Spabanken - Sveriges enda riktiga spablogg

Nu har vi lämnat Estland och Tallinn bakom oss för den här gången. Lite sorgligt, vi har ju haft det så bra. Tur att det är så nära och lätt att åka tillbaka . Vi checkade ut från Fra Mare vid lunchtid och körde tillbaka till Tallinn där vi strosade omkring ett tag innan det var dags att rulla på fartyget – nu på returresan blev det med nya, fina Baltic Queen (Tallink Silja). Vår hytt är grymt bekväm och lyxig; snygg design, rymlig och fin på alla sätt! En deluxe visserligen men jag har även bott i andra kategorier, lika fina de.

Just nu sitter vi i den fräscha pianobaren, vit och snygg med skön loungekänsla. Överallt finns gratis WiFi så det är bara att koppla upp sig om man behöver jobba, blogga eller bara är nyfiken på sina mail eller vill Facebooka med sina vänner. Ombord finns även pool, bastu, butiker och hela fem restaurang-/måltidsmöjligheter att välja på från gourmet till lättare snacks i caféterian.

Men nu till min slutsummering, summan av kardemumman, själva kvintessensen av vår Haapsalu-vecka. Vi får försöka bortse från vår oförskämda tur med vädret (sol varje dag, molnen kom i samma stund som vi åkte) och vara objektiva i vår bedömning .

Prisnivån är klurig för i affärerna kostade det ungefär som hemma, ibland mer till och med, men att gå ut och äta var jättebilligt. Jag skulle säga att det kostade ungefär hälften, ibland ännu mindre, mot hemma. Samma sak med spabehandlingarna.

Stranden var i ärlighetens namn inget vidare men det fanns tre badställen så vitt vi kunde hitta så vill man bortom poolerna på hotellet så finns i alla fall alternativ (men är havsbad det viktigaste måste jag ändå rekommendera Pärnu som har en helt grym sandstrand både i längd, bredd och kvalitet).

Stans mysighet får högsta betyg, för att stämningen är äkta och det ännu är fritt från typiska turistfällor (förutom restaurangen i borgen, den kan ni skippa). Visst Vita Damen-evenemanget är deras lilla turistmagnet men evenemanget är så blygsamt och i så liten skala att det inte stör någon utan bara är trevligt.

Hur känner jag mig då? Tja, jag har varken tränat militäriskt, bantat eller späkt mig (tack och lov) men jag har rört på mig varje dag i någon form, hållit igen rejält både på mängd mat och godsaker (faktiskt följt Fredrik Paulúns rekommendationer lite i hur man ska sprida målen över dagen, dvs frukosten är inget att vara rädd för: ät på! Men trappa sedan ner för att ta det lättaste målet på kvällen, om jag fattat det rätt…), och så har jag som ni vet tagit utrensande och slimmande inpackningar varannan dag plus varit en flitig besökare i de olika basturna på Fra Mare, särskilt den infraröda.

Jag känner mig lättare och lite slankare faktiskt. Förmodligen har jag inte tappat mycket men tillräckligt för att det ska kännas (man kan som ni vet sin egen midja bäst…). Men kanske framförallt lättare till sinnet! Den här Haapsaluveckan har varit balsam för en stressad skribentsjäl och jag har verkligen kunnat koppla av och bort stressande vardagsmoment. Jag känner mig mer samlad, balanserad, utvilad och har mindre ont i axlar och rygg. Vetskapen om att jag varit väldigt noga med vad jag ätit - och då är det inte så mycket kalorierna jag brytt mig om utan kvaliteten – känns också väldigt bra och befriande.

Jag tror den här veckan har påverkat mig mer än jag kanske förstod, för när vi kom till Tallinn så fullkomligt slog storstadspulsen emot mig som en vägg. Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på det utan att det låter fånigt eller påklistrat men jag känner att vi fått något långt bortom massproduktion, snabbframställning och billig lågpriskvalitet. Något äkta helt enkelt. Jag tänker på honungen vi köpte direkt av biodlaren på marknaden, på linnesjalen jag köpte i hantverksbutiken, på inpackningarna med gyttjan som plockats från bukten av en lokal fiskare. På promenaderna kring Väike Viik, den lilla sjön med de vackra trähusen omkring och lilla svancaféet med den goda salladen med senapsmarinerad lax, på grönskan innanför den gamla ringmuren, på stillheten längs Afrikaa Rand och på hur nyfiken jag är på hur den gamla kursalen kommer att se ut när den är färdigrenoverad. På Ilon Wiklands skickligt tecknade illustrationer inne på galleriet och de färgglada tågvagnarna och lokomotiven som ännu står kvar vid den nerlagda tågstationen. På den lilla anspråkslösa 9-håls golfbanan som ändå förvånade med sina fina greener och fairways.

Men okej, jag svor över flugorna, bromsarna och myggen. Det var länge sedan – om någonsin - jag varit någons frukost, lunch och middag! Och visst kan Fra Mare piffa upp gymmet och byta ut den gräsliga heltäckningsmattan mellan gamla och nya delen, fila lite på hur vissa av terapeuterna bemöter kunden ett varv till och kanske städa lite bättre på rummen. Men annars, nix. Jag kan inte komma på något alls att förbättra. För de priserna de har på sina spapaket är det helt otroligt vad man får. Vilan får man stå för själv. Att det ligger avsides och lugnt är liksom själva vitsen. Det är ändå nära nog för att man ska kunna gå in till ”stan” (Haapsalu). Väljer du att åka dit, ser det med rätta ögon och tar för dig av vad som bjuds kommer du, som jag, att få en underbar vistelse på Fra Mare!

Ännu en solig dag i Haapsalu! Vår vistelse börjar närma sig sitt slut vilket känns sorgligt förstås eftersom vi haft det så skönt och bra här. Min slutgiltiga resultatrapport tänkte jag vänta med tills imorgon, nu ska jag berätta om gårdagens behandling, en Algoane slimming body care.

Algoane är ett australiensiskt thalassomärke, det vill säga ett produktvårdsmärke som bygger på havets element. Behandlingen var ganska omfattande och lät bra i teorin, tyvärr fick jag en mindre bra terapeut. Ja, för första gången måste jag tyvärr ge ett negativt ”betyg” härifrån Fra Mare, jag var inte nöjd alls med gårdagens behandlingsupplevelse…

Jag ska inte tråka er med minsta lilla detalj men i stora drag var det framförallt en sak som förstörde den annars tekniskt väl utförda och säkerligen effektiva kuren; bemötandet av kunden – det vill säga mig – och alltså precis det som min bok, Spaterapeutens 10 budord handlar om.

Helkroppsbehandlingen utfördes i tre steg; först peelades huden över hela kroppen, därefter torkades kroppsdel för kroppsdel av. Nästa steg var en alginpackning som mixades med eteriska oljor av bland annat rosmarin och lavendel. Efter att allt duschats av fick jag en massage/insmorning med en avslutande kräm som det gissningsvis också var alger/utdrivande element i. Behandlingen gick ut på att minska överflödig vätska och svullnader i kroppen samt driva ut slaggprodukter.

Terapeuten bröt mot flera av budorden, och hon fick mig varken att känna mig trygg, bekväm eller avslappnad. Till exempel så var hon inget vidare på handduksteknik och tyckte ofta det var bättre/ mer praktiskt att ta bort alla handdukar så att jag låg med kroppen blottad (förmodligen av slöhet eller lathet så hon slapp tvätta handdukar om hon var rädd att det skulle komma lite inpackning på dem?).

I slutet när jag skulle sätta mig upp höll jag en handduk kvar framför mig men fick inte behålla den ens två sekunder tills jag satt på mig badrocken utan hon ville ta den ifrån mig och började kommentera det hela. Rätt pinsamt, och ohövligt tyckte jag.

Att hon också verkade ha ett behov att försvara sig/kommentera saker under behandlingen kändes onödigt. Kanske en kulturfråga, kanske var hon rädd, eller nervös – men det var ändå synd. Sa jag till exempel att jag kände mig lite kall (efter duschen) och undrade om hon ville vara snäll och stänga fönstret, så började hon förklara att det var ju därför hon frågat i början av behandlingen om fönstret kunde vara öppet bla bla…istället för att bara stänga fönstret. Att man känner sig sval/kall efter ett tag under behandlingen är ju inget konstigt, man ligger ju still och särskilt om det ingår våta moment så är det lätt att bli lite frusen.

Hur som helst kändes kroppen bra efteråt även om sinnet inte var särskilt avslappnat, och nu är det dags för en lyxigt sen söndagsbrunch. Sen får vi se vad dagen mer har att bjuda på!

Ps. Vi fick inte fota för den här terapeuten så därför har jag inga bilder att illustrera behandlingen med.

När jag första gången satt i ångbastun här på Fra Mares Thalasso Day Spa så var jag helt själv. Den milda och fuktiga värmen fick mig att sakta slappna av, samtidigt som jag tittade på och la märke till designen på bastun: mosaik i vitt och brunt, lite orientalisk känsla och så det bågformade ”fönstret” längst in på väggen. Ramen var brun med en vit form i mitten. Det tog inte många sekunder innan jag insåg vad, eller rättare sagt vem, det var. Den Vita Damen.

Vita Damen, eller Valge Daami som man säger på estniska, är en populär legend här i Haapsalu med precis de ingredienser en bra legend ska innehålla; romantik, olycklig kärlek och ond, bråd död. En flicka från byn och en av kyrkans män som levde inne i borgen blev kära. Kvinnor fick på den tiden inte vistas inne i borgen så hon smugglades in som körpojke för att de skulle kunna vara varandra nära. Hon upptäcktes förstås varpå han avrättades och hon murades in levande i borgen.

Sedan dess uppenbarar flickan sig som en vit gestalt i ett domkyrkans tornfönster vid fullmånenätter i augusti (vissa menar att det hela är ett ljusfenomen som inträffar då fullmånens sken speglas i fönstret). Om grenverket på det stora trädet mellan tornet och månen växt sig för tätt eller om den vita damen hade annat för sig är svårt att säga, men tyvärr fick vi inte se henne trots att vi i går natt stod en bra stund och spanade upp mot fönstret där hon brukar visa sig.

Även om det hade varit grädden på moset att få se "henne" så var det ändå en bra dag igår. Jag gick upp redan vid 7 för att vara med på morgonträningen på stranden, ledd av en instruktör från hotellet. Sedan följde jag upp med lite styrketräning innan det var dags att prova den mest klassiska behandlingen av alla här; en äkta gyttjekur. Visserligen har nästan alla behandlingar jag har provat haft inslag av lera/gyttja men gårdagens var den mest ursprungliga. Nytta lär det också göra, särskilt om man gör en hel kur på 7-10 gånger.

Läkaren Carl Abraham Hunnius var den som på 1800-talet la märke till att lokalbefolkningen använde havsleran vid till exempel ledbesvär. Efter att han undersökt lerans sammansättning och fått dess läkande egenskaper bekräftade, öppnade han 1825 byns första badanstalt med inpackningar och gyttjebad på menyn.

Gyttjan ska vara bra mot en rad besvär som hudsjukdomar, reumatism och även öka ämnesomsättningen. En enda behandling lär inte göra någon skillnad men för den spaintresserade tycker jag det är obligatoriskt att prova det ändå! Det stinker, det är geggigt – och minst sagt hard core! Och rätt roligt… .

Ännu en skön dag i Haapsalus utkant, på Fra Mare spahotell som ligger vackert med Paralepa-skogen på ena sidan och havet på den andra. Jag började morgonen med att smyga upp medan sambon fortfarande sov och bege mig ut på en rask powerwalk längs promenadvägen som delvis går utmed havet och leder ända in till byn. Därefter en dusch och lång härlig frukost (nu med nästintill vaken sambo), och till min lycka bjöd frukostbuffén på blåbär även idag .

Mitt på dagen lyckades vi få tid hos hotellets frisörsalong; sambon klippte sig och jag färgade håret. Båda blev vi nöjda med både resultat och priser, det kostar en bråkdel mot hemma och som om det inte var nog hade vi extra tur; just idag erbjöd de nämligen 20 procents rabatt på alla frisörbehandlingar! Sambon klippte sig därför för 80 kr och jag färgade (utväxt) för 180 kr…rätt schysst va?

Nöjda och med uppfräschad look åt vi sedan lunch innan det var dags för dagens spabehandlingar. Vi har bokade behandlingar varannan dag vilket känns rätt lagom. Mer hade blivit för mycket men ska man få effekt vill man ju göra ett par stycken också så det ”händer något”.

Idag stod en behandling med det lite roliga namnet ”magisk förändring” på schemat. Det är en ryggkur med både peeling, eteriska oljor, lerinpackning på ryggen samt en avslutande massage av spända muskler. Oj vad jag behövde den, alla timmar vid datorn sätter sina spår, men den var kraftfull så efteråt var jag tvungen att vila…i solen, fast idag väl insmord.

Vädret har för övrigt varit jättefint hela tiden och det verkar bara bli bättre och bättre. Kvällarna är ljumma och det är faktiskt ingen överdrift det jag skrev förut; att det känns lite exotiskt här. Jag kan ha fel men imorse när jag var ute och gick så kunde jag svära på att det var olivträd som jag gick förbi, så såg de ut i alla fall. Bladen var silvergrå och långsmala, så landskapet kändes mer som italienska Toscana än estniska Läänemaa .

Som ni vet blir jag kär ofta, i än den ena platsen, än den andra . Det kan förstås ha något att göra med att jag redan är öppen och positiv till sinnet när jag reser dit, och att jag förstås bara säger ja till platser som jag verkligen känner mig nyfiken på att besöka. Liiite rädd är jag ibland att jag ska bli besviken, att jag förväntar mig för mycket, men oftast blir allt till det bästa. Kanske inte som man förväntat sig (därför är det bäst att inte förvänta sig något alls, mer än att det ska bli bra och att saker blir som de är menade att bli) men som sagt, oftast berikande.

Haapsalu fortsätter att förvåna oss, det ena charmiga sammanträffandet efter det andra följer i vår väg och jag känner att vi är vänner den här söta lilla orten och jag. Det finns en ödmjukhet, en anspråkslöshet och en självklarhet som jag gillar här. Den gör mig lugn. Alla gamla trähus i glada färger, små serveringar, parker, statyer och så sjön och vattnet som aldrig är långt borta. Stränderna (idag besökte vi två) är inte lika fina som i Pärnu, det ska medges, men det går att bada i alla fall om lusten faller på. Haapsalu ska ha flest soltimmar och bäst väder i hela Estland. Och vi tvivlar inte. Hittills skiner solen frikostigt över oss, ja jag till och med brände mig idag vilket jag inte är särskilt stolt över…

Jag är jättenoga med att smörja in mig, har ofta 50 eller åtminstone 30 i ansiktet eftersom jag väl känner till solens effekter (=rynkor!). Till favoriterna hör Murad och Lancômes Soleil DNA Guard spf 50 (ett osynligt skydd i formen fluide) men idag hade jag ID Bare Minerals-puder som motsvarar spf 15 och trodde dumt nog att det skulle räcka, vi gick ju bara på stan.

Okej, tillbaka till sparapporterandet! Imorse klev jag direkt från sängen in i gymmet – med några steg emellan förstås Det blev ett mjukt litet träningspass med stretchande yoga och lite styrka. Till frukost gled verkligen mina mungipor upp då jag såg att gårdagens sura vinbär bytts ut mot söta estniska blåbär i ofattbara mängder! Jag åt två smarriga portioner vilket var rena hälsokuren, för ni vet väl att blåbär är jättebra för ögonen och en fantastisk källa till antioxidanter? Vilket 3*-hotell i Sverige skulle föresten haft en jättebinge med blåbär på frukostbuffén? Tja, kanske som tillval till en extra (hög) avgift men obegränsat? Inget jag kan komma på.

Nästa grej jag skulle berätta, ja erkänna faktiskt, var att jag är lite på ett annat mission också. Att jag blev nyfiken på Fra Mare hade delvis med deras snitsiga spapaket-namn att göra, som Slim & Trim. Ni förstår själva vilken version av mig själv jag såg för mitt inre. En slimmad och trimmad version. Och nu är jag här. Jag sitter ett pass i den infraröda bastun varje dag (man lär ju bränna 600 kalorier, sant eller ej, mycket dumt att chansa ), ser till att röra på mig (fast borde köra hårdare…), vilar (stress gör att man får bukfetma) och avstår så mycket osund mat min karaktär klarar av .

Någon tycker säkert det verkar asketiskt, men jag kan försäkra er om att så långt skulle jag aldrig driva det. Någon kanske tycker det låter tråkigt men se, det tycker inte alls jag. TVÄRTOM. Att förse sin kropp med det bästa man kan för att nå optimal hälsa känns fantastiskt spännande! Hur bra kan jag må? Hur kommer jag att känna och uppleva det? När märker jag någon skillnad (i humör, energi, midjemått…)? Vi får väl se.

Min kropp känns som spaghetti. Välkokt spaghetti. Det kan inte finnas en enda liten spänning kvar, i alla fall inte just nu. Jag kommer precis från min första spabehandling här på Fra Mare; en aromagyttjemassage. Och nog innehöll den aromer alltid!

När terapeuten visade in i behandlingsrummet trodde jag nästan först att hon hade släppt sig, så illa stank det, men det visade sig komma från den skål med lera hon bar och strax skulle smörja in mig med . Ler- eller gyttjebehandlingar är traktens specialitet, och det de är mest kända för i spasammanhang. Hit kom de ryska tsarerna på 1800-talet och tog kurer. Haapsalu byggde till och med en så pampig och lång tågperrong för att kunna ta emot de kungliga sällskapen att tågstationen än idag hör till den längsta i hela Baltikum, om än ur bruk numera.

Väl insmord och inpackad blev jag lämnad att vila. Jag somnade rätt snart. Omtöcknad fick jag en halvtimme senare kliva upp och duscha innan det var dags för en helkroppsmassage med betydligt mer väldoftande aromer; nämligen eterisk olja av ylang-ylang. Mmmm…hela jag doftar fortfarande sött och mjukt av den underbara oljan!

En sådan här heltäckande behandling på 80 min kostar här på Fra Mare 750 eek, vilket motsvarar ca 525 kronor. Mycket prisvärt alltså! Säkert hälften mot vad de hade kostat hemma. Ska jag utvärdera den som jag brukar skulle jag säga att den var riktigt proffsigt utförd, särskilt imponerad var jag över terapeutens fina massageteknik. Det enda som möjligtvis fanns att önska var något lugnare/långsammare grepp för att få en ännu mer avkopplande känsla. Den välgörande effekten har jag inga som helst tvivel om (se början om spaghetti-känsla…!) och hon var mycket noggrann med varendaste liten del av min kropp, från tår (hon masserade till och med mellan tårna) till huvud och dekolletage.

Slutet var kanske lite abrupt (det täckande tyget som legat över mig under massagen flög plötsligt bort) men jag fick i alla fall te att koppla av med i deras ”havsrum” med ljusterapi (en behandling man annars får betala extra för, de använder det tydligen även som relaxrum efter behandlingar).

Summa summarum är i alla fall att jag mår mycket bra!

I övrigt kan jag berätta att jag började morgonen med att gå upp tidigt för en promenad och lite yoga på stranden, som jag nu också ser ut över medan jag skriver det här. Från den sköna balkongen där jag sitter i en böljande liggstol i rotting med laptopen i knät, ser jag bort mot sandstranden, lekande barn, beachvolleyboll-lag och spatserande damer i solhatt. På håll hörs en syrsa och faktiskt även lite spamusik. Det är svårt att fatta att det här är Estland. Det känns mycket mer exotiskt! Jag stortrivs.

ps. Åt en urgod blomkålssoppa till lunch idag här på hotellets terrass. Ingen pulverprodukt här inte, denna var äkta. Priset? Ca 25 spänn. Otroligt!

Oj det känns som vi varit här och upplevt en hel vecka redan fast det bara gått en dag . Först vill jag bara säga att jag gillar allt starkt så här långt! Det finns en massa plus att lyfta fram. Men, vi måste backa lite, först till resan över. Visste ni att Tallink Siljas fartyg Victoria som vi åkte med är döpt efter vår kronprinsessa? Gudmor (till fartyget alltså) är Ilon Wikland, hon som gjort alla fantastiska illustrationer till Astrid Lindgrens sagor. Hon har också skapat det fina barnrummet ombord.

Jag har faktiskt haft äran att träffa Ilon Wikland, en otroligt rar och ödmjuk dam, vilket inte minst beslutet att skänka hennes samling av originalteckningar till Haapsalu stad tyder på. Hon är nämligen uppfödd här! Och för en månad sedan invigdes hennes nya sagoland i Haapsalu. Vi var där idag och såg oss omkring. Ett besök rekommenderas, det var charmigt!

Men när ska hon skriva något om spa? undrar ni förstås . Ja, redan på båten kunde man faktiskt ha både bastat, badat bubbelpool och fått behandlingar men vädret var så sagolikt (hihi det också) att jag inte ville gå in. Och så visste jag ju att jag skulle få det i massor när vi väl kom fram. Efter incheckning, rundtur i stan, lite shopping och en urgod lunch på Müüriääre (en söt liten servering med lavendelträdgård på baksidan och slow food på menyn), begav vi oss tillbaka till Hotel Fra Mare för att besöka spat.

I badväg har de en bubbelpool, en stor inomhuspool (som det med jämna mellanrum regnar och åskar över…en lite kul effekt – i alla fall barnen gillar det ), en kneipp och en utomhuspool som börjar inne och ute har en terrass omkring sig med en massa solstolar. Utöver detta finns två bastuavdelningar med totalt sex bastur, det vill säga tre i varje del. Den ena har ångbastu (min favorit) och två torra bastur, i den andra finns en saltbastu, en infraröd och ett sanarium (mellanvarm bastu med färgat ljus som skiftar).

Först kopplade jag bara av i ångbastun. Sen duschade jag, simmade ut en sväng och duschade igen. Därefter bestämde jag mig för en session i den infraröda bastun, Men inget mes-pröva-på. Nä, ni vet ju – jag är ju här för att hardcore-testa! Så jag satt där inne i 30 minuter. Den som provat vet att de sista minuterna är rätt tuffa. Har man bara mesbastat i en infraröd bastu fattar man ingenting förrän man suttit ett helt pass.

Först känner man nämligen just ingenting och undrar vad vitsen är. Men en infraröd bastu värmer upp kroppen inifrån, inte utifrån som en traditionell. Det sägs att värmen går 3-4 cm ner i huden och där löser upp gifter och slaggämnen och driver ut detta ur porerna. Dessutom lär man göra av med 600 kalorier på en halvtimme! Så jag rörde mig inte ur fläcken med andra ord, mer än när jag sneglade på klockan. Efter en kvart började jag svettas, efter tjugo minuter rann det om mig och de sista fem minuterna räknade jag ner. Seger!

Som grädde på moset avslutade jag med en kort session i saltbastun (egentligen skulle man sitta en halvtimme där med men jag pallade faktiskt inte, det får bli en annan dag). Mig veterligen finns ingen saltbastu i Sverige. Varför inte kan man ju fråga sig – det är kanon. Den blev snabbt sambons favorit. Kanske för att han fick smörja in mig på hela kroppen med saltet som stod i en vacker urna i mitten av bastun .

I alla fall så ska man sedan sitta med saltet på huden i den 40 gradiga värmen tills man svettas och saltet liksom smälter på huden, vilket ska verka renande. Förutom peelingeffekten av det grova saltet så gör hela bastuvistelsen huden alldeles underbart sammetslen!

Alla ytor från omklädningsrum till pooler och bastur är fräscha. Personalen är vänlig och ja, det må vara enkelt och omärkvärdigt men de har tänkt till och redan deras bastur har ju effekt! Särskilt gillar jag små detaljer som att det i till exempel den infraröda och saltbastun stod förklaringar (i saltbastun fanns det till och med på svenska) så att man förstår hur man får ut det mesta av sin vistelse där och vilka hälsofördelarna är. Toppen!

Nu har vi just ätit middag i hotellets à la carte-restaurang och är lika nöjda med det. Varsin stor kycklingfilé fylld med soltorkade tomater och gorgonzola, vackert gyllene morotssås samt en smördegsskål med grönsaker i. Fint upplagt och mycket smakfullt! Priset på cirka 100 kronor avskräckte ju inte direkt heller, ett fynd!

Idag är det dags! Jag ska åka på spa på riktigt! Ni som läser bloggen regelbundet minns kanske mitt inlägg från den 8 juli; Mitt nya Spabeslut, där jag berättade att jag vill leva som jag lär och därför bokat in mig på en veckas ”hard core-spa”.

Med hard core spa menar jag att det är fritt från lull-lull. Jag åker inte för att imponeras av häftig design, behandlingar med poetiska namn eller njutning för stunden. Nej, jag åker för att undersöka den verkliga effekten på sikt.

Det spa jag valt för vistelsen med denna djupgående studie som syfte är Fra Mare spa i Estland. Jag tror det är perfekt. Det är ett mellanklass hotell med thalassoinriktning vilket betyder att det ligger precis vid havet. Platsen är kurorten Haapsalu (som för övrigt firar 730-års jubileum i år!) där man behandlat med den lokala leran sedan 1825, då det första hälsohemmet öppnade med just gyttjebad på menyn. Jag litar på att man där vet att nå resultat åt sina gäster.

Jag ska träna, äta så bra det går, ta thalassobehandlingar, vara ute så mycket vädret tillåter och vila. Och ni kommer kunna följa allt här på bloggen! Så, har spa någon effekt på riktigt? Snart har vi svaret.

Om cirka tre timmar lämnar Tallink Siljas fartyg Victoria Stockholms hamn med sikte på Tallinn. Därifrån kör vi den 10 mil långa sträckan till Haapsalu och Fra Mare (bör inte ta mer än ca 1,5 timme). Bilen har vi med, fullpackad med träningskläder, badkläder och kamerautrustning. Jag ser verkligen fram emot det här!

Häromdagen tog jag ett beslut. Jag ska leva som jag lär. Eftersom jag predikar nyttan av spa ska jag också leva så. Visst, jag gör det i och för sig i allra högsta grad redan. Det vore nästan svårt för mig att knö in ännu fler spabesök och behandlingar - det går ju knappt en vecka utan att jag stoppar tårna i någon pool, får någon öm muskel knådad eller frigör toxiner i värmen av någon bastu – men jag tänker på längre vistelser.

Medan spa utomlands är en hälsoinvestering kan jag här hemma uppleva att det fortfarande uppfattas som något man gör ”för kul”. Klart att det är bra om det är kul att vara hälsosam men man åker liksom för att "det och det stället har snygg design", eller för att man tycker det är romantiskt att hasa fram i badrock med sin älskade en helg, eller för att man vill fnissa och dricka vin med väninnorna och samtidigt ta en och annan skönhetsbehandling.

Det jag är ute efter är lite hardcore spa! Inget fjös här och där utan en rejäl vecka boendes på spa för att rensa upp lite både utanpå och inuti. När jag gör journalistiska uppdrag blir det oftast fråga om korta nerdyk på olika anläggningar där man endast får en snabb aning om hur det måste vara att njuta under en längre tid. Sällan har man möjlighet att själv dra nytta av effekterna som ges efter längre tids vistelse.

Nu ska det bli ändring på det! Jag har beslutat mig för att jag ska lägga in ett par RIKTIGA spaveckor per år då jag åker på spa på det sätt jag tycker att man ska göra. Inte bara en dag eller helg här och där utan i förebyggande hälsosyfte, helst ett par dagar, gärna en hel vecka.

Plötsligt känner jag mig spafrälst på nytt! Det känns superroligt! Jag har redan bokat in mig en hel vecka i augusti på ett thalassospa i Estland; Fra Mare i Haapsalu alldeles vid kusten. Det ska bli helt underbart!

"Spa på sommaren?” kanske någon tänker tveksamt, ”nej det får vänta till hösten”. För mig är spa alltid rätt, oavsett årstid. Däremot spaar jag på olika sätt beroende på när på året det är. På sommaren vill jag helst till ett naturnära spa och kombinerar fräscha och slimmande behandlingar med strandaktiviteter och utomhusliv.

Senare i sommar planerar jag att kanske besöka något spa i Estland med bra strandläge och prisnivå. Till skillnad mot de svenska känns de estländska mer inriktade på flerdagarsupplägg med syfte att komma i form.

Under semestern måste jag till en hemtam miljö med brist på nya saker att upptäcka för att känna mig riktigt ledig. Eftersom att vara nyfiken och att ständigt göra research ingår i mitt jobb blir det annars bara en massa anteckningar och tankar istället för avkoppling och relax .

Sambons släkthus ett stenkast från Sveriges längsta sandstrand (Laholmsbukten) brukar fungera. Här gör jag yoga på stranden, joggar i det närliggande naturreservatet, spelar golf och gör utflykter till de närliggande spaanläggningarna i Torekov och Båstad. Helt perfekt!

Var förlägger du din spasommar?

Fick precis ett nyhetsbrev från Orbis Resor där de bland annat hade tagit upp ett sparesepaket till ön Ösel i Estland med boende på spahotellet Georg Ots (ofta kallat ”GO spa”). Det är inte förvånande, det är en av de mest moderna spaanläggningarna i Estland. Dock blev jag personligen inte ”blown away”…det vill säga imponerad, när jag var där.

Precis som jag skriver i min bok är första intrycket otroligt viktigt. När vi anlände till GO spöregnade det. Det var som himlen hade öppnat sig. De hade personal innanför dörrarna men ingen kunde bemöda sig att gå ut för att hjälpa oss med bagaget eller erbjuda ett paraply ens (observera, de ska vara femstjärniga…). Alltså var vi plaskvåta när vi fått in allt och parkerat bilen.

När vi sen kom fram till receptionen och skulle checka in möttes vi av den mest otrevliga och sura gubbe som de hade kunnat ställa där som ansikte utåt. Ofattbart. Så hela mitt intryck förstördes där och då, innan jag ens varit på hotellet i 5 minuter. Ingen hälsade välkommen, erbjöd hjälp, nada. Bara sura miner.

Spa’t var däremot väldigt fint och bra med trevlig personal. Jag minns att min massage var himmelsk och att jag blev så avslappnad att jag bara ville sova efteråt. De är ett Elemis-spa och priserna är mycket bra jämfört med i Sverige/på kryssningsfartygen, så är man ett Elemis-fan; åk dit!

Vidare står det i Orbis nyhetsbrev att de har ”allt man kan förvänta sig av ett lyxspa” vilket också innefattar god mat. Även här måste jag ge ett ”nja”-betyg. Jag var inte alls imponerad, även om det var vackert upplagt. Minns att jag lämnade min mat för att det inte alls var gott.

Kanske har de blivit bättre, det var ett tag sedan jag var där. Förhoppningsvis har de bytt ut sin sure gubbe i repan i alla fall.