Dela detta

Igår kväll bestämde jag mig för att äntligen göra slag i saken och besöka spahotellet jag både nämnde och visade bild på i ett av mina allra första inlägg härifrån Österrike. Jag tog och promenerade längs den grusade promenadvägen som går från huset där vi bor, över de klorofyllstinna ängarna mot byn Reuthe. Närmaste grannen i den riktningen är nämligen just spahotellet Bad Reuthe. Ingen dålig granne, eller hur? 😉 Eftersom det regnade och var en allmänt ganska ruggig kväll var det extra mysigt att kliva in i deras bad- och bastuvärld.

Jag har varit där förut, men då när de precis hade byggt klart sina nya wellnessdelar. Inget var igång så den gången handlade det bara om att titta, denna gång om att uppleva! Först badade jag mig igenom deras olika pooler; en stor och mellanvarm pool som även sträckte sig en bit utomhus (i den delen steg de vita ångorna när det varma vattnet mötte den svala luften, alltid en läcker effekt!), en mindre pool kallad ”kalla bäcken” där man kunde svalka av sig, en bubbelpool att mysa i och så en extra varm och avslappnande ”terapipool”. Runt om alla pooler fanns vilosängar där en del av besökarna låg och tog igen sig, småpratade och hade det skönt.

Hela Bad Reuthes wellness-avdelning ligger i en rund panoramabyggnad. Det är väldigt effektfullt eftersom man ser ut hela tiden åt nästan alla håll. Den vackra naturen, hotellets gröna trädgård, bergen – allt blir en vacker fond till de sköna upplevelserna.

När jag badat klart tog jag mig upp en våning till deras Sauna Welt – bastuvärld, lite nervös ska medges eftersom jag visste att det var ”inga badkläder på” som gällde igen. Jag löste det dock med en handduk så att jag inte hade badkläder (och inte bröt några lokala regler) men samtidigt inte behövde känna mig blottad inför de andra gästerna! 🙂

Det är denna del som har mest spastämning. Och det är riktigt lyckat! Mot panoramafönstren finns tre relaxrum att välja på varav ett är utomhus. Att kunna gå ut på en terrass från bastuhettan och ta en nypa luft var toppen, särskilt att stå där och njuta av den fantastiska utsikten med ett glas källvatten i handen. För det är nästa ”attraktion” i bastuvärlden; mitt i rummet finns förutom en bubbelpool och en zonterapeutisk stenpromenad, också en källa med järnrikt vatten.

De varma upplevelserna bestod av följande:
*en väldoftande ångbastu med ett fat med lokala örter i mitten
*en väldoftande salt/inhalationsbastu
*en torrbastu byggd med 200-åriga träd från den regionala Bregenzerskogen
*ett sanarium (mellanvarm bastu med rött, stimulerande ljus)
*ett vackert hamam

Mellan varje bastubad gick jag in i det våta upplevelserummet för att svalka av mig. (För det är ju så man uppnår bästa cirkulationseffekt; genom att varva varmt och kallt.) Förutom vanliga duschar fanns också ett par andra roliga attraktioner:
*en hink i taket för en kallduschchock (!)
*en slags duschtub av ringar som man går in i för att bli ”besprutad” från alla håll med antingen kallt eller varmt vatten (man kunde välja på två knappar)
*ett majregn (varmt)
*ett novemberregn (kallt)

Jag gillade alltihop! Basturna funkade på alla sätt; den som skulle vara riktigt varm var det också, de som skulle dofta doftade gott och lagom mycket, det var fräscht och rent och kändes hygieniskt (för trots nakenheten fanns duschar att spola av med inne i ångbasturna vilket folk också gjorde både när de kom och när de gick). Någon hade tänkt till, det var snyggt och de olika upplevelserna matchade varandra väldigt bra.

När jag ett par timmar senare gick därifrån var jag varm och mjuk och totalt avslappnad. Regnet som fortfarande strilade ner när jag promenerade hem igen bekom mig inte det minsta. Det var ju trots allt bara vatten :-).