Spabanken - Sveriges enda riktiga spablogg

Idag kom en broschyr med posten om Gotland och allt roligt och mysigt som finns att se och göra där till sommaren. Bland de event och produkter som presenteras finns också Medeltidshotellet, ett 1300-tals hus i Visby innerstad som inrymmer ett hotell. Rubriken ”Medeltidshotell med spa…” fångade förstås genast min blick. Jag läste, och klickade sedan in på hemsidan. Men något spa verkar de inte ha. Däremot bad och bastu.

Det ser hur charmigt ut som helst, vackert och romantiskt. Säkert är Biskopens badhus som det så poetiskt heter, det också. Men jag tror många hotell gör sig själva en otjänst genom att påstå att man har spa, när det i själva verket handlar om möjligheten att bada bastu och ta ett dopp.

Ordet spa brukas flitigt. Missbrukas skulle nog många till och med vilja påstå. Jag är benägen att hålla med. Inte för att någon har patent på ordet och inte för att det finns någon allmängiltig lag eller annan regel som fastslår exakt vad epitetet måste innefatta, men det bäddar för missuppfattningar.

Om nu inte Medeltidshotellet även inrymmer träningslokaler, kunniga terapeuter, behandlingsrum, ett genomarbetat hälsotänk och en spaanpassad meny, så hade i alla fall jag känt mig lurad om jag checkat in där just på grund av det utlovade spat.

Näst sista mysjuldagen i Bodö. Idag var det lite mer öppet på ”byn” så vi gjorde ett besök på upplevelsecentret Bodö Spektrum, eller i alla fall de badbara delarna av det. Anläggningen ligger mitt emot Norsk Luftfartsmuseum, där för övrigt blivande svärfar Sven är direktör!

Förutom Bodöhallen och Nordlandshallen som används till idrott, mässor, konserter och olika event, är det inne på Bodö Spektrum man hittar Nordlandsbadet som passar hela familjen samt en spa- och wellnessavdelning.

Badet har flera olika pooler för motionssim, terapibad, lek och spel, babyplask, vågmaskin och en grotta med strömmande vatten genom. Det finns också en servering där man kan bota kurrande magar.

Mer stillsamt är det uppe på den avdelning som kallas Velvaere. Här är åldergränsen 18 år (16 på söndagar) och man kan njuta av fot- och bubbelbad, olika upplevelseduschar med massage och tropiskt regn, isfontän, och flera olika bastur. Det finns också en behandlingsavdelning, men den var stängd nu.

Jag och sambon tog det lite lugnt eftersom jag är gravid, och besökte bara ytterst kort kristallbastun, den infraröda bastun, ångbadet, den finska bastun och tepidariet. Där jag stannade längst och den bastu som jag också gillade bäst var den som hette ”rotharium”. Här var värmen väldigt mild, ljuset ändrades sakta i olika färger och hela bastun doftade gott av olika eteriska aromer. I mitten ovanför aggregatet satt en vit kristall av något slag, möjligtvis en bergskristall. Den kändes cool i alla fall och det var som sagt där jag klart trivdes bäst!

I baren kunde man förutom att beställa mat och dryck (även alkohol vilket jag alltid är lite tveksam till på spa…ett par killar satt till exempel inne i ångbastun så länge med varsin öl att när de gick ut stank hela bastun av öl. Mindre kul och det gjorde också att jag vände i dörren…) få en kyld eukalyptus-duk att lägga över ansiktet när man satt i bastun.

Slutbetyg: tja, jag vill inte skicka er till Bodö bara för att gå på Spektrum Velvaere, men är ni ändå här så ska ni absolut inte missa det! Inte heller att gå på svärfars luftfartsmuseum .

God fortsättning till alla!

Jag har gått ner på jultempo. Ett härligt slött tidsflöde som består av jultv, julmusik, spel och promenader mellan ätandet. Jag går från proppmätt till mätt och tillbaka till proppmätt (detta görs med hjälp av allehanda smakfulla rätter som blivande svärmor och svärfar dukar fram samt lite hjälp av kakfat, fruktskålar och chokladaskar). Är faktiskt så mätt emellanåt att jag tror jag ska sprängas .

Jag känner mig helt ”julmysad” ända in i själen och bara det är faktiskt riktigt hälsosamt – i alla fall en gång om året . För att väga upp allt stillasittande och smarrande tog jag mig idag i alla fall i kragen och genomförde (förutom en långpromenad ute i den bitande nordnorska kylan här i Bodö) ett yogapass. Men inte vilken yoga som helst - och jag tror aldrig ni kan gissa vilken - nämligen gravidyoga! För ja, jovisst, det är sant! Den som inte läste det i intervjun med mig i Aftonbladet för lite sen får alltså reda på det nu; jag är gravid och ska ha barn!

Detta förklarar också att massager och tuffa spakurer sedan i slutet av sommaren mest bestått av ansiktsbehandlingar och annat ”light”. Nu, när jag faktiskt för första gången i livet kan testa på mig själv, kommer jag ta tillfället i akt att testa olika så kallade ”blivande-mamma-behandlingar”, gravidmassager och liknande. Glädjande finns det en hel del faktiskt, för ni kan ju gissa min panik först: "Va?! Avrådes gravida från spa, från bastu, från massage, de flesta eteriska oljor och så vidare….?!"

Särskilt strikt har jag inte varit, nä – den här bebben blir spaifierad redan i magen . Försiktigt ja men jag har som ni sett varit på spa ändå trots att jag såklart tänkt på vad jag gjort (inga långa bastusessioner, inga tvära temperaturkast och inga detox-kurer överhuvudtaget).

Så, ja då var min lilla julöverraskning avslöjad! I 20:e veckan nu och därmed halva tiden gången! I mitten av maj föds underverket, min lilla spabebis, som ska bli så smörjd, masserad och pysslad med att hälften hade varit nog, hihi… men bara med det renaste och finast som finns förstås. Och vad det är lär ni få veta när det så är dags!

Nu har det öppnat och jag vill dit! Finnairs nya VIA SPA i Terminal 2, i den så kallade Asienterminalen. Jag har bevakat detta och väntat, frågat och väntat igen. Nu kom ett mail… imorse slogs portarna upp.

På en yta av 1000 kvm erbjuds bad- och relaxfaciliteter till dem som byter plan under sin resa mellan Europa och Asien. Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att ”slå ihjäl tiden” på en flygplats än att besöka ett spa, särskilt inte med tanke på hur mör och seg man brukar känna sig efter en långflygning.

VIA SPA är öppet för Finnairs och övriga oneworld-bolagens nivåmedlemmar och businessklasspassagerare som reser utanför Schengenområdet. Andra kommer in mot avgift.

I utbudet finns bland annat en granris- och stenbastu från Alperna, en ångbastu och en finländsk bastu med utsikt över flygplanens start- och landningsbanor.

Hinner ni dit före mig så snälla, skriv in en kommentar om hur det var! Jag har redan besökt flera olika flygplatsspa i världen och är därför jättenyfiken på hur detta är .

Så var det bestämt, vi firar julen i Bodö i Norge! Det är sambons föräldrar som är anledningen till att vi styr kosan dit i december, de bor där tillfälligt. Självklart övervägde jag först noga och kollade upp utbudet av byns spafaciliteter .

Faktum är att de har ett badpalats som verkar både stort och välutrustat, särskilt på bastufronten. Spektrum Velvaere heter det och där bjuds det på sju heta, ångande och kalla upplevelser av bastuslaget. Dessutom har de bubbelpooler, fotbad och aromadusch.

Utöver detta finns Sjunde himlen, som bland annat har en spaavdelning med behandlingar i anslutning till Spektrum Velvaere. Billigt är det ju inte för oss svenskar; en 50-minuters massage kostar ungefär 975 kronor, men man kan ju pröva något lite mindre kostsamt för att i alla fall "få känslan".

Faktum är att det finns många spa som jag skulle vilja se och testa i Norge. Landets spahistoria är inte så lång vilket betyder att de flesta av deras spa är nya och väldigt fräscha.

Kragerö Hotels spa har jag skrivit om förut här på bloggen och jag rekommenderar varmt ett besök både på hotellet och spat. På min egen önskelista står besök bland annat på Son, Farris och Dr Holms. Det ska finna ett nytt Radisson Blu i Trysil också som jag har för mig ska ha spa.

För ett par år sedan övernattade jag på flotta Grand Hotel i Oslo och besökte då deras spa. Det var då inte mycket att hurra för men nu har de gjort om helt och jag är rätt nyfiken på att göra ett återbesök där också. Lär vara väldigt fint nu.

Vi får se när det kan bli av, Bodö i jul är i alla fall spikat!

Tillbaka framför datorn igen efter en lång dag med mycket skoj! Jag delar upp upplevelserna i två inlägg och börjar med mitt besök ombord på M/S Rotterdam.

Rundvisningen gick kors och tvärs över hela fartyget men när vi kom till The Greenhouse Spa nådde vi bara gymmet, vlket jag förstås inte nöjde mig med så jag haffade en tränare i smyg, smet från gruppen och bad honom låsa upp alla utrymmen så att jag skulle få en bra idé om vad de erbjöd i spaväg .

Förutom en spameny ganska lik dem ombord på andra kryssningsfartyg (vilket beror på att nästan alla drivs av samma företag) hade de en så kallad Thermal Suite. För att få access dit var man tvungen att betala 20 USD/dag, eller så kunde man köpa ett mer förmånligt kort för hela resan.

Väl därinne gav det möjlighet att nyttja två ångbastur (dock utan arom så vitt jag kunde känna när jag stoppade in näsan i den heta dimman), en jacuzzi och uppvärmda mosaikbänkar att vila på. I omklädningsrummet fanns en vanlig torrbastu så det går att basta även om man inte vill betala extra.

En nyhet är att Holland America också börjar med spahytter och spasviter. De kommer bland annat innehålla yogamatta och iPod-dockningsstation och finnas på Veendam, Rotterdam (från 16/12), Eurodam, Nieuw Amsterdam, Ryndam (från 23/2 1020) och Statendam (från 11/4 2010).

I övrigt gav fartyget mig en känsla av ett större lugn och mer nedtonad atmosfär än man kanske vanligtvis hittar ombord. I gymmet hade de förutom alla maskiner och vikter, även klasser i pilates och yoga (för 12 USD per pass). Spamenyn bjöd på olika slags massager, en ansiktsbehandling, cellulitkuren Ionithermie, och olika slags vård och kurer för hår, händer, fötter och naglar.

Som alltid blir jag sugen på att kryssa igen när jag är ombord på ett kryssningsfartyg...!

Oj det känns som vi varit här och upplevt en hel vecka redan fast det bara gått en dag . Först vill jag bara säga att jag gillar allt starkt så här långt! Det finns en massa plus att lyfta fram. Men, vi måste backa lite, först till resan över. Visste ni att Tallink Siljas fartyg Victoria som vi åkte med är döpt efter vår kronprinsessa? Gudmor (till fartyget alltså) är Ilon Wikland, hon som gjort alla fantastiska illustrationer till Astrid Lindgrens sagor. Hon har också skapat det fina barnrummet ombord.

Jag har faktiskt haft äran att träffa Ilon Wikland, en otroligt rar och ödmjuk dam, vilket inte minst beslutet att skänka hennes samling av originalteckningar till Haapsalu stad tyder på. Hon är nämligen uppfödd här! Och för en månad sedan invigdes hennes nya sagoland i Haapsalu. Vi var där idag och såg oss omkring. Ett besök rekommenderas, det var charmigt!

Men när ska hon skriva något om spa? undrar ni förstås . Ja, redan på båten kunde man faktiskt ha både bastat, badat bubbelpool och fått behandlingar men vädret var så sagolikt (hihi det också) att jag inte ville gå in. Och så visste jag ju att jag skulle få det i massor när vi väl kom fram. Efter incheckning, rundtur i stan, lite shopping och en urgod lunch på Müüriääre (en söt liten servering med lavendelträdgård på baksidan och slow food på menyn), begav vi oss tillbaka till Hotel Fra Mare för att besöka spat.

I badväg har de en bubbelpool, en stor inomhuspool (som det med jämna mellanrum regnar och åskar över…en lite kul effekt – i alla fall barnen gillar det ), en kneipp och en utomhuspool som börjar inne och ute har en terrass omkring sig med en massa solstolar. Utöver detta finns två bastuavdelningar med totalt sex bastur, det vill säga tre i varje del. Den ena har ångbastu (min favorit) och två torra bastur, i den andra finns en saltbastu, en infraröd och ett sanarium (mellanvarm bastu med färgat ljus som skiftar).

Först kopplade jag bara av i ångbastun. Sen duschade jag, simmade ut en sväng och duschade igen. Därefter bestämde jag mig för en session i den infraröda bastun, Men inget mes-pröva-på. Nä, ni vet ju – jag är ju här för att hardcore-testa! Så jag satt där inne i 30 minuter. Den som provat vet att de sista minuterna är rätt tuffa. Har man bara mesbastat i en infraröd bastu fattar man ingenting förrän man suttit ett helt pass.

Först känner man nämligen just ingenting och undrar vad vitsen är. Men en infraröd bastu värmer upp kroppen inifrån, inte utifrån som en traditionell. Det sägs att värmen går 3-4 cm ner i huden och där löser upp gifter och slaggämnen och driver ut detta ur porerna. Dessutom lär man göra av med 600 kalorier på en halvtimme! Så jag rörde mig inte ur fläcken med andra ord, mer än när jag sneglade på klockan. Efter en kvart började jag svettas, efter tjugo minuter rann det om mig och de sista fem minuterna räknade jag ner. Seger!

Som grädde på moset avslutade jag med en kort session i saltbastun (egentligen skulle man sitta en halvtimme där med men jag pallade faktiskt inte, det får bli en annan dag). Mig veterligen finns ingen saltbastu i Sverige. Varför inte kan man ju fråga sig – det är kanon. Den blev snabbt sambons favorit. Kanske för att han fick smörja in mig på hela kroppen med saltet som stod i en vacker urna i mitten av bastun .

I alla fall så ska man sedan sitta med saltet på huden i den 40 gradiga värmen tills man svettas och saltet liksom smälter på huden, vilket ska verka renande. Förutom peelingeffekten av det grova saltet så gör hela bastuvistelsen huden alldeles underbart sammetslen!

Alla ytor från omklädningsrum till pooler och bastur är fräscha. Personalen är vänlig och ja, det må vara enkelt och omärkvärdigt men de har tänkt till och redan deras bastur har ju effekt! Särskilt gillar jag små detaljer som att det i till exempel den infraröda och saltbastun stod förklaringar (i saltbastun fanns det till och med på svenska) så att man förstår hur man får ut det mesta av sin vistelse där och vilka hälsofördelarna är. Toppen!

Nu har vi just ätit middag i hotellets à la carte-restaurang och är lika nöjda med det. Varsin stor kycklingfilé fylld med soltorkade tomater och gorgonzola, vackert gyllene morotssås samt en smördegsskål med grönsaker i. Fint upplagt och mycket smakfullt! Priset på cirka 100 kronor avskräckte ju inte direkt heller, ett fynd!

Igår checkade vi in på läckra Hotel Skansen i Båstad. Hotellet ligger verkligen mitt i händelsernas centrum med havet och stranden på ena sidan, tennisbanorna, hamnen och byn på den andra. Bredvid hotellet ligger restaurangen och nattklubben Pepes bodega, inrymt i det gamla varmbadhuset, där man även hittar matstället Papas och discot Loft. Det är med andra ord den perfekta utgångspunkten för vad man än tänkt hitta på när man är på besök i den här idylliska sommarbyn.

Mitt primära mål var förstås att besöka hotellets spa även om vi hann med en hel del annat också. Jag har faktiskt sett och blivit rundvisad i spaavdelningen tidigare, men aldrig trätt in ”på riktigt” som kund, vilket jag nu alltså fick möjlighet till.

Med entré genom deras spashop når man omklädningsrummen där det finns låsbara skåp, duschar, separat torrbastu och gemensam ångbastu. När man kommer ut befinner man sig i en slags relaxlounge med vilstolar och en låg varm pool (den sort som brukar kallas japansk eller källa). Belysningen var dämpad, på borden brann lyktor och det fanns tillgång till tidningar, frukt och vatten smaksatt med jordgubbar (!) och citron.

Det hade alltså varit riktigt mysigt om det inte var för någon slags reningsverk eller ventil till poolen (osäker på vilket) som gav ifrån sig ett störande ljud ungefär var 15:e sekund, alltså fyra gånger i minuten. (Ja, det var ju så grymt störande att jag började kolla klockan för att komma fram till om det var någon kran som användes då och då i någon annan del av huset, eller om det var ett regelbundet ljud.) Jag var tvungen att gå därifrån, det var omöjligt att slappna av med det där ljudet. Vid deras stora pool, vackert klöverformad, fanns också vilstolar vilket var bra. Att lugnet istället stördes av plaskande barn som tävlade om att göra ”bomben” med så stor effekt som möjligt säger jag inget om så här sommartid. Så är det på alla spa just nu (dålig tid att åka om man vill ha det lugnt och rofyllt alltså).

Självklart hade jag studerat spamenyn och valt ut den i mitt tycke mest intressanta behandlingen; en Carita Silkmassage. Faktum var att jag längtat efter att få prova den ända sedan de fick in den som ny behandling för cirka 1,5 år sedan! Nu var det alltså äntligen dags. När jag kom in i behandlingsrummet låg ett vackert skimrande tygstycke i krämfärgad satin på massagebritsen. Mmm, det bådade gott, jag gillar starkt sådana detaljer! Det silkiga tyget skulle också mycket riktigt visa sig ge en extra dimension på upplevelsen, än vad en frottéhandduk hade gett just i detta fall.

Även i övrigt visade sig massagen innehålla små annorlunda grepp och ritualer som i alla fall för mig anknöt till ”silkestänket”. Nu råkar jag vara utbildad textilingenjör, så jag har kunskap både om ursprung (silkeslarven), framställningsprocessen (att det är det sekret som larven spinner sin kokong av som är själva silket) och det färdiga materialet (som vävs av trådar spunna av de upplösta kokongerna). Så när min terapeut Angela ”gick” med händerna på min kropp associerade jag genast till de krypande och ihopsamlande kroppsrörelserna hos en larv, när hon tryckte utmed min kropps sidor tänkte jag ”kokong” och när hon med det mjuka väldoftande massagebalsamet drog ömsom långsamma, ömsom snabba tag över min kropp kändes det som om jag blev smekt av silke. Efteråt var huden härligt återfuktad och faktum är att jag fick veta att den särskilda produkten som används, ett massagebalsam från Carita, är rikt just på silkesprotein. Det var en härlig behandling!

Angående hotellet i övrigt så var personalen mycket trevlig där också och stilen superfräsch. Vi bodde i en av de nybyggda så kallade ”villorna” uppe vid tennisbanorna. Alla rum har inredning från R.O.O.M. och grundtoner som går i beige, grått, vitt och svart med inslag av ränder i rött och grönt. Sängarna var dessutom otroligt sköna, jag sov så gott! På minussidan stod att jag saknade duschkräm på rummet plus lite mer sofistikerade produkter än sådana där standard-schampon ni vet (som jag vägrar använda, håret blir jättekonstigt, har alltid med mig kvalitetsgrejer just in case). Långt mycket värre var dock att vi på kvällen i deras Restaurang Sand fick vänta i ca 2 timmar och 15 min innan vi fick vår varmrätt. Hallå! Två timmar och en kvart!?! Ni får själva fantisera ihop vad som skulle stått på de 15 rader som här följt om jag inte idkat självcensur… Att få notan tog dessutom nästan ytterligare en timme. Men maten var väldigt god, när vi väl fick den.


Finast minne och det jag tyckte bäst om från min vistelse på Hotel Skansen var besöket i deras nya Kallbadhus. Det öppnade i februari i år och bygger nu vidare på den kallbadhustradition som fanns i Båstad för 40 år sedan, då det tidigare badhuset brann ner. Det nya är förstås modernt men med all den äkta kallbadhuskänslan och fina svartvita bilder från förr. Mitt i badhuset finns en läcker lounge med öppen spis. På baksidan hittar man en varm utomhuspool att njuta i, och från bastun (en på damsidan och en på herrsidan) har man fantastisk utsikt mot havet och horisonten.

När man bastat sig varm så att huden nästan glöder är det bara att gå rakt ut, spritt språngande naken och nerför badstegen för att kasta sig i vågorna. Jag är ingen van nakenbadare men tyckte det var mycket smakfullt och bra gjort; dels är man skyld från nyfikna blickar bakom en liten trädörr, och badstegen var bred, säker och stadig att ta sig ner på. Efteråt började jag till och med planera för att kanske testa vinterbad bara för att jag kände mig så uppfriskad och pigg! Men det klart, det är en viss skillnad på 17 grader som det var i havet nu, och de 4-5 som havet kanske håller vintertid!

Idag ska jag på teater på Häringe slott! Det är en utomhusföreställning av Shakespeares Argbiggan (brukar den inte heta Så tuktas en argbigga? Nåja, i Häringes uppsättning heter den i alla fall bara Argbiggan.)

Jag misstänker att hon, argbiggan alltså, knappast kommer bada eller utföra andra avkopplande behandlingar . Annars kan man faktiskt njuta av just sådana på Häringe Slott, dock måste de bokas i förväg (här kan ni se en förteckning av utbudet). Jag vet också att de tidigare haft planer på att starta ett ayurvediskt spa, även om det sedan lades på is tror jag.

Bakom det tjusiga slottet, i trädgården, finns en stor vacker pool som faktiskt är Sverige första utomhuspool av olympiska mått. Det var Torsten Kreuger som lät bygga den i början av 1930-talet och om jag inte missminner mig så var det även han som hade den underbart goda smaken (en dos lekfullhet förlänger livet!) att också låta bygga en rutschkana från övervåningens badrum rakt ner i poolen!

I de grönskande omgivningarna finns även joggingspår att ta sig runt i och nere vid havet ligger en otroligt mysig sjöbastu med badbrygga. När jag var där senast var det smällkall vinter så dopp var det då (för min del i alla fall) inte tal om men visst skulle det vara mysigt att prova på nu sommartid…

Kanske ska man smyga ner en baddräkt och se ifall man kan ta sig ett sommardopp efter teatern .

Varbergs Kurort är inget hotell där man sover länge och ligger på latsidan! Frukosten serveras fram till klockan nio och roomservice vet jag inte vem man skulle muta för att få. Inte för att jag brukar vara någon sjusovare direkt men ja, klockan ringde tidigare än vad den gör hemma i alla fall imorse . Så har jag också hunnit med mycket, vilken härlig dag vi har haft!

Före frukost slank jag förbi badavdelningen och skrev upp mig på listan för det nya Core de Luxe-passet. Efter lite spirulinayoughurt och spirulinajuice (ja, varför inte köra på havstema med alger redan till frukost när de anammar tång och saltvattenbad i spa’t) så bytte jag om och begav mig till träningssalarna. När det blir varmare och är fint väder är det meningen att passet ska hållas ute på stranden men än så länge hålls det inne. Instruktören Katarina var jättebra; pedagogisk och tydlig när hon visade oss de bålstärkande rörelserna som utförs med hjälp av sådana där ”skumkorvar” som i vattensammanhang brukar kallas nudlar. Passet kostar 100 kr men efteråt får man med sig skumkorvarna hem och ett papper med bilder på övningarna så att man kommer ihåg. Föredömligt och bra!

Nästa punkt på programmet var att jag skulle få skapa min egen behandling tillsammans med terapeuten Elisabeth! Tid till förfogande: 80 min. Ja ni förstår ju själva vilket drömscenario! Oj oj oj… Med tanke på att jag föreläst dagen innan om Spaterapeutens 10 budord så tyckte jag nästan synd om den stackars terapeut som skulle ”få mig på halsen” ;-), men Elisabeth klarade det galant och verkade inte det minsta besvärad trots att Kristofer smattrade med kameran som en kulspruta mot oss båda lite då och då, och bad om poser och leenden.

Behandlingen då? Jo, den går till så att terapeuten föreslår och med hjälp av frågor får fram hur man vill lägga upp behandlingen. I mitt fall blev det först ett fotbad med tallbarrsolja (mmm, friska härliga dofter), ett tångbad i träkar kombinerat med skrubb med de mineralrika tångruskorna, aromamassage, ansiktsmask plus lätt ansiktsmassage och lite akupressurtryck på hjässan. Kalaset kostar 1060 kr vilket blir en ganska normal timpenning om man jämför, dessutom tycker jag det var lyxigt att få vara med och styra behandlingens innehåll plus att man hinner en hel del på 80 min.

Efter behandlingen blev det lite vila och sedan lunch innan vi promenerade bort till kallbadhuset i Varberg utmed den vackra havspromenaden. När vi kom tillbaka passade det perfekt att bada och basta. De har en stor saltvattenpool, en mindre sötvattenspool och en kalldoppspool. Bland deras bastur finns en het på 85 grader, en ångbastu med eucalyptus (vet ej grader) och en ”pausbastu” på 50 grader som var skön att stanna i lite längre för att – just pausa!

Utöver detta finns förstås massor att säga som att jag till exempel gillar de mäktiga stentrapphusen, gångarna och den gamla sanatoriekänslan – ja jag vet att det låter galet men för mig är DETTA exotiskt till skillnad mot alla minimalistiska spa med buddhafigurer i varje hörn. Här finns inte bara historia och massvis med kunskap - att de deltar i forskningsprojekt, har ett eget kompetenscentrum med utbildning av terapeuter och är det enda spahotell som landstinget kan remittera till säger en hel del om deras kvalitets- och ambitionsnivå.

Igår hade vi en fantastisk dag; solen lyste från en klarblå himmel och snön var fortfarande generös i backen och bjöd på mjukt motstånd som liknade lätt kristalliserad mjukglass i konsistensen!

Vi åkte kors och tvärs mellan Storhogna och Klövsjö och tog sedan igen oss på ett par fårskinn mot en sommarvarm stugvägg. Precis som det brukar se ut i turistbroschyrerna med andra ord! Tur hade vi också, idag är nämligen storyn en helt annan; vit mjölkig dimma som bjuder noll sikt.

Gårdagens utomhusaktiviteter avslutades även på ett riktigt idylliskt sätt; till vårt förfogande hade vi tre timmar i Storhognas fjällbastu, en söt liten timmerstuga med stor bastu, skifferklädd duschhörna och en het jacuzzi på terrassen varifrån man har utsikt över de sista nerfarterna mot hotellet.

Som grädde på moset fick vi slå oss ner framför stugans brasa där vi, inbäddade i filtar och sköna frottérockar, blev ompysslade och fick njuta av allehanda behandlingar som ansiktsmassage och mask, skalp-, fot- och handmassage.

All den där friska luften, solen, den avkopplande fjällbastu-stunden och ännu en välsmakande trerätters middag med passande drycker, var rena sömnpillret! Vi sussade gott hela natten i de sköna sängarna.

Nu väntar en stenmassage på mig innan det börjar dra ihop sig för hemfärd…

En bra hjälp på vägen för att må bra och behålla hälsan, är att dela upp vardagen i olika tårtbitar. Allt handlar nämligen som bekant om balans.

Som nu till exempel; jag har kommit hem från min Karibienresa (där jag visserligen gjorde research, men också kom ner i varv och verkligen kopplade av tack vare miljöombytet) och kommit igång med att träna, men känner mig stel både efter flygresan hem och mina idoga Wii-pass (imorse körde jag bara yogaövningar i en knapp halvtimme före frukost). Träning får i och för sig igång blodgenomströmningen men kan också göra musklerna stela.

För att motverka det är det viktigt att stretcha efter träning, jag har faktiskt fått rådet att göra det lika länge som jag styrketränar. Men hur noga jag än försöker vara, verkar mina muskler ändå behöva mer uppmjukning. Och det är nu spasuget sätter in...

För även om sinnet är rofyllt kan musklerna vara spända, och även om man rör på sig kan man behöva komplettera med andra delar, som nu till exempel när jag känner mig i starkt behov av både massage, bastu och varma bad.

Lutar åt att jag lägger mig på spikmattan direkt, gör lite badrumsövningar ikväll och bokar en massage imorgon!

Copperhill Mountain Lodge. Äntligen är jag här! Jag har känt till hotellplanerna länge och ivrigt väntat och bevakat öppningen. När jag till slut fick veta att det var dags var jag inte sen att spika det i kalendern med siktet inställt på Level Spa. Hotellet har nu bara haft öppet i ett par veckor så det är verkligen splittnytt.

Tidigare idag blev vi så hämtade nerifrån byn för att under ett dygn få chansen att bilda oss en uppfattning av designhotellet – inte minst spa’t. Min förväntan när vi närmade oss Copperhill Mountain Lodge uppe på Förberget, ungefär en kvarts bilresa från Åre by, gick inte att ta miste på. Jag försökte inte ens dölja den!

En stund senare checkade vi in i en underbar kopparsvit med maffig säng, litet pentry, mysig tv-soffadel, kopparskiftande klinker i det läckra badrummet och härlig utsikt. Vårt restaurangbesök ikväll är väl värt frikostigt utrymme i min kommande artikel (vilken service, vilken personal, vilken mat! Wow, vi gick därifrån lyckliga och mer än tillfredsställda…) men det jag hade tänkt berätta om nu, var vår lilla förtitt in i spaavdelningen.

Jag skriver ”förtitt” därför att mitt egentliga spabesök är imorgon (eller ok, senare idag eftersom jag skriver detta så sent), men självklart kunde jag inte hålla mig ”så länge” utan bytte snabbt om till tofflor och badrock, och med sambon i släptåg letade jag mig dit; till Level Spa.

Det började mindre bra. I omklädningsrummet försökte jag låsa in mina saker i ett skåp men lyckades inte och bröt istället en nagel när jag försökte öppna det. Sen fick jag veta att inget av skåpen fungerade. Typisk barnsjukdom. Ute i badet fungerade inte heller en av upplevelseduscharna, baren var obemannad och poolen ganska kall.

Istället gick vi in i bastun, en torr, med stora fönster ut mot backen. Mysigt och jag gillade framförallt att man inte satt mot varandra utan att alla sittbänkar var vända utåt naturen. Så fick jag syn på en dörr bredvid alla fönster, som ledde rakt ut. Genast mindes jag barndomens snörullningar direkt från bastun i föräldrahemmet! Hm…tänk om…

- Passa dörren! bad jag sambon (eftersom jag inte var säker på om den gick att öppna utifrån) , och så klev jag rakt ut i snön, endast iklädd bikini. Eftersom liften stängt för länge sedan var det ingen som såg mig där jag stod i den krispiga Årenatten, i minus tiograder och snö, halvnaken. Och när dörren slagit igen bakom mig hördes ingenting, absolut ingenting. Inte ens gransus. Natten var lika stum som om jag hade haft öronproppar. Mäktigt!

Allt det här tog förstås bara någon sekund, för strax därpå började jag ta nävar av snö att gnida in mig med över hela kroppen! Jag började metodiskt nerifrån med benen och låren för att sedan övergå till armar, mage och överkropp. Den enda jag frös om var mina fötter, som nästan fastnade i den is som bildades under fotsulorna. Då var det dags att teckna till sambon att öppna igen och så smet vi tillbaka in i bastun där det genast började sticka och pirra i kroppen när blodcirkulationen fick fart; stimulerad av den tvära växlingen mellan värme-kyla-värme.

Kanske gjorde jag precis som det var meningen att man skulle göra, kanske inte, men det förvånar mig lite att de inte använde sig av snön och naturen på ett tydligare sätt i spat. Senare fick vi visserligen syn på två pooler ute på en terrass, men de var täckta och det fanns ingen att fråga om när och hur man kunde testa dem.

Imorgon när jag har möte med deras spachef ska jag ta reda på mer. Fint var det i alla fall; inrett i brunt, svart och grått; skiffer, renfällar och vatten. Och nu hoppas jag på att bli mäkta imponerad av deras behandlingsavdelning. Rapporterar mer imorgon!

Jag är för tåg, i alla fall i teorin ska jag väl tillägga efter inatt. Jag sov knappt en blund eftersom tåget slängde och krängde, buffade och skuffade, hoppade och gnisslade mot rälsen. Faktum är att jag var rädd att vi skulle spåra ur, det var ju så det lät i alla fall. Ja, inte mycket till resetålighet från en resereporter måste jag väl hålla med om… :-/ och ändå har jag åkt nattåg i Indien!

Fram kom vi ju i alla fall, med eller utan sömntimmar i bagaget, och genom en smidig gång över spåret var vi snart inne på Holiday Club. I öppna spisen sprakade en brasa, folk i massor hasade fram i skidkläder (och en del utan, vad är det med folk och vintersportorter, en del verkar tycka att det går lika bra att gå bara i långkalsongerna till frukosten), och otåligheten över dagens ännu oåkta åk låg tät i luften.

Vi däremot hade en annan agenda att hålla; dels att jobba oss igenom lilla Åre by (som helt inbäddad i snö bara blev mysigare ju mer mörkret la sig), dels att undersöka spautbudet. Till exempel besökte vi Tott Hotels Spa som nyligen gått över till att helt jobba med hudvårdsmärket Möllevik.

Deras spameny har smart nog tagit samma inriktning som intresset hos merparten av hotellets gäster; party. Alltså kan man på spaavdelningen hitta behandlingar som avgiftar, renar och ger ny energi. Själv testade jag en behandling med infrarött ljus, som faktiskt är kraftigare än man kanske först kan tro. Förutom väldigt svettig så blir man avslappnad och härligt mjuk i kroppen.

Nu ska jag skynda mig så att jag hinner besöka Saunaworld innan det stänger för kvällen!