Spabanken - Sveriges enda riktiga spablogg

Yippiee! Igår blev vi urkopplade ur slangar och dropp och utcheckade från sjukhuset! Allt skedde ganska plötsligt när vi till slut fick veta att vi var friska nog att lämna våra sjuksängar och strax därefter att vi hade plats på ett flyg hem på fredag, alltså imorgon. Eftersom två nätter återstod däremellan fick vi flytta över till ett närliggande hotell, H Fariones Playa.

Bortsett från hur ärendet skötts av SOS International (kontakten mellan försäkringsbolaget och den drabbade i sådana här fall) så gick det hyfsat smidigt. SOS International var dock hopplösa. Där satt vi sent på kvällen, fortfarande halvsvaga, jag gravid och dessutom med hamrande huvudvärk som olämpligt nog just dykt upp, utan besked om vilket hotell vi skulle till, hur betalningen skulle ske, bokningsnummer, info om flyg och så vidare. Jag tror vi hann gå igenom fem handläggare totalt, olika personer ringde upp hela tiden, den ena trögare än den andra, och bad oss dra ärendet från början.

Samma sak när vi väl kom fram till hotellet, betalningsintyg som faxades över (efter att vi fått ringa flertalet gånger och påminna) fungerade inte – ja till slut fick vi lägga ut flera tusen själv eftersom vi bara inte orkade sitta i lobbyn och vänta längre mitt i natten. Suck. Man tycker ju att när man betalar en försäkring år efter år och slutligen behöver hjälp så ska det funka.

Men, det där tar vi tag i när vi kommer hem sa vi rätt snart. Nu när vi hade EN dag på Lanzarote, incheckade på ett fyrstjärnigt hotell med stor balkong mot poolen, palmerna och havet, så skulle vi njuta! Jag kollade självklart genast upp möjligheterna till skönhetsbehandlingar och massage och hittade i alla fall en frissa på hotellet med både massageservice och manikyr och pedikyr på menyn. Så idag, efter en låång frukost (nu när vi båda äntligen kan äta igen) och en massa shopping så slog jag mig ner i frissans ganska enkla domäner för att få fina naglar.

Priset var helt okej tyckte jag, 16 euro för en standardmanikyr eller 20 euro för fransk manikyr som jag tog. Ändå upptäckte jag senare när vi tog en vända till ett närliggande shoppingcenter att det fanns ännu billigare ställen. I alla fall så blev det bra, jag är helnöjd med min fina, blanka, rosavita manikyr liksom sambon med sitt hår – han passade på att klippa sig för 20 euro.

Den där solen jag suktade ut till från sjukhussängen har dock lyst med sin frånvaro, det har till och med duggat. Är det inte typiskt? Nåja, desto bättre för mina pigmentfläckar och den lokala affärsverksamheten . ”Rebajas”-skyltarna har lockat in oss både här och där, toppar på Zara för 30 spänn styck kan man ju inte klaga på! Inte heller ett ursött Tommy Hillfiger-babyset med mössa, strumpor, haklapp och två små bodys för 350 kronor. Det blev en hel del annat också så hur väskorna ska gå igen när vi packat återstår att se. Imorgon kväll landar vi i alla fall på Arlanda. Home sweet home, vad jag längtar! Trots att jag vet att det som väntar oss är minusgrader och förmodligen snö.

Alltså, nu orkar jag snart inte längre. Har legat till sängs i nästan fyra dagar. Ändå, när jag nyss var på spatsertur genom korridorerna (får inte gå ut men när jag beklagade mig över magens status från Niagarafall till Saharas torka typ tyckte läkaren att jag kunde ”motionera” lite inomhus) så blev jag ändå yr. Skumt. Så det är väl trots allt rätt att vi är kvar här.

Ute skiner solen med full Afrika-styrka. Det är ju ändå motsvarande breddgrad vi befinner oss på, även om det är svårt att tro eftersom vi småfryser lite på kvällarna och morgnarna när solen inte är uppe. Uttråkad som jag kände mig efter lunchen (som inte var någon höjdare idag heller men mer om det strax) så ordnade jag därför min egen lilla Lanzarote-playa: vände en fåtölj bak och fram mot fönstret, öppnade, smorde in mig med spf 20 och slog mig ner. Ahhh….!

Hitintills har jag varit superdupernoga med att akta mig för solen. Planerade nästintill graviditeten för att undvika att kroppens hormonchock sammanföll med sommarmånaderna. Jag har nämligen sett på andra vad det kan göra; stora bruna leopardlika pigmentfläckar i ansiktet som är svåra att få bort. Men nu; uttråkad som sagt och med avklarad sjuka-from-hell kändes det lilla orosmolnet plötsligt som bortblåst. Att sitta instängd dag efter dag på Lanzarote i januari och SE solen skina? Näää….jag kunde inte hålla mig längre.

Ni har nog redan gissat. Jag fick vad jag förtjänade. Det tog inte många minuter innan jag somnade i fåtöljen och när jag svettig vaknade cirka 20 minuter senare (det var den tid sambon trodde jag slumrat, han ville inte väcka mig, grrrr…) så hade jag REDAN maxade ränder framtill efter linnet och små nougatbruna fläckar i hela ansiktet. TROTS SOLFAKTOR 20! Suck. Jaja, nu vet jag, och har flyttat mig till skuggan på sängen.

Jag undrar hur mycket längre de pallar att ha oss här för övrigt för vi har nog båda lite en tendens att glömma att vi inte är på Yacht Club längre, hihi…
- Nya lakan idag igen, ja tack!
- Badrummet kan nog behöva skrubbas en gång till.
- Vi behöver mer vatten/ juice/yoghurt/frukt….
- Tips på vad jag kan göra åt min rygg? Jag får så ont av att bara ligga i sängen!

Och när de skulle byta tejp runt min droppnål i armen, så gjorde det så ont att jag inte kunde låta bli att säga ”Salon de beleza? Depilacion?” (låtsas-spansk-portugisiska för ”skönhetssalong? Hårborttagning?” typ). Sköterskan förstod nog, men hon drog inte på munnen. Det gjorde de däremot när jag skojade lite vid ”incheckningen”, och sköterskan som körde mig i rullstol förbi receptionen meddelade personalen att min diet var ”bara flytande” varpå jag la till; ”champagne, cocktails, cappucchino…” . Fast inget av det har nått vårt rum hittills.

Och så maten, ja, haha…inte mycket att hänga i julgranen idag heller. Till frukost fick jag ju te eftersom jag bannlyst kaffet för att stabilisera magläget. Men med ÖVERstabiliserad mage nu (typ cementläge) var kaffe plötsligt det enda jag ville ha – så när de kom med teet så ville jag genast byta ut det. Jag möttes av frågande blickar men fick mitt kaffeblask i alla fall. Till lunch fick vi smaklös buljongsoppa med potatisbitar, lite bönor, morot samt äggstrimlor i som simmade omkring, följt av tre bastanta skivor sammanpressat kött av okänt ursprung och tre potatisar (hjälp, ännu mer potatis!) utan sås. Den mosiga grönbruna efterrätten listade jag efter ett tag ut att det var ett ugnskokt äpple. Minst fotogenic på tallrikarna men nog det bästa ändå. Med lite tur checkar de ut oss imorgon.

Reserapport 26/1:

Jag har börjat få, om inte mat oftare, så i alla fall mer mat. Om det nu hjälper. Jag har synpunkter på det mesta de serverar och får hittills bara i mig ungefär en fjärdedel av vad tallrikarna bjuder. Bara lukten och åsynen…huu…

Det värsta är att vi nu inte alls kommer åka hem idag (nåja, skrivas ut i alla fall, sen återstår ju nästa problem – nya flygbiljetter) som läkaren trodde igår. Vi blir kvar ett tag till. Nu är nämligen sambon dålig! Det var igår kväll som han plötsligt kollapsade enligt mitt tidigare mönster, stackarn, och jag kunde ju bara säga I know how you feel…eftersom jag just genomgått helvetet. Så ett par prover, EKG och röntgen (fråga mig inte vad de letade efter!) senare är nu även han uppkopplad med dropp och har i sjukhusjournalen gått från status ”medföljande” till ”patient”…

I alla fall, tillbaka till detta med maten. Sambon tycker jag borde starta en matblogg istället. Han motiverar det med att jag gillar att prata mat, planera mat, äta mat . Och visst, jag har synpunkter på det mesta jag äter och dricker. Som här på sjukhuset till exempel; hur kan de exempelvis låta det gå 5-6 timmar mellan målen till en gravid magsjuk? I båda fallen ska man ju äta lite och ofta hellre än mycket och sällan. Och hur ska jag veta om jag blivit bättre eller inte när jag mår illa av hunger? Hungern i sin tur kommer sig ju av att de antingen serverat så attans lite eller sådant jag inte velat ha. Ex: en kopp te och en liten äcklig äppelkompott med skum bismak, alltså lämnade jag den med resultatet att den lilla måltiden bestod av; en kopp te, yippiie.

Andra reflektioner kring ruskig sjukhusmat:
- Om man serverar te i samma kopp som kaffe luktar ju teet kaffe när man ska dricka det! Ingen höjdare.
- Varför ger de en buljong och andra soppor som både till lukt och smak mest liknar det man precis spytt upp? Panik!
- Kritvit getost fullständigt utan smak (mer än just get och ladugård) är ingen höjdare på frukostmackan.

Men nej, någon matblogg blir det inte. I alla fall ingen som i filmen ”Julie & Julia” där en ung tjej startar just en matblogg som bygger på att hon ska laga sig igenom en världskänd kokboks alla recept på ett år. Det blir succé, men så lagade hon mat också, och beskrev det.

Nog för att jag kan laga mat, men det är verkligen inget brinnande intresse. Nej, det är just det; jag tycker om att uppleva maten, själva njutningen med att låta hela min kropp ta del av smakerna, näringen, det välgörande i en vällagad måltid som såväl tjänar ett syfte för öga, gom som kropp. Men laga, nja…det får gärna någon annan göra!

Okej, jag måste faktiskt berätta om ett riktigt läckert ställe till som jag besökte på förra sparesan: Sheraton Salobre Golf Resort & Spa (Gran Canaria). Hela stället är bara så himla schysst, vill dit, genast tillbaka, NU! Rätt så avskalat och ute i "nowhere" vilket gör att det som finns kommer väl till sin rätt. Skulle kunna bluddra på om hela hotellet men okej, ska försöka hålla mig till spa't som heter Aloe Vera.Tänk sten, grå skiffer och spartansk design. Lite Yasuragi nästan med en varm källa och strikta linjer. Inomhus är det lite mörkt sådär så man känner sig ombonad och kan såsa runt skönt mellan bastur, duschar och poolen. Men utomhus, wow. De har byggt en stor infinitypool med utsikt över golfbanan Salobre. Nedsänkt i poolen, framför och på sidorna finns små "öar" med solsängar inramade av vita fladdriga tyger. I ena kanten har man byggt in två gamla olivträd. Bara så vackert. Självklart har poolen jetstrålar för undervattensmassage (något de var rätt tända på överallt på ön). Ja, suck...här skulle man lugnt kunna slappa en vecka! Så småningom kommer ni kunna läsa mer om Sheratons Aloe Vera spa och andra jag besökte under min Gran canaria-vistelse, men då i tryckt form (artiklar). Självklart berättar jag var, hur och när det är dags och de finns ute i butik.

Plask, plask, någon gör ambitiösa längder i poolen nedanför vår balkong. Själv har jag precis varit på Prime Spa här på Sunprime Atlantic View, Gran Canaria. Trots en serie solhälsningar i morse (utomhus vid poolen, gissa om det var skönt eller skönt och en stunds morgonstretch, kände jag mig stel efter resan. Därför prövade jag en Feet & Leg Massage som ska hjälpa trötta och stela muskler att slappna av och få igång blodcirkulationen.

Jag hann inte sitta länge i den ljusa och trivsamma lilla loungen med en matta som ser ut som oklippt sommargräs, innan terapeuten Natalie dök upp och ledde vägen till behandlingsrummet. Efter en kroppsskrubb fick jag en grundlig massage med väldoftande aromaessence från Decléor. Jätteskönt! Framförallt uppskattade jag Natalies flexibla inställning och frågan om hur jag ville ha massagen. Hur många spa har man inte varit på där tekniken är fast och man inte bryr sig om att se till kundens behov? Alltså fick jag en något kraftfullare behandling är normalt, vilket passade mig bra idag. Nu ska jag bara låta de eteriska oljorna gå in och göra sitt jobb innan jag ska ner igen och pröva den stora jacuzzipoolen, bastun och de olika duscharna.

Ja just det, det glömde jag berätta – det var så lustigt för tjejen i spareceptionen hade ett så otroligt bekant utseende. Även hon kände igen mig. Efter att vi prövat med tidigare resor, spa, researrangörer och skolor kom vi på det; Malin som hon heter, ledde det step up-pass jag brukade gå på tidigare när jag var medlem på SATS Stadion! Där ser man, liten värld…

Om några timmar bär det av mot spansk sol och värme, och spaaaaaa!!! Vi ska bo på Vings Sunprime Atlantic View Suites & Spa på Gran Canaria. Redan imorgon har jag en spatid bokad Längtar...