Dela detta

Jag trodde det var de där himmelsängarna som skulle bli min favorit men icke. De är jättemysiga (särskilt för par att slappa i) men min favorit här är så mycket enklare och självklarare än så: den lilla relaxloungen. Ja…huuuuääää blir nästan trött på mig själv som jag tjatar om relaxlounger men vad kan jag säga, det ligger väl i tiden 😉

Egentligen är den bara en glasbox (alla väggar är stora fönster) och en radda sköna korgstolar med tillhörande fotpallar, men det är utsikten som gör det. Att få vila ögonen mot en horisont, hur ofta gör man det? Jag har dessutom hört att hjärnan ska behöva det, att det är bra. Särskilt storstadsbor som aldrig ser längre än in i nästa husvägg behöver det extra mycket för att stressa ner.

Så, man slår sig ner och börjar med att bara andas, försöka slappna av. Det tar ett tag att bestämma sig för att sitta kvar och inte resa sig upp och gå vidare till nästa upplevelse (bada, basta, duscha i duschen med färgat ljus etc.), alltså bara en prestation i sig för en tempodriven kropp. Nästa steg är när man börjar tappa tid och rum. Man bara sitter där och glor ut mot horisonten. Ett par stannar vid räcket en bit bort, han böjer sig fram och kysser henne. Det ser fint ut, man ler lite inombords. På den långa bryggan står en ensam fiskare. Kämpar nitiskt med att få havet att släppa ifrån sig en fisk. Ljuset går in som en vitamininjektion, och man fattar att snart är det vår och sen sommar och det där härliga vattnet där ute blir fullt badbart…

Den peppriga anti-cellulitbehandlingen jag tog efter min relaxstund får jag skriva om senare för nu måste jag sussa, ska upp 07 imorgon för att äta frukost och sen – gå på glödande kol!