du en njutningsfylld stund?

Artikeln jag blev intervjuad till skickas ut till cirka 60-80 tidningar (!) i landet som sedan avgör ifall de ska trycka den eller ej. Så, kanske kommer du plötsligt bläddra upp den en dag och kunna läsa lite av vad jag tyckte och sa!

Svisch svosch, typiskt mig! Hastigt och lustigt bestämde jag mig för att jag inte orkade sitta inne vid datorn längre utan behövde en paus, och varför inte till havs? Så i eftermiddag åker jag till Riga med Tallinks fartyg Romantika!

Förutom att jag ska försöka få en massagetid så fort jag kommer ombord och bli av med lite dataspänningar i axlarna, ska det bli superskönt att sitta på däck och njuta av svalkande vindar. Jag försöker också få till ett pressbesök med rundvisning på det nya lyxspa’t som öppnats av ESPA. Vi får se om det går vägen, jag var ju inte ute i god tid direkt, men jag är positiv som vanligt – det brukar ordna sig!

"Spa på sommaren?” kanske någon tänker tveksamt, ”nej det får vänta till hösten”. För mig är spa alltid rätt, oavsett årstid. Däremot spaar jag på olika sätt beroende på när på året det är. På sommaren vill jag helst till ett naturnära spa och kombinerar fräscha och slimmande behandlingar med strandaktiviteter och utomhusliv.

Senare i sommar planerar jag att kanske besöka något spa i Estland med bra strandläge och prisnivå. Till skillnad mot de svenska känns de estländska mer inriktade på flerdagarsupplägg med syfte att komma i form.

Under semestern måste jag till en hemtam miljö med brist på nya saker att upptäcka för att känna mig riktigt ledig. Eftersom att vara nyfiken och att ständigt göra research ingår i mitt jobb blir det annars bara en massa anteckningar och tankar istället för avkoppling och relax .

Sambons släkthus ett stenkast från Sveriges längsta sandstrand (Laholmsbukten) brukar fungera. Här gör jag yoga på stranden, joggar i det närliggande naturreservatet, spelar golf och gör utflykter till de närliggande spaanläggningarna i Torekov och Båstad. Helt perfekt!

Var förlägger du din spasommar?

Jaha, så blev det med de täta spauppdateringarna. Men tanken var god . Tyvärr är det inte så lätt alltid att vara uppkopplad på resa, särskilt inte till havs…jo visst går det, men det kostar därefter. Några tips vill jag i alla fall bjuda på så här i efterhand!

Flygresan till Dominikanska Republiken, som var utgångshamn för kryssningen jag varit på, gick via Paris. Redan där anade jag spa i luften och nosade upp en enkel, turkos installation (Be Relax)med massage- och manikyrservice. Behandlingen kunde även kompletteras med en syre- och aromaterapidos för 8 euro extra. I övrigt var behandlingarna ganska dyra (särskilt med en svag krona som det krävs 11 av för en euro numera) men jag är ändå väldigt positiv till fenomenet flygplatsspa.

Jag snappade upp detta fenomen redan för några år sedan och skrev sedan en artikel för Travel News där jag bland annat berättade om de spa som finns på flygplatserna i Madrid och London. Trots att jag varit in transit på Heatrow många gånger har jag aldrig varit på British Airways Elemis-spa där, men jag är väldigt nyfiken och ett besök där står absolut på min to-do-lista!

Madrids Elysium Travel Spa har jag dock besökt vilket var en alltigenom positiv upplevelse (det största ligger vägg i vägg med Iberias VIP-lounge, i den terminal som kallas Satélite där de flesta långflygresenärer passerar). Att efter en långflygning få ta en dusch, basta, bli fixad i håret eller få igång cirkulationen med en härlig massage – det är helt suveränt. Och eftersom flygplatsshopping inte längre är billigt, utan numera ofta till och med dyrare än på destinationen, kan jag inte tänka mig något bättre att spendera pengarna eller tiden på när man har ett par timmars väntan, än just spa!

Fråga i flygplatsinformationen nästa gång du gör en mellanlandning, och är du någon fom av guld/platina/VIP-medlem hos något flygbolag – glöm inte att visa upp ditt medlemskort; på vissa håll erbjuds gratisbehandlingar!