
En av dagarna ombord på min kryssning med Epic löste jag in ett dagspass för att få träda in i det särskilda området för spafrälsta; The Spa Courtyard. Priset är 30 USD då fartyget ligger i hamn, annars måste man lösa ett 4-dagars pass för 99 USD. Tar man en behandling får man halva priset på entrén, det vill säga man betalar bara 15 USD.
Det har blivit lite av en grej ombord på kryssningsfartygen med dessa unika områden där endast vissa har tillträde. Avgiften blir inte bara ett sätt att göra upplevelsen åtråvärd men också för att bibehålla en trevlig stämning. På spa inte minst är det förstås betydligt skönare att tassa omkring i badrock bland max 10-20 andra gäster, som utspridda i pooler, vilstolar och bastur kanske känns som 5 – än att trängas med ett obegränsat antal andra…nej, det skulle ju inte gå.
Redan i damernas omklädningsrum började spakänslan med en god doft som spred sig överallt. I övrigt var det snyggt men ganska kalt med inredning i beige och brunt. Utöver skåp, speglar och bänkar fanns förstås toaletter, duschar samt två bastur: en med ånga och en torr av den traditionella finska typen. Den senare hade enorma fönster och otrolig havsutsikt. Utöver detta fanns en del där man kunde sitta ner och dricka kallt vatten för att släcka törsten efteråt eller före.
Från damdelen tog man sig sedan vidare in i hydroterapiområdet som också kallas ”spa courtyard”. Delen är unisex, det vill säga både för damer och herrar vilket ju är bra om man är ett par som vill njuta ihop. Svårt att undvika kan vara att vissa gäster (läs: tyska främst) tycker att det är deras rättighet att vistas nakna i dessa områden. När jag satt i sanarium-bastun och njöt av den milda värmen och utsikten till exempel så kom det in en rund herre som snabbt knöt upp handduken runt midjan och blottade sig. Lite besvärande javisst, men tydligen något man får räkna med.
I övrigt var det fint men jag var ändå inte så imponerad. Det var faktiskt lite tråkigt. Den riktiga ”ahhh-känslan” ville inte riktigt infinna sig tyvärr. Plus dock för poolen med hydrojets; härligt varm, gott om vrår att stå/ligga i för att få vattenmassage och med flera ”kobror” som sprutade kraftiga strålar uppifrån som man genom att ställa sig under kunde låta massera hårda axlar och ryggpartier.
I övrigt fanns en ångbastu, en torr finsk, ett sanarium (mildare värme) samt gott om vilsängar och ett relaxrum. Man kunde också nå en utomhusterrass samt en relaxlounge inomhus med te och vattenservering. Själv la jag mig ett tag på en av de uppvärmda mosaikbänkarna – de är jättesköna och väldigt lätta att slumra in på…
Generellt tycker jag att de italienska rederierna MSC och Costa är bäst på spaområden till havs (och är faktiskt också lustigt nog de enda som inte drivs av spaföretaget Steiner). De lyckas få till både meningsfull njutning (bastur som har effekt), pooler och bra relax som också har fin design. MSC är mer elegant och stilfullt medan Costa satsar på mer färg och lekfulla figurer. Vad man föredrar är en smaksak. Jag har skrivit om båda tidigare så det är bara att söka här på bloggen för den som vill veta mer.





Det första liknande faktiskt en idé jag lustigt nog haft själv; the womb (livmodern). Här klev man in genom en skär skåra som väldigt mycket påminde om…ja just det; en kvinnas sköte! Det här låter ju väldigt märkligt jag vet, men liknelsen är inte helt dum. Inne i livmodern är vi nakna, kan bara vara, barn på nytt, blir pånyttföda…ja, symboliken kan tas ganska långt. Allt gick i "köttrött" och skärt och man vilade på mjuka rödklädda vattensängar. Väggar, golv – allt var klätt i en skär heltäckningsmatta (!) vilket gav en lustig känsla.
Jag smålog och insåg själv hur dumt det lät. Men faktum är att man blir trött av spa – och det vet väl ni kära läsare om några, eller hur? 

Förutom att det mesta
Igår hade vi ett fantastiskt väder. Vaknade till klarblå himmel så efter frukosten begav vi oss ut med barnvagnen på promenad till den intilliggande byn. Från huset går en grusväg som passerar spahotellet som jag skrev om tidigare (och som jag kommer återkomma till så småningom) och flera fina hus i typisk österrikisk stil (ni vet sådana där med blomsterprydda balkonger).
Här ska jag leva ”det lilla livet” och bara ha det skönt. I matvarubutikerna finns hyllvis med ”bio-produkter” vilket inte bara innebär att de är ekologiska utan biodynamiska (enligt min sambo gror de sina grödor efter månkalendern). Att hitta lokalproducerad mat är inte särskilt svårt. Vi bor mitt i ”Käsestrasse”, det vill säga ostvägen, så ysterier som gör himmelskt goda ostar finns det gott om. Kvaliteten på mjölken (och köttet också för den delen) kan ni ju tänka er själva när korna betar detta klorofyllstinna gräs ute hela dagarna med bästa utsikt! Min kära lär mig; håll utkik efter sådant det står ”Ländle” på vilket är smeknamnet på regionen. 



Jag som rapporterar till dig från Stockholm och resten av världen heter Heidi Rovén och är frilans-skribent. Allt om Resor har kallat mig Sveriges spadrottning och av Metro med flera har jag tilldelats den generösa titeln spaexpert. Själv skulle jag säga spaoholic!
