Spabanken - Sveriges enda riktiga spablogg

Det har snart gått redan en vecka sedan vi kom hit till Österrike. Ni som läser bloggen regelbundet kanske minns att vi var här i en hel månad förra året för att leva naturnära och ekologiskt – en resa som det för övrigt just nu finns en artikel om i tidningen Topphälsa!

Nu är vi här igen, denna gång kan vi dock bara stanna knappt två veckor. Det är så skönt och härligt här – avkopplande och lugnt med hela den vackra alpvärden utanför husknuten och en massa spännande att upptäcka inom hälsa och välmående.

Varje dag drar vi på bergsbestigarskorna och tar en tur någonstans. Så många berg har vi inte bestigit än men vi har gått runt i de närmaste byarna, varit med på festligheterna när korna kommer hem från sitt sommarbete och hälsat på åsnor, kor och getter på gårdarna för att visa djuren för vår lille son Isac.

Självklart har jag också haft det ekologiska i åtanke när jag packat min necessär. Här på bilden intill kan ni se vad jag har med mig; ekologiska schampo och balsam från Dharmazone, den härliga Beleza do Brasil-duschcremen från Babor, kroppsmjölk från Huiles & Baumes och en ny aluminiumfri deodorant från Susanne Kaufmann som ju bor och verkar i byn härintill och har ett fint spa på Hotel Post som hon också driver med sin familj (se tidigare inlägg här på bloggen).

Dharmazone är ett svenskt företag som tillverkar fina ekologiska produkter för kropp, ansikte och hår. De blir snart Natrue-certifierade dessutom, en certifiering som lär höra till de striktaste och mest omfattande och dessutom är ett oberoende organ som är icke vinstdrivande. Läs mer här.

Babors Beleza do Brasil-serie är inte ekologisk men så otroligt härlig att den fick vara med ändå! De har dock en ekoserie som heter Baborganic och som jag varmt rekommenderar. Faktum är att Babor har blivit lite av en ”husfavorit” !

Märket Huiles & Baumes är franskt och kommer från den mysiga lilla orten Annecy (där jag för övrigt studerat franska en sommar för länge sedan). Produkterna är märkta med BIO – Cosmetique Charte Cosmebio. Vad det innebär kan ni läsa mer om här.

Susanne Kaufmann är en vacker, driftig och trevlig kvinna vars familj har drivit Hotel Post i grannbyn under många år. Nu i hennes regi har hon skapat både spa och en egen serie fina hudvårdsprodukter; ekologiska och närproducerade. Jag har haft förmånen att besöka både spat, testa behandlingar där och även flera av hennes produkter – nu senast deodoranten.

Att vårda sig ekologiskt och naturligt känns väldigt bra eftersom jag då vet att jag ger både min kropp och miljö det bästa. Men visst innebär det också att vänja sig vid att produkterna i viss mån fungerar lite annorlunda.

Schampona har mildare tensider som inte ger den där "gnisslande" rena känslan men å andra sidan inte torkar ut håret lika mycket heller. Jag vet inte om det har med det ekologiska att göra men kroppslotioner är ofta väldigt lösa och rinniga i konsistensen. När det gäller deodoranter är det bara att inse fakta; de fungerar sämre. Men så här på landet gör det ju inte så mycket om man luktar lite, man doftar ändå bra mycket bättre än allt gödsel runtom från gårdarna .

Det finns ett fåtal spa som verkligen har förstått vad behandlingar inom wellnesskategorin handlar om. På en hudvårds-/skönhetssalong råder andra premisser, men på ett spa tycker jag att hela tanken med det holistiska välmåendet bör genomsyra varje del av verksamheten. Några som verkligen lyckas med det är teamet på Susanne Kaufmann Spa.

Igår var jag på återbesök för att få testa deras splitt nya Asian Anti-Aging treatment. Susanne Kaufmann själv hade redan förklarat för mig att det var en extra lång och lyxig ansiktsbehandling där de kombinerade föryngrande tekniker som akupunktur och tuina-massage från den kinesiska medicinen med A-linjen från hennes egen hudvårdsserie. Eftersom jag länge velat pröva ansiktsakupunktur så tackade jag förstås direkt ja.

Jag började en gång en novell med orden ”Vitt, allt är vitt…” och på samma sätt skulle jag kunna beskriva känslan när man träder in i Susanne Kaufmanns värld. ”Ett spa ska vara hygieniskt”, har hon förklarat för mig, ”man ska inte behöva fundera över om det är välstädat eller inte. Är allt vitt ser gästen att det inte finns något damm eller smuts någonstans utan att det är rent och städat.” Dessutom är det väldigt snyggt!

Jag fattade genast tycke för min terapeut Angelika som trots sin ringa ålder lotsade mig vant, varsamt och tryggt genom hela behandlingen. Efter de klassiska momenten som rengöring (här även med en fruktsyre-peeling bestående av bland annat honungsmelon och kiwi), var det dags att möta doktorn utbildad i kinesisk medicin som arbetar hos dem under denna anti-aging-vecka.

Medan Angelika pysslade om och gav mina händer en inpackning, började Dr Brigitte Klett att berätta för mig om vad som skulle hända. Genom att sticka in sterila nålar i hudens översta lager på de särskilda ställen där de skulle stimulera mina energimeridianer, skulle också min kropp börja producera mer eget kollagen och stödja huden inifrån. Hon skulle också läsa min puls och titta på min tunga för att kunna ge ytterligare hälsoråd.

När jag låg där i det vita rummet, på den vita britsen med hårnät under vita handdukar, tänkte jag att det lätt hade kunnat kännas som ett sjukhus. Istället kändes allt bara väldigt lugnt, tryggt och fräscht och jag visste att jag var i goda händer. Nål efter nål stacks in och här nedan kan ni se en film från behandlingen som visar hur det hela gick till.



Som ni ser var jag ganska stel . Dels för att det inte var så behagligt att prata med nålarna i ansiktet (vissa hade gjort lite ont när de stacks in, vilket enligt Dr Klett var helt i sin ordning, det visade bara att hon träffat rätt och att de gjorde verkan), dels för att jag nog var lite på min vakt än över vad som hände och hur det kändes. Efter ett tag la sig dock det lilla obehag jag först kände och efter 20 minuters vila med nålarna var jag inte bara harmonisk utan ångande varm. Dr Klett förklarade att det var energiflödet som hade satts igång i min kropp vilket var väldigt positivt.

När momentet med nålarna var klart tog Angelika över och utförde en tuina, kinesisk massage, över dekolletage och ansikte. Massagen, som utfördes med närande sesamolja, skulle stärka den föryngrande och balanserande effekten ännu mer. Nästa steg var en ansiktsmask med anor från de gamla kinesiska kejsarna; en tjock pasta av pärlemorpulver från en särskild kinesisk mussla blandat med sesamolja. På läpparna fick jag ett läppbalsam med bivax och kamomill.

Här någonstans började jag gå in i det stadie jag beskrivit ett par gånger förut som bara sker under de absolut rätta förutsättningarna och rätt gäst-terapeut-kemi. För mitt inre seglade minnesbilder förbi från alla våra dagar här i Bregenzerwald; de gröna sluttningarna och den klara luften, klingande skällor från hundratals kor dekorerade med blommor, promenader förbi klara alpbäckar och blommande ängar, ljudet från surrande bikupor och kacklande hönsgårdar. Petra Natters hembryggda och milda kamomillte…Ingo Metzlers örtträdgård…det törstsläckande vattnet från Bad Reuthes järnrika källa…och den magiska stillheten i den vackra dalen Schönenbach. Hela mitt jag fylldes av kärlek och en djup tacksamhet, samtidigt som mina ögon tårades. Jag blev helt enkelt rörd av – inte bara den fina behandlingen jag fick uppleva – utan allt som dessa dagar har innehållit. Utöver all välgörande vård är även ett sådant här tillstånd väldigt helande för kropp och själ.

Till sist, när masken fått verka och tvättats bort samt händerna frigjorts ur sin inpackning, var det dags för de avslutande stegen med serum och dagkräm ur Susanne Kaufmanns anti-aging-serie ”A-line”. Innan jag lämnade rummet fick jag även ett specialbryggt kinesiskt te som skulle göra ytterligare underverk inifrån. Drygt två timmar hade gått och behandlingen var klar.

Och det yttre, synliga resultatet? Faktum är att det redan minuterna efteråt syntes skillnad på min hy. Den såg klarare och fylligare ut, spänstigare och – faktiskt – yngre. En effekt jag upplever är förstärkt ytterligare idag. Enligt Dr Klett ger minst 2-3 behandlingar bäst effekt, behovet är individuellt, liksom resultatet som också beror på hur man fortsättningsvis lever och vårdar sin kropp både inifrån och utifrån. För den som sköter sig kan resultatet hålla uppemot ett halvår!

Jag är oerhört nöjd med behandlingen. Asian Anti-Aging treatment integrerar det bästa av två världar; en kärleksfull syn på föryngrande hudvård där man stödjer och inte straffar huden för dess naturliga förlopp, samt den djupa avkoppling och omhändertagande som spavärlden när den fungerar som bäst är så bra på. Toppbetyg på alla plan! OCH – Spabankens första kvalitetscertifiering "Certified by Spabanken" detta år går utan tvekan till förträffliga Angelika Scalet! En väldigt duktig terapeut som både är tekniskt skicklig och hyser en stor respekt och ödmjukhet för sin kund. Grattis Angelika och grattis Susanne Kaufmann Spa!

Om Gud finns i naturen var han definitivt i Schönenbach igår.

Schönenbach är en dalgång mellan bergen här i österrikiska Vorarlberg, nära tyska gränsen. Vi åkte dit igår kväll för att äta på det lilla värdshuset. Den som kan lite tyska får direkt en bild av hur det ser ut här. Vackert.

Vi parkerade bilen utanför dalen och gick in. Sambon satte direkt huvudet på spiken: ”Det här är väl spa om något!” sa han. Allt var stilla, inga ljud hördes och kvällssolen kastade långa skuggor över de gröna kullarna. I motljuset såg luften nästan dimmig ut. Stämningen var magisk.

Till Schönenbach kommer man bara om sommaren, vintertid går det inte att ta sig dit. De få familjer som bor där (gissningsvis tre-fyra) är alltså också bara här om sommaren. Då håller de sina kor här och producerar mjölk och ost. På helgerna kostar det att köra in i dalen men många vandrare tar sig också hit. Det givna stoppet för alla är det lilla värdshuset Jagdhaus Egender.

Jag minns första gången jag var där. Vi hade gått dit vilket hade tagit flera timmar. Benen var möra, hungern skrek i magen. Luften var lite kylig, flugorna surrade. I övrigt var allt tyst i dalen som vanligt. Som om tiden stod still. Så tryckte jag ner handtaget till värdshuset. Plötsligt slog en kakafoni av ljud emot mig tillsammans med en immande hetta! Glada gubbar, mätta vandrare, dirndl-klädda servitriser – och stora ölsejdlar förstås (detta är ju trots allt Österrike!).

Nu, åtta år senare beställde vi samma sak, den givna och mest kända rätten de har att bjuda på: Brunos Käsespätzle. Guden, som alltså definitivt lät sin ande vila över Schönenbach igår, är en tillåtande Gud som inte har något med kaloriskrämda dietister att göra, vilket var tur. Käsespätzle, som är en slags österrikisk hemgjord pasta varvat med massvis av lokal ost och stekt lök, står man sig på kalorimässigt i flera dagar minst .

En dag i framtiden kommer platser som denna vara sällsynta. Då kommer invånarna kunna ta inträdespriser liknande vad vissa betalar för att turista i rymden. Inte för Käsespätzlens skull, hur god den än är, utan för naturens och stillhetens.

Hälsningar från alperna! Jag har inte skrivit på ett par dagar dels för att vi hängt ute mest hela dagarna och njutit av det fina vädret, dels för att jag fick en beställning på en spaartikel som jag jobbat med.

I fredags var vi på en stor årlig mässa i den närliggande staden Dornbirn. En del var tillägnad hälsa och bland utställarna fanns exempelvis de som presenterade udda grejer som en bastu för trädgården i form av ett ölfat, lokalproducerad hudvård som murmeldjurskräm och öl med gyttja! Jag lockades inte att testa någon av dem men de skulle tydligen vara väldigt hälsosamma att använda . Härligare var det då i Bregenzerwald-hallen med massor av ätbart från jordbrukarna i trakten som dukats upp som en färgrik grönsaksbuffé.

I helgen var det fest i byn Mellau både på lördagen och söndagen. Med sol från en klarblå himmel båda dagarna åkte vi förstås dit och var med när hundratals kor kom ner från sitt sommarbete, åt och drack gott, pratade med folk, lyssnade på ”ompa-ompa-band” och bara njöt. På söndagen tog vi kabinbanan upp på en bergstopp på över 1400 meters höjd där vi åt vår lunch. Solen sken och det var packat med folk i solstolar och längs träbänkarna vid den idylliska alprestaurangen. Söta par i de typiska folkdräkterna blandades med turister, getter, vandrare och kor i en enda salig, härlig blandning!

Igår var jag tillbaka till Hotel Post och träffade Susanne Kaufmann, hotellägarinna och kvinnan bakom spat och produktmärket med samma namn. Det visade sig att hotellet firar 160 års jubileum i år och att hon är femte generationen som driver Hotel Post, imponerande! Under vårt möte fick jag reda på en massa spännande om hur spat kommit till, tankarna bakom design och produkter och att de snart ska ha anti-aging-vecka med en äkta kinesisk läkare.

Jag har grym tur för läkaren kommer redan på fredag vilket betyder att jag kommer att kunna träffa henne och få prova på deras mycket speciella föryngrande ansiktsbehandling där de kombinerar Bregenzerwalds eget örtapotek med den kinesiska läran och akupunktur! Jag har länge velat pröva ansiktsakupunktur som ett uppfräschande alternativ till mer radikala ingrepp mot rynkor och slapp hud. Det gäller ju att förebygga och börja medan tid är…!

En hel del andra spännande möten är dessutom på gång och eftersom vår vistelse också börjar lida mot sitt slut börjar det plötsligt bli lite bråttom att hinna med allt. Men självklart ska vi skynda långsamt – hela idén med att vara här är ju att leva slow…

När jag hade sjunkit ner i det varma örtbadet, den lugnande spamusiken började sprida sig mjukt i högtalarna, terapeuten hade lämnat rummet och jag sippat på mitt källvatten, så kände jag hur avspänningen spred sig i kroppen…ahhhh…detta är livet, tänkte jag!

Idag var jag tillbaka på Susanne Kaufmann Spa för att pröva en av deras behandlingar. Hotel Post har nämligen delat upp det i badhus (det som jag här tidigare på bloggen med avsikt kallat spa) och behandlingsavdelningen som de kallar spa.

Det är en häftig visuell effekt och känsla bara att kliva in. Spat är en vit värld av glas och ljus. Golvet är vitt, taket är vitt, väggarna och alla möbler likaså. Till och med terapeuterna är helvitt klädda. Säkert är det meningen att man ska associera till ett apotek. Det är i alla fall omöjligt att inte göra det, särskilt som det är gott om små lådor (vita förstås!), och flera av terapeuterna går omkring i vita rockar. Det enda som bryter av är ett par gröna stolsdynor och matchande ljuslyktor på borden. Och så de snygga Susanne Kaufmann-produkterna förstås. Så snart jag haft mitt möte med Susanne Kaufmann själv kan jag berätta mer om dem!

Runt receptionen med intilliggande väntrum/shop och en liten terrass, där jag faktiskt satt och solade idag i väntan på min behandling, så ligger behandlingsrummen, även de med kritvita dörrar som smälter in i det övriga. Det kändes lite som att vara mitt i en futuristisk film som kanske The Island eller den där kritvita scenen i The Matrix.

I alla fall. Jag hade bokat den behandling med mest lokalanknytning som jag kunde hitta i den frestande, långa och ambitiösa spamenyn; nämligen en Bregenzerwälder Bergkräuterritual. Det hela började med ett spännande bad i kristall-färgljus-magnetfältvatten (för att försvenska den svårtydda beskrivningen i menyn). Det doftade himmelskt och jag var väldigt tacksam över att slippa de förhatliga jetstrålarna som de flesta bad på spa brukar innehålla (jag tål dem inte, det bara kliar överallt!).

Vad det än var i det där vattnet så kände jag mig 20 minuter senare dubbelt så tung som när jag klev i. Efter att jag torkat mig sjönk jag djupt avslappnad ner på massagebritsen bredvid badet. Det första min terapeut Barbara gjorde var att förklara lite och sedan skrida till verket.

Med hjälp av heta tygstämplar (örtpåsar) fyllda med lavendel och ris, började hon ”stämpla” min kropp del för del i snabb takt. Jag gissar att hon arbetade sig upp längs mina energimeridianer. Efter att varje kroppsdel ”stämplats” klart smorde hon in den med varm olja och mjuka långsamma rörelser. Det var otroligt skönt! Jag var väldigt nöjd med behandlingen och ger den högt betyg.

Så var det det här med nakenheten. Hemma får vi ju (förhoppningsvis) uppleva en god handduksteknik av vår terapeut som ser till att skyla och inte genera oss. Sådant verkar inte vara så noga här. Min terapeut stod bredvid både när jag skulle kliva i badet, upp och efteråt när jag var klar och försökte vingla upp och ta mig i min badrock igen. Under själva behandlingen bad jag faktiskt om en extra handduk att ha över brösten, det tycker jag att man kan. Ja, man SKA faktiskt göra sådant om man inte är bekväm. För om man inte kan koppla av under en behandling så njuter man ju inte, och gör man inte det lär man ju knappast komma tillbaka och det blir ju ingen glad av. Allra minst spat .

Ska också tillägga att jag var tillbaka till badavdelningen för att titta på och pröva det jag missade sist; deras Garten Sauna, Bio-Sauna och ytterligare en relaxdel. Kanske bytte hotellet gäster idag just vid den tiden jag var där eller så var det bara en slump men jag var helt själv, vilket ju faktiskt var lite skönt och lyxigt. Om det var därför eller för att jag börjar vänja mig vid att ”spaa naken” vet jag inte, men nog kände jag mig lite mindre besvärad idag när jag bastade och duschade ute i deras spaträdgård.

Hur som helst så växer det här spat för varje besök. Och trädgårdsdelen är riktigt läcker, lika stilren den som allt det övriga. Medan jag svettades i den 96-gradiga hettan fantiserade jag om ett eget hus med alla dessa fina faciliteter i mitt eget hemmaspa! Men också om att komma tillbaka en dag för att njuta mera…

Igår kväll bestämde jag mig för att äntligen göra slag i saken och besöka spahotellet jag både nämnde och visade bild på i ett av mina allra första inlägg härifrån Österrike. Jag tog och promenerade längs den grusade promenadvägen som går från huset där vi bor, över de klorofyllstinna ängarna mot byn Reuthe. Närmaste grannen i den riktningen är nämligen just spahotellet Bad Reuthe. Ingen dålig granne, eller hur? Eftersom det regnade och var en allmänt ganska ruggig kväll var det extra mysigt att kliva in i deras bad- och bastuvärld.

Jag har varit där förut, men då när de precis hade byggt klart sina nya wellnessdelar. Inget var igång så den gången handlade det bara om att titta, denna gång om att uppleva! Först badade jag mig igenom deras olika pooler; en stor och mellanvarm pool som även sträckte sig en bit utomhus (i den delen steg de vita ångorna när det varma vattnet mötte den svala luften, alltid en läcker effekt!), en mindre pool kallad ”kalla bäcken” där man kunde svalka av sig, en bubbelpool att mysa i och så en extra varm och avslappnande ”terapipool”. Runt om alla pooler fanns vilosängar där en del av besökarna låg och tog igen sig, småpratade och hade det skönt.

Hela Bad Reuthes wellness-avdelning ligger i en rund panoramabyggnad. Det är väldigt effektfullt eftersom man ser ut hela tiden åt nästan alla håll. Den vackra naturen, hotellets gröna trädgård, bergen – allt blir en vacker fond till de sköna upplevelserna.

När jag badat klart tog jag mig upp en våning till deras Sauna Welt - bastuvärld, lite nervös ska medges eftersom jag visste att det var ”inga badkläder på” som gällde igen. Jag löste det dock med en handduk så att jag inte hade badkläder (och inte bröt några lokala regler) men samtidigt inte behövde känna mig blottad inför de andra gästerna!

Det är denna del som har mest spastämning. Och det är riktigt lyckat! Mot panoramafönstren finns tre relaxrum att välja på varav ett är utomhus. Att kunna gå ut på en terrass från bastuhettan och ta en nypa luft var toppen, särskilt att stå där och njuta av den fantastiska utsikten med ett glas källvatten i handen. För det är nästa ”attraktion” i bastuvärlden; mitt i rummet finns förutom en bubbelpool och en zonterapeutisk stenpromenad, också en källa med järnrikt vatten.

De varma upplevelserna bestod av följande:
*en väldoftande ångbastu med ett fat med lokala örter i mitten
*en väldoftande salt/inhalationsbastu
*en torrbastu byggd med 200-åriga träd från den regionala Bregenzerskogen
*ett sanarium (mellanvarm bastu med rött, stimulerande ljus)
*ett vackert hamam

Mellan varje bastubad gick jag in i det våta upplevelserummet för att svalka av mig. (För det är ju så man uppnår bästa cirkulationseffekt; genom att varva varmt och kallt.) Förutom vanliga duschar fanns också ett par andra roliga attraktioner:
*en hink i taket för en kallduschchock (!)
*en slags duschtub av ringar som man går in i för att bli ”besprutad” från alla håll med antingen kallt eller varmt vatten (man kunde välja på två knappar)
*ett majregn (varmt)
*ett novemberregn (kallt)

Jag gillade alltihop! Basturna funkade på alla sätt; den som skulle vara riktigt varm var det också, de som skulle dofta doftade gott och lagom mycket, det var fräscht och rent och kändes hygieniskt (för trots nakenheten fanns duschar att spola av med inne i ångbasturna vilket folk också gjorde både när de kom och när de gick). Någon hade tänkt till, det var snyggt och de olika upplevelserna matchade varandra väldigt bra.

När jag ett par timmar senare gick därifrån var jag varm och mjuk och totalt avslappnad. Regnet som fortfarande strilade ner när jag promenerade hem igen bekom mig inte det minsta. Det var ju trots allt bara vatten .

Idag var vi i byn Mellau på middag hos familjen Natter. Jättetrevligt, och spännande att få komma hem till en österrikisk familj! Framförallt en som har sin egen lilla hemproduktion av både det ena och det andra (med tanke på mitt eko- och hälsotema på denna resa).

Utöver ett växthus med tomater, ett grönsaksland och de 40 hönorna jag nämnde i ett tidigare inlägg hade de även ankor och en biodling i sin prunkande trädgård. Vi behövde som tur var inte äta upp någon av ovan nämnde flygfän, däremot blev vi på sätt och vis bjudna på äggen; i form av vackra och smarriga tårtor som mamman i familjen bakat.

Att de både smakade och såg så proffsiga ut fick sin förklaring när hon berättade att hon bakade åt en av restaurangerna i byn, Naze’s Hus. Vi visste dessutom vilket ställe det var eftersom vi övervägt att gå just dit häromdagen, lockade av den trevliga atmosfären och menyn. Det hade inte blivit så men nu gjorde det ju inget eftersom vi ändå fick smaka i alla fall deras goda kakor – som alltså kom från våra vänner Natters! Festligt .

Men Petra bjöd också på nyttigheter, jag fick till exempel smaka hennes hemmagjorda kamomillte som hon bryggde på torkade kamomillblommor från den egna trädgården. Mmmm, vad jag gillar sånt!

När vi vandrade omkring i idylliska Mellau häromdagen spanade jag också in mig på ett spa jag bara måste besöka medan vi är här; det på Hotel Sonne. Ett trendigt hotell byggt av en arkitekt som är väldigt i ropet här nu; Bernardo Bader. Bland annat har de en futuristisk avslappningsbädd som jag faktiskt redan skrivit om i ett spareportage för en av Amelias specialtidningar. Den gången hänvisade jag dock till ett annat österrikiskt spahotell, nämligen Mavida som också har samma bäddar.

Imorgon blir det dock en utflykt med helt annat syfte, varken med middag hos vänner som mål eller spabesök. Vi ska till Lichtenstein. Förra gången vi var där besökte vi furstens vinkällare, men det tror jag inte det blir tid till denna gång. Vi ska nämligen till det svenska konsulatet och rösta! Men vem vet? Vi kanske hittar något ”spaigt” på vägen…

Lycka! Igår var jag på spa! Tyckte jag hade hållit mig länge nog . Det hela började med att jag såg en snygg helsidesannons i en turistbroschyr för några produkter som bar namnet Susanne Kaufmann. Den drog genast mina ögon till sig, särskilt som det stod ”organische”.

Lite snabba eftersökningar visade att det var fråga om kroppsprodukter, som dessutom användes på tre stycken spahotell – varav ett, Hotel Post, ligger så nära som i grannbyn Bezau (5 min bort med bil…hur tur får man ha?!). Där ligger otroligt nog även kontoret till de här supertrendiga produkterna. Den där företagsamheten igen :-)…

Att jag skriver ”otroligt nog” är för att vi verkligen är ute på ”vischan”. Traktorer verkar nästan vara det vanligaste fortskaffningsmedlet, och det luktar faktiskt lika ofta gödsel som frisk alpluft . Just nu verkar de flesta byborna ägna sig åt att skörda gräs som väl ska bli hö åt kossorna och de kommande byfesterna handlar just om att titta på när korna kommer tillbaka ner från bergen efter sommaren. Och trots detta lantliv finns det alltså här i Vorarlberg, eller närmare bestämt Bregenzerwald där jag befinner mig, gott om trendiga spa!

Jag tog kontakt med Hotel Post i Bezau och fick reda på att de hade ett helt spa uppkallat efter denna Susanne Kaufmann. Min nyfikenhet bara växte ännu mer. En kort presentation senare kunde jag glädjande nog motta en inbjudan från dem på mailen.

Eftersom jag inte läst in mig än på filosofi och tanke utan bara klev in för att uppleva spat opåverkad så ska jag också bara berätta just det för tillfället: hur jag upplevde det (återkommer till det andra). Här hänvisar jag till det som de själva kallar "Badehaus", med spa avser de själva behandlingsavdelningen.

Det första man kom in i var ett slags allrum med tebuffé, lite frukt och vatten/saft. Därifrån gick kvinnor och män åt varsina håll. Man skulle ju kunna fråga sig varför eftersom man på österrikiska span (liksom på tyska) går lika mycket naken som påklädd, men så var det i alla fall. Nästa lite märkliga sak var att dörren till damernas ledde in till ett pyttelitet utrymme med yttterligare en dörr. Genom att stänga båda blev det som en slags sluss som fungerade som omklädningsrum. På andra sidan fanns endast sex skåp (!) vilket jag tror betyder att det mest är deras egna hotellgäster som är där (och de byter väl om på rummet).

Härifrån fanns förutom toaletter bara en smal gång ut till spat. Inga dörrar, ingenting sådant. Lika avskalat var det första intrycket när jag kom ut på andra sidan. Hade jag inte hunnit snegla på deras behandlingsmeny och sett att de verkar vara specialiserade på kinesiska behandlingsterapier så hade jag gissat på japansk estetik för det var på något sätt lite Yasuragi över det.

Jag gissar att denna första del jag kom ut i med en inomhuspool har funnits först och senare har de byggt på med en modern spadel. Via en bro över poolen gick jag direkt in till bastuavdelningen, hittade en tyvärr avstängd ångbastu och fortsatte vidare upp för en spiraltrappa. I bubbelpoolen kramades ett förälskat par så jag lät dem fortsätta med det ifred ;-), vilket gjorde att jag hamnade direkt i torrbastun med ett par nakna gubbar och en och annan tant.

Men så är det det här med att ta seden dit man kommer. Det var ju inte dem som var konstiga, det var ju jag, eftersom jag var den enda som satt med badkläder därinne… Jag brukar i och för sig inte vara blyg men jag hade frågat i receptionen om det var okej att behålla bikinin på och det var det. Kunde inte heller låta bli att småle när jag upptäckte de olika delarna vidare och tänkte att sådana texter skulle man aldrig hitta på ett svenskt spa: ”Vänligen, med badkläder” (t ex innan man gick ut i utomhuspoolen på takterrassen).

Från takterrassen, och även från relaxavdelningarna (ett ”vanligt” och ett ruheraum där absolut tystnad gällde), var vyn fantastisk ut över bergen. Det var nog faktiskt en av de starkaste fördelarna; läget och utsikten. Härlig utsikt hade man också från bastun för övrigt; jag kunde se hur korna betade där ute på de gröna ängarna!

Sammanfattningsvis tycker jag spat har både för- och nackdelar. Till nackdelarna hör att när man tagit sig över poolbron och upp för spiraltrappan är så långt från te- och fruktrummet att i alla fall jag inte orkade gå tillbaka när jag blev sugen. Å andra sidan fanns vatten i sådana där drickfontäner på ett par ställen. Spiraltrappor är heller aldrig en favorit på spa. Man kan halka om de är hala och är man redan snurrig av alla avslappning så vill man balansera omkring så lite som möjligt. Jag vet inte om det är meningen att man ska ta sig till deras tysta Ruheraum efter exempelvis en massage, men är det så blir det långt och opraktiskt.

Till fördelarna hör att det är minimalistiskt elegant i sin avskalade design. Det är naturen utanför spat som får tala, inte inredningen inuti. Ett annat plus var att det på toaletten och i duscharna (som det bara fanns gemensamma av i spat) fanns tillgång till de läckra Susanne Kaufmann-produkterna; handtvål och duschcreme. Och gillar man att frottera sig med jetsetare så skulle jag bedöma klientelet som sådant; av kategorin som iklär sig enorma, svarta men självklart totalt diskreta solglasögon och lika sobra, svarta badkläder från svindyr klassig butik. Nästan alla var äldre, snygga, solbrända med lätt gråsprängda tinningar och i något fall med yngre fru…ja, jo, det är nog lite James Bond över spat på något sätt!

Hur som helst så upptäckte jag ytterligare delar på utvägen som jag inte hann med att testa! Typiskt…men jag ska ändå tillbaka för att pröva en av deras behandlingar så jag får testa dem då.

Bara en sak till: det var inte bara jag som gjort efterforskningar om Susanne Kaufmann, det visade sig att hon även hade koll på mig. När jag var på väg ut och passerade receptionen ropade en av receptionisterna på mig. Susanne Kaufmann var där och ville träffa mig! Det visade sig nämligen att hon ägde hotellet. Och gissa vad det första hon sa var? ”Är det du som ska gifta dig med någon från Bizau?”. Inte för att Kristofer är därifrån men familjen har ju hus där så det var väl så hon tänkte. Jag blev hur paff som helst i alla fall. Men det är väl så på vischan; rykten sprider sig snabbt!

När jag klev ur duschen imorse doftade jag av en hel örtträdgård. Bokstavligen! Schampot jag använde innehöll rosenträolja, duschkrämen innehöll lavendel- och ringblomsolja, kroppslotionen jag smorde in mig med efteråt innehöll kamomill. Huvudbeståndsdelen i dem alla tre var dock en annan, nämligen vassle!

När familjen Metzler förstod att den vassle som blev över av deras ostproduktion, innehöll över 200 nyttiga vitaminer och spårämnen, insåg de att de hade en ny affärsidé att ta itu med. Idag producerar de cirka 40 olika egna kroppsprodukter, totalt 400 inräknat de produkter de producerar även till andra kunder. De egna som går under namnet ”Metzler Käse-Molke” (molke är vassle) omfattar utöver ovan nämnda också dagkräm, nattkräm, handkräm, flytande tvål, läppbalsam, solkräm, babybad med flera.

Trots den omfattande produktionen kändes besöket väldigt småskaligt, charmigt och genuint. Direktförsäljningen (det går också att köpa deras produkter på spahotell och i vissa matvarubutiker) sker i deras garage som gjorts om till butik. Mitt emot ser man kossorna titta ut ur ladugården! Plötsligt kom yngste sonen springande med en pinne i handen och en hel hjord getter med kling-klongande klockor runt halsarna. Efter lite jagande utmed de gröna kullarna fick han skickligt in dem också i ladugården .

Ingo Metzler visade oss själv runt, bland annat till deras örtträdgård varifrån de tog cirka hälften av de kryddor och blommor som används till produkterna. Här fanns också ett jättegulligt hembyggt ”insektshotell” som inte bara var en kul gimmick utan gynnade pollineringen förklarade Ingo.

Huruvida vasslen har en gynnsam effekt eller inte på hud och hår har jag förstås svårt att uttala mig om efter bara en användning, jag kan dock intyga att de håller hög kvalitet, känns väldigt sköna och att jag med glädje kommer att fortsätta att tvätta och smörja in mig dem!

Idag tog vi verkligen igen att vi suttit inne ett par dagar på grund av regnet. När morgondimmorna lättat gick vi in till byn. Sambon hade ärenden till banken vilket slutade med ett hjärtfullt möte inne på hans bankmans kontor och att vi blev hembjudna till honom, hans fru, deras tre barn och 40 (!) höns . Vi ska dit på söndag.

När vi kom ut var himlen så blå som den bara blir i alperna. Vi bestämde oss för att inte gå hem och äta lunch utan gå till Gasthof Taubes nya uteservering. I skuggan var det fortfarande svalt (det märks att hösten är på väg…) men i solen var det så hett så man svettades! Gissa var jag satt . Lika bra att passa på när vädret ler…

En läcker förrättssallad och en stor wienerschnitzel senare styrde vi stegen mot nyöppnade Ediths cafe. Det trevliga fiket ligger inne i en butik som nyligen utökat till tre våningar med inredning, kläder och lite hudvårdsprodukter. Det är det jag säger – det sjuder av företagsanda här. Trots byns blygsamma invånarantal satsas det, vilket lett till att Ediths nu är känt vida omkring. Butiken var full av folk när vi var där men vi fick ändå bästa platsen i café-delen. Ett romantiskt bord (se bilden) med utsikt över de snöklädda bergen…det var så man fick nypa sig i armen!

På vägen hem stannade vi till hos Werner Feurstein som har eget ysteri. De ligger på bara 5 minuters gångavstånd från vårt hus så mer närproducerat än så blir det knappast . Vi fick följa med ner i källaren där de hade sina stora ostar på lagring längs höga hyllor. Vi köpte en bergkäse som var lagrad i 6 månader. Riktigt god! Dessutom köpte vi hemkärnat smör av dem vilket jag ser fram emot att lägga i pannan imorgon när jag steker mig min morgonomelett. Tänk vad man kan känna sig lycklig inombords av så enkla nöjen!

Men inte nog med det. Eftersom solen var på sitt allra mest generösa humör ville jag passa på. Vi körde till Egg där vi besökte familjen Metzler som också gör sina egna ostar; ölost, rödvinsost, bergkäse men också en österrikisk variant av camembert som jag föll pladask för! Krämig och lite ”fluffig”, inte sådär stabbig som de kan vara ibland.

Den främsta anledningen till att jag ville besöka dem var dock den produktion som de började med för cirka 20 år sedan och som bygger på det som tidigare sågs som en oanvändbar restprodukt från osttillverkningen; vassle. Men mer om det i nästa inlägg!

Att dricka mycket vatten är alltid viktigt, inte för mycket dock. Kanske minns ni för några år sedan då det var sådan hysteri och alla hälsofreaks gick omkring med vattenflaskor för jämnan och bälgade i sig? Då fanns det ju tjejer som till och med spolade ur sina kroppar på viktiga mineraler för att de drack för mycket…!

Jag hoppas mig inte höra till dem, men dricker faktiskt väldigt mycket vatten. Därför har jag det alltid jobbigt i länder där man bara serverar vatten på flaska. Där är det ju lika dyra droppar som juice, vin eller något liknande. Säger man att man är törstig får man kanske ett litet glas. Ett glas?! Jag sveper lätt en halvliter i samma klunk om jag är riktigt törstig!

Nu när jag ammar är det dessutom ännu viktigare att fylla på med vätska, så om man i vanliga fall ska dricka i alla fall 1,5 liter om dagen och en liter extra minst när man ammar är man ju snart uppe i nästan 3 liter om dagen…tur då att dricksvattnet här i vår lilla alpby är av fantastisk kvalitet; här tappar man friskt glaciärvatten direkt ur kranen!

Naturens krafter har tvingat oss till inomhusliv i ett par dagar nu. Regnet har öst ner nästan non-stop. Igår hade vi närmare storm. Det ven utanför huset och jag var beredd på att fönstren skulle slitas upp i vilken sekund som helst (ungefär som i dramatiska filmer ni vet ). Som tur var lugnade sig ovädret och enligt väderprognosen ska vi få tillbaka det fina vädret från och med imorgon. Hoppas de har rätt.

Under tiden har jag ägnat mig åt Isac förstås, men också åt att läsa på om vad vi ska hitta på under våra kommande veckor här i Vorarlberg i Österrike. Det är ingen brist på upplevelser och även om byarna på ytan ser ut att slumra så råder det en otrolig aktivitet bakom de blomsterprydda fönstren med spetsgardiner .

Om vi håller oss till mat och hälsa så produceras här inte bara ost, smör och andra mejeriprodukter – det finns också flera naturkosmetiska tillverkare i regionen. Självklart ska jag kolla upp dem närmare! Och med hänvisning till mitt tidigare inlägg om bergens energier – imorse läste jag i en broschyr om en energivandring i byn Langenegg inte långt härifrån. Jag ska försöka ta reda på om den är genomförbar med barnvagn…vi har visserligen bärsele med oss men trots att Isac bara väger drygt 6 kilo så blir han rätt tung att bära på längre sträckor .

Idag blir det dock lite praktiska ärenden vi ska beta av; banken, kanske matvaruaffären, några skrivuppdrag…häromdagen sammanställde jag en spaanalys jag fått en beställning på. För jag jobbar så smått även härifrån. Utsikten från min arbetsplats är lika fin men annorlunda; istället för vy över Karlbergskanalen och Karlbergs slott ser jag nu en äng, en liten bäck och höga alptoppar!